UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 27 juni 2010

TYSKA KYRKAN 301 år


Den 27 juni 1709 läste den unge prästen Hauswollf följande ord vid invigningen av Tyska kyrkan i Karlskrona:
- SÄLL ÄR DEN SOM DU, GUD, UTVÄLJER OCH LÅTER KOMMA TILL DIG,
SÅ ATT HAN FÅR BO I DINA GÅRDAR.
MÅ VI FÅ MÄTTA OSS MED DET GODA I DITT HUS...
Psalt 65:5

Men det varade bara ca åttio år. 1790 brann staden och många byggnader blev skadade, bland annat kupolen, som återuppbyggdes i mer ödmjuk skala.
Att fira en byggnad är inte så intressant. Innehållet och funktionen är viktigare.
Idag firade vi en "Världsarvsgudstjänst" med anledning av kyrkans invigning.
Dagens Bibeltexter talade rakt in i vår situation:

- Så säger Herren: Handla rättvist och rättfärdigt. Rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse eller änkan, bruka inte våld mot dem. Låt inte oskyldigt blod flyta på denna plats! ...
Jeremia 22:1-4

Några ord ur dagens predikan:
Jeremia var verksam i en våldsam brytningstid. Juda land hotades av den uppseglande nybabylonska världsmakten. Hur ska ett litet folk hantera ett sådant hot?

Det blev en uppdelning i två politiska partier. Med anknytning till svensk 1700-talshistoria skulle man kunna tala om "mössor" och hattar":
- "mössorna" var de fredsälskande och beredda till eftergifter om de bara fick behålla visst mått av frihet.
- "hattarna" däremot ivrade för att man skulle skaka av sig det babylonska förtryckande oket.

Profeten hade varnat, men det hjälpte inte. Juda land ockuperades, Jerusalem lades i ruiner och folket fördes bort i fångenskap. Katastrofen var ett faktum.

Om vi gör ett tidsstopp här, vill jag fråga:
- Varför rapporterar media så ensidigt emot Israel? Det finns provokationer som inte lyfts fram... men andra mediakanaler än de stora lyfter fram markproblemet från en annan sida. Ensidigheten är bara halva sanningen.
Får Guds folk inte plats någonstans? Ska de fortfaranade jagas?

Inom Israel idag finns både "mössor och hattar", fredsälskande och fascister, som uppviglar armén till att gripa till våld.
Jesus säger:
- Salige de som håller fred, de skall kallas Guds barn. Matt. 5:9.


När kung KARL XI byggde Karlskrona, så lät han vår stad bli en fristad just för "främlingar och invandrare" såsom Jeremia berättar.
Här fick både judar och muslimer plats, vilket var mycket ovanligt i Sverige på den tiden.
Vår stad är alltså van vi religionsdialog, som ständigt måste pågå.
Kungen var den kristna kyrkans beskyddare. Är det så än idag? Vem skyddar nu vårt kristna världsarv?

Med tanke på det underbara bröllop vi bevittnade förra helgen vill jag gärna tro att Kungen fortfarande beskyddar kyrkan och vårt kristna arv.

Jag vill också tro att Karlskrona har hittat en alldeles egen modell att samarbeta vad gäller samhälle-kyrka, genom att vi låter denna kyrka - Heliga Trefaldighetskyrkan som den egentligen heter - vara ett besökscentrum för det profana världsarvet OCH samtidigt ett invigt gudstjänstrum.

Det går en tydlig sakral axel genom rummet, från ingången till altaret, och en profan axel från prisman till vänster med sitt bildspel till höger med informationsbordet.

Det vore mycket olyckligt om sekulariseringen gick så långt att vi blir rädda för religion.
Tvärtom ska vi besöka varandras kyrkor och moskéer och bli mer religiöst skickliga.
Annars kommer vår ängsliga ljumhet låta starkare krafter ta över - och överraska oss.

Till sist (så ska man säga i varje predikan så att församlingen orkar lyssna till de sista orden...):
När Martin Luhter skrev psalmen Vår Gud är oss en Väldig Borg (Sv Ps 237) så var det mot det moraliska förfall kyrkan hade hamnat i på 1500-talet.
Kristustron är en BORG mot de mörka makter som är lögn, likgiltighet och hat.
Vi behöver fortfarande be om Guds beskydd mot moraliskt förfall, där kortsiktighet och feghet styr.

Kungen vakar över Dragsö camping!

Så låt oss vara frimodiga kristna i Karlskrona, som tar väl hand om främlingen och välkomnar invandraren in i gemenskapen. I Jesu namn, Amen.

Vid utgången var det särskilt fint att få trycka handen på några kvinnor från Rwanda och Canada!
Tänk, vi bor i en stad byggd för krig, men här har alltid varit fred.
Tack gode Gud.

Helene Sturefelt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar