Aspö Mad
Strålande solsken över skärgården.
Ännu har vi Annandag Påsk kvar, fast den knappt är kyrklig längre.
Konstrundor, erotikmässa och idrottstävlingar tar över mer och mer.
Det är inget att vara stolt över precis...
Men vi håller fast vid våra Emmaus-vandringar såsom Lukas berättar i kapitel 24.
Vi prövade något nytt denna dag, en halvdagsvandring ute på Aspö.
Ett skepp kommer lastat!
Aspö Vägfärja
Ack nej, det var fotbollsmatch mellan Drottningskär och Blåningsmåla... heja.
Men vi var en trogen skara som fick en mycket fin upplevelse i blåbärsskogen.
Lokaltidningen var där och gjorde ett fint reportage, det är vi mycket glada för.
Kolla vilket fint foto Mattias Mattisson tog:
http://www.sydostran.se/index.94125---1.html
Följ med på vår vandring! Ta på dig pilgrimsskorna och gå med i ledet.
Temat är "Med alla sinnen". Nu går vi.
Första meditaionspausen var vid skogskanten, intill ett vedupplägg.
Pilgrimer i blåbärsskogen.
Gud är Seendets Gud.
Ofta avbildas Gud i kyrkorna som ett öga i en trekant.
Gud ser vårt innersta, det är en trygghet och en bot mot lögnen.
Är vi seende människor?
Våra fysiska ögon räcker inte till. De kan inte se insidan.
Vår syn måste landa i hjärtat för att vi ska bli verkligt seende.
ÖRAT
Stannade till i en skogsglänta. Vinden var sval men solen värmde genom tallskogens grenar.
Det var tyst. Mossan dämpade.
Det är skillnad på att "höra ingenting" och att "höra tystnaden".
I tystnaden finns en Närvaro.
Gud låter sig anas, liksom vinden låter sig anas då grenarna rör sig.
Gud är Hörandets Gud.
Är vi hörande människor?
Även här räcker våra fysiska öron inte till. De hör bara ljud.
Öronen måste landa i hjärtat - för det är hjärtat som hör vad den andre behöver.
Jag tänker på "Påskuppropet" som diakonerna har startat. På många platser i landet samlades idag människor i protest mot att man kan bli utförsäkrad av regeringens politik.
Vår pilgrimsvandring på Aspö fick bli en tyst protest och bön för dem.
Nej, Gud liknas sällan vid en näsa... men vi kristna liknas vid en "Kristus-doft"!
Doftar du av Kristus?
Hur gör man det...?
När Guds Ande är verksam i oss blir Andens gåvor alltmer synliga.
Det är Kärlek, Glädje, Frid, Tålamod, Vänlighet, Godhet, Trofasthet, Ödmjukhet och Självbehärskning.
Det är en doft av Kristus!
VILLIGHET
Heliga Birigttas bön följer oss genom hela vandringen.
- Visa mig, Herre, din väg
- Och gör mig villig att vandra den.
Egentligen sa hon något annat. Den latinska texten lyder, i översättning:
- Jag vill gärna vandra den!
Hon hade inga problem med villigheten att leva efter Guds vilja.
Det var snarare svårt att se vart vägen ledde.
- Vådligt att att dröja och farligt att gå vidare...
(se psalmbokens "den dagliga andakten", bön nr 25).
Vad brottas du med?
Villigheten att gå dit Gud leder dig?
Eller svårigheten att se Guds väg?
Inget kvar.
I mitt stilla sinne tänkte jag på ännu ett protestmöte:
- Det är 25 år sedan kärnkraftsverket i Tjernobyl exploderade... Tyskarna kräver nu att allt fler kärnkraftsverk ska stängas. Riskerna och farorna är alldeles för stora.
Vår enkla vandring i blåbärsriset blev ännu en tyst bön... för den natur som vi älskar och ska bevara.
Gott för själen.
Framme vid Aspö kyrka, i lysande rött tegel, sjöng vi pilgrimspsalmen "Härlig är jorden".
Vid församlingshemmet delade vi bröd med varandra, i form av havrekakor, banan och chokladkarameller.
Väktare över ön.
På tillbakavägen passerade vi KA2 militärmuseeum.
Där luftvärnskanonerna stått samlade vi våra tankar i bön för de oroliga revolutionshärdarna i Nordafrika och Mellanöstern - nu närmast i Syrien.
Det militära passsar bäst på museum!
Jag citerar en munk som frågade:
- Herre, du gav mig fötter. Varför får jag inte använda dem till att gå dit jag vill?
Kristus svarade:
- Jag gav dig fötter för att du skulle gå bort från världens kärlek och istället gå till din själs vila, och till kärlek till mig - din skapare och återlösare.
Fyllt av hälsa och liv.
SMAKEN
- Smaka och se att Herren är god.
Ur Guds mun kommer de ord som är liv.
Gud säger, och det sker. Gud är Ordet. Ordet ger liv.
Återigen stod vi i skogsgläntan där tre stigar möttes. Det bildade en trekant, en Gudssymbol för treenigheten...
Gud är ett tempus:
- både dåtid, nutid och framtid!
Treenighets-grammatik!
Paulus uppmanar oss att använda vår mun till att bekänna vår tro:
- Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.
Romarbrevet 10:9.
Gud, tack för min mun, att jag kan tala, äta och smaka. Hjälp mig att alltid tala sanning och alltid tala väl om andra, och att aldrig föra vidare ont tal.
Amen.
Tala tro. Skratta frihet.
Den sista meditationen rörde sig kring vårt största kroppsorgan: känseln.
Det berättas om Jesus att han hade känsel ända ute i kläderna!
Han kunde känna när någon rörde vid hans manteltofs.
Det var en sjuk kvinna som inte visste någon annan råd än att försöka nudda vid hans kläder. Men Jesus kände att kraft gick igenom hans kropp och han vände sig om och såg kvinnan.
Hon blev frisk.
Har vi samma känslighet?
Är det inte så att alla våra sinnen måste ha sin rot i hjärtat, annars fungerar de inte...
Munken frågade:
- Du gav mig händer, varför får jag inte använda dem till att göra vad jag tycker om?
Kristus svarade:
- Jag gav dig händer för att du skulle göra vad som är nödvändigt för kroppen, och icke skadligt för själen.
(Ur "Ord för vandrare" Verbum.)
Känn med hjärtat.
Alla turister och fotbollsspelare skulle åka hem.
Vi är som jästen i degen, tänkte jag, vår vandring och bön får genomsyra hela gemenskapen, även för dem som inte var med eller ens visste vad vi gjorde.
Alltid på väg.
Helene Sturefelt - vandringsledare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar