LÖVMARKNADEN

Lövmarknad? Vad är det?
När jag var nyinflyttad till Karlskrona förundrades jag över att "alla" åkte in till stan dagen före midsommarafton - med löv, eller?

Snart fick jag lära mig att när staden anlades på de klippiga öarna, så fick bönderna åka in med foder till djuren. Träden hamlades och löven blev till mat.
Detta har levt kvar, ialla fall till namnet. Nu är det annat "foder" som utspisas - langos, sillamacka och kräftrullar.

Kransbinderskorna är mycket skickliga. Flinka händer binder midsommarkransar av blåaste blåklint med vita prästkragar i. Det är vackert så man kan gråta.
Det känns mycket svenskt. Är det det?
På den tiden som Karlskrona växte fram - under Sveriges stormaktstid - omfattade landet även Baltikum. Rikets största stad var Stockholm, därefter Riga och sedan Karlskrona som nr 3.
Varifrån kommer seden att binda blomsterkransar?

Det är intressant att studera de olika försäljarna.
En del är så nällade på att få sälja sina produkter att de inte "ser kunden"... De pratar övertygat, men när man inte vill köpa, slocknar blicken och de söker efter någon annan att övertala.
Jag förstår dem. De står inte där som en kuliss, det är handel det gäller.

Men jag är inte bara kund. Jag är faktiskt en människa. Också.
Då var det skönt att dra sig undan till församlingshemmets innergård och stärka sig med en:

Vi hade besök av FLYGMISSIONEN som berättade som sin räddande missionsverksamhet.
Det är roligt att vara bidragsgivare till dem och veta att man håller en pilot i luften (och en tekniker på marken).
De är beroende av församlingarnas gåvor. Här gäller det att ge i flygande fläng!

Kyrkans bidrag till lövmarknaden är alltså inte bara handel, utan lika mycket att visa på livets insida.
Många gick in i Trefaldighetskyrkan för att svalka både kropp och själ, och där fanns vänliga människor som kunde berätta, för den som ville höra. Eller se bildspelet inne i "prisman" om världsarvet.
Gud välsigne er, och välkomna tillbaka.

Katrin Bjur från MAF´s kontor, Linköping

När vi stängde vårt våffelbageri för kvällen, samlades vi och bad för alla människor som varit i stan idag. Det är så skönt att få knäppa händerna och överlämna dagen till Gud.
Tack.

I LÖV YOU.
Helene Sturefelt, en lövad präst