ORMEN PÅ STÅNGEN

Lucas visar scilla och vitsippor.

Vilket härligt vårväder!
Grannarna är ute och gör vårfint i trädgården och jag letar fram räfsan.
Men titta!
Årets första tussilago, och där är två blåsippor, vitsippor.
Vilken livslycka!

Tussilago - en liten marksol!

När värmen kommer vaknar småkryp, fästingar och ormar bland stenarna.
Det gäller att se upp, att inte klaga för mycket.

Klaga, det var precis det som Israels folk gjorde när de vandrade genom öknen, på flykt från slaveriet i Egypten.
Både Mose och Gud fick del av kritiken.
Längtan efter de egyptiska köttgrytorna var så stor att det inte spelade någon roll vad ledaren gjorde.

Törstiga! - Mose slog på klippan och vatten rann fram.
Hungriga! - Gud lät manna komma från himlen som de kunde äta.
Men:
- Vi är utleda på den usla maten!

Vad skulle Gud göra? Låta sitt bortskämda folk gå tillbaka till slaveriet?
Eller kanske ordna en SPA-anläggning i öknen, där de kunde förlustiga sig?
Fjäska lite... snälla...

Himlen har landat bland mina löv!

Det tar tid att mogna.
Kritiken och samarbets-ovilligheten  fördröjde hela processen.
Det tog 40 år för dem att komma igenom den öken som egentligen inte är större, än att det går på tre år...

De gick runt, runt.... så sker också  på många arbetsplatser, där kritik och inre splittringar förlamar förmågan att underordna sig ledningen.
Känner du igen det?
Hellre rikta kritik mot "den andre" än ta tag i sin egen situation.

Synden vill skilja oss från Gud. Och varandra.
Men Gud vill skilja oss från synden.

Gud hade en plan. Gud har alltid en plan.
Hans kärlek ville inte förlora folket. De måste väckas ur sitt gnäll.
Gud sände ormar... ormar som bet, ormar som dödade.
Varför är människan så korkad att hon måste stå öga mot öga med döden innan hon inser vad hon håller på med?

- Förlåt Mose, vi har syndat när vi klandrade dig och Herren. Be till Gud att han tar bort ormarna ifrån oss!

Synden vill skilja oss från Gud.
Gud vill skilja oss från synden.

Men hellre ormar, än att hela folket hade gått förlorat i sin bortvändhet.

Ormarna oskadliggjordes.
Som ett fälttecken gjorde Mose en orm av koppar. Den sattes upp på en stång.
- Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva.

Levande - mitt bland snåren.

Denna händelse var levande för dem som levde på Jesu tid.
En gång, när Jesus samtalade med Nikodemus, förklarade han sammanhanget:

- Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Mänskosonen upphöjas, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.

Ondskan måste oskadliggöras.

Jesus identifierade sig så totalt med synden, för vår skull, att han bar den i sin egen kropp, dog med den på korset.
Jesus gjorde sig till Ett med ormen... och drog den med sig ned i dödsriket... där den fick stanna... medan Jesus själv uppstod på tredje dagen.

Frihet! Inte slaveri.

Vårens tid är är. Och snart kommer påsken.
Berättelsen om ormen tillhör fastetiden, som nu går in i slutfasen.

Nikodemus fick mycket att fundera på.
- Detta är domen: när ljuset kom in i världen då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda.
Johannes evangelium kap 3:11-21.

Och medan vi räfsar i våra trädgårdar rapporterar nyheterna om tågkaos i Stockholm, organ-shopping i Kina, nya efterskalv i Japan och oro efter Koranbränningen i USA...

Det prasslade till bland stenarna - en orm?! Hjälp!
Nej, bara ett björnbärssnår som reste sig ur vinterdvalan...

Lördagshälsningar från
Helene Sturefelt