Verklig gäst.
Några lever sitt liv genom tro och hopp, hoppet om en himmel.
Båda sorterna känner sig som främlingar i världen.
De förstnämnda är eviga turister.
De andra är pilgrimer.
Jag läser ett resetips om de bästa utsikterna i Paris.
- Hotel du Notre Dame de Paris erbjuder boende med en känsla från Oscar Wildes dagar.
- Vackra Sacre-Coeur lockar mängder av folk. Köp med dig en kaffe eller en påse finare godis och njut av våren.
Skriver Magnus Falkehed i Metro den 4 april 2011.
Jag får en stark känsla av overklighet.
Overkligt.
En plats för bön och tillbedjan blir turistbakgrund till "en kaffe och finare godis" - gud, jag tror jag dör så ytligt!
Du har väl din MP3 i örat så att du har lämplig musik - mysik, mysig musik - till din kuliss, gärna gregorianskt hörredu, det passar fint till Guds Heliga Hjärtas kyrka...
Bah!
Har du tänkt på att när någon tycker att en verklig händelse är riktigt bra, då säger man:
- Det här är nästan lika bra som på film!
Lika hemskt också, kan man väl tillägga.
Den konstgjorda världen är den enda (?) verklighet man kan referera till.
Stackars.
Livet har stannat.
- alla de som upplevt livets smärta och utsatthet, men mitt i det funnit Gudstron.
Guds närvaro har berört i det djupaste mörker.
Just där.
När alla försvar och förklaringar tynat bort - då är allt så avskalat att Gud kan anas, bortom begrepp och föreställningar.
Som Närvaron.
När musiken tystnat och ridån gått ned - och bara tomheten återstår - då kan turisten växla identitet och bli pilgrim.
Ställ ned din kaffe kopp! Spotta ut det fina godiset och Gå In I Kyrkan!
Låt verkligheten bli verklig!
Inte på låtsasfilm, inte med ljudeffekter, utan på riktigt.
Förankrad på jorden och i himlen.
Men inte bara det.
Bibeln ger mig nya ord som massmedia inte har... och som naturvetenskapen saknar...
Jag har fått ord för en himmel som är på riktigt.
Inte ett önsketänkande, inte med p(s)almer från Bahamas eller med möbler från Oscar Wildes tid, utan en himmel som mitt hjärta redan vet finns - bortom.
Och inuti.
Palmvalven i Vadstena.
De vill med sina trapetskonster visa en annan dimension, en andlig dimension, som orden inte kommer åt.
Budskapet är att den ytliga turisten plötsligt kan byta fokus och drabbas av Guds närhet, i rummet och i katedralen och bli - en pilgrim.
Du kommer väl dit och tittar?
Nej, inte titta som en dum betraktare, utan som om du verkligen fick syn på din egen själ!
Jag är en modern pilgrim och en främlig i världen. Jag lever visserligen här och nu, men hämtar inte näring av världens puls. Den tillfredsställer mig inte.
Tvärtom suger den musten ur mig.
Men himmelens funktion är att jag får större och djupare förståelse för tillvarons mysterium.
Detta livet är inte allt.
Gud låter mig smaka den Stora Verkligheten - där våld och ondska ska förintas och Guds kärlek bli allt i alla.
Då behöver jag inte sitta med "en kaffe" bakom nån berömd byggnad och låtsas vara någon jag inte är.
Nej, som kristen i världen har jag en "bättre plats" och lever med ett annat "tillstånd".
Jag lever inifrån och ut.
Inte utifrån och in.
Men när jag har varit i kyrkan i bön och lovsång - då är inte inte fel med en kopp kaffe!
Jag lyfter ögat mot himmelen...
Jordisk vän kan lindra nöden, för en vän som hjälp begär,
Jordisk kärlek går i döden, blott om den besvarad är.
Men var ser vi här en man, som så tåligt älska kan
att han allt för mänskor lider, som i hat mot honom strider.
En vers till!
Han på korset, han allena, annan är ej funnen än,
Han, Guds Lamm, det fromma, rena, dör för ovän som för vän.
Ingen skillnad Jesus gör, lämnar ingen utanför.
Aldrig tröttnar han att kalla: Kom! Min frid jag er er alla.
Det är lite mer än vad resebyrån kan utlova...
Verkliga hälsningar,
Helene Sturefelt - som fotograferade Göteborgshjulet igår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar