ÄGGLOSSNING OCH PÅSKABORTER

Ägglossning

Nej, det här blir helt utan smör.
Det här känns extremt jobbigt att skriva.

Gud gav oss livet.
Men vi vill inte ha det.
Gud ger oss möjlighet att föra livet vidare.
Men vi har ingen lust. Det passar inte. Vi ska ut och resa istället.
Eller göra karriär.

Visste du att vi kvinnor kan känna runt vristerna när vi har ägglossning?
Där sitter nerver som hör ihop med äggledarna. Man kan känna en molande värk eller smärta vid vristerna när det är dags...

Det öppnar sig. Det är dags!

Kroppen är fantastisk!
Men vi vill inte underordna oss livets möljligheter.
På samma lasarettet kan man i ena salen göra allt för att rädda ett för tidigt fött barn i vecka 22, samtidigt som man gör en sen abort i rummet intill, i vecka 22.

Det pågår ett massmord i Europa som är större än förintelsen... 40 miljoner aborter...

Krister Renard lyfter fram två filosofer på sin blogg som kritiserar abortlagstiftningen:
- Är kvinnans intresse alltid överordnat fostrets?

Det är Nicolas Espinoza, Stockholm och Martin Peterson, Eindhoven, som vill diskutera etik och moral i livets början - utan att hänvisa till kristen tro eller gudomlig skapelseordning.
De är ateister - men de för Guds talan, så som jag upplever det.

Varför säger man att det är positivt med abortlagstiftning?
Hur kan det någonsin vara positivt att skapa ett samhälle där kvinnans förmåga att bära liv framställs som ett probelm och hot mot friheten?

Det är patriarkatets fulaste tryne, som många kvinnor tyvärr inte vill genomskåda.

Chans till liv.

Jag citerar Krister Renard:

För någon vecka sedan kunde man i flera media läsa om en dansk överläkare, Olav Björn Petersen, som hade berättat om hur sent aborterade foster levde när de föddes fram och sedan lämnades att dö, och att detta skedde i vart tionde fall av sena aborter.
I en artikel i Världen idag den 6/4 2011 kunde man läsa följande:

”Den lilla flickan hade puls i navelsträngen, fäktade med armar och ben, och henne lilla hjärta bankade i hennes bröst. Dunk, dunk, dunk. Snabbt men hårt och rytmiskt. Hon utstötte ett litet vinande ljud. Lungorna är inte färdigutvecklade i vecka 22, så hon kunde inte vråla” [enligt barnmorskans (som är anonym annars skulle hon få sparken) berättelse].

Barnmorskan agerar reflexmässigt. Hon skramlar med några instrument för att dränka ljudet från flickan så att mamman inte upptäcker något.

Barnmorskan följde sin magkänsla och svepte in den lilla flickan i en filt och gömde henne i sköljrummet, där hon lade henne på ett metallbord och gick igen. Där fick flickan ligga döende helt ensam.

I artikeln berättas sedan hur barnmorskan var helt förstörd efteråt.

”I det lilla sköljrummet, bland smutsiga handdukar och instrument, höll hon en liten ceremoni.
Någon måste visa någon känsla för det lilla barn som mamma valt bort.
Solveig [fingerat namn] tog hand- och fotavtryck av den lilla flickan, satte på henne en tygblöja och döpte henne, Signe” skriver Extrabladet [artikeln i Världen idag bygger på en artikel i danska Extrabladet].


”Hon visste inte hur hon skulle agera och ringde sin överordnade för att fråga om hon kunde hjälpa den döende flickan att inte lida.
Men det var inget hon kunde göra.
Hon tog upp flickan och gick in i en tom sal. Där höll hon flickan till bröstet och sjöng några stilla barnvisor i mörkret. Strax före klockan tre på natten, två timmar efter att hon kom till världen, gav hennes lilla kropp upp” berättar tidningen.

Livet i skuggan.

Om inte detta är ondska, vad är då ondska? När jag läste detta grät jag. Över flickans tragiska öde men också över människans ondska.
(slut citat.)
 
Jag gråter också, med det lilla flickebarnet, med barnmorskan, med Gud...
Vill kräkas...
 
Finns det en särskild plats i himlen för aborterade människor?
För det är människor vi talar om.
Vi flyttar hela tiden fram gränsen.
I framtiden kanske man får ha ihjäl sitt barn innan första tanden kommer... eller innan det har fyllt tre år... om det är för jobbigt...
 

Heligt livsägg.

 
Jag vill se ett samhälle som sätter kvinnan i fokus (oavsett om hon är fertil eller inte).
Vår förmåga att bringa fram liv ska vara högsta status, som ska ha högsta företräde.
 
Unga kvinnor ska få veta att deras sexualitet är vacker och befrämjar livet.
De ska inte behöva supa sig fulla för att "bli av" med sin oskuld under ett täcke där killen bara förlustar sig utan ansvar.
Eller att hon själv lever ut utan att ta ansvar.
 
När de är gravida ska de slippa möta frågan:
- Och när vill du göra abort?
Istället ska samhället välkomna varje liv i ett sant matriarkat.
 
Mater = moder.
Materialism = moderlighet.
Även detta har mannen berövat. Allt det fysiska runt omkring ska finnas som hjälp till livet att växa, det ska inte dyrkas för sin egen skull.
 
Jag skulle önska att vi slapp allt slarv med sexualiteten. 12 åringar talar om "kompis-sex" på skolgården.
Sexualiteten är berövad sin skönhet, sin helighet.
Den är trivialiserade och vanhelgad.
 
På radions P3 kan man efter kl 22 lyssna på "Ligga med P3".
Ett program sannerligen på glid!
 
Gud gav oss livet.
Men vi slarvar, slirvar och sölar och skrapar bort de klumpar som blir till - fast de har ett hjärta som slår.
 
Vem för fostrets talan?
 
Förkrossade hälsningar
Helene Sturefelt