BORT FRÅN GUD?

Vilket är mest intressant:
- Hur långt bort från Gud kan man komma? Eller:
- Hur nära Gud kan man komma?

Det följer livets faser. Som barn är man nära Gud hela tiden, automatiskt, eftersom man kom just därifrån...
Som tonåring måste man göra uppror, förpuppas och dö bort från allt vad lag och ordning heter...
för att sedan hitta sig själv och sitt liv, sin tro och sin identitet.

- Vi behöver söka inåt, söka förbi alla murar, inte bara blicka utåt, ängsligt letande efter vad andra tycker.
Ur mörkret kommer ljuset.

Lars Pettersson, VD för tidningen Dagens bilaga "David Media" skriver:
- Frågan för mig var hur långt bort från Gud man kunde komma. Det var viktigare än hur nära man kan komma. Men han älskar ju sina förlorade söner och döttrar. Gradvis insåg jag att min skeva Gudsbild och vilsenhet hängde ihop.

Sweden Rock, utanför staketet..

Det är intressant att studera fenomenet Människa på den tillställning som väsnas mer än flygplatsen F17 i Kallinge - Sweden Rock. Inte alla är så skitiga, hårda och djävulsdyrkande som det verkar.

Sångaren i W.A.S.P Blackie Lawless - Svarte Laglöse - har slutat med blod, splatter och köttstycken på scen. Varför? Jo, för tre år sedan gick han tillbaka till sin tro - kristendomen. Han har sett på nära håll hur den hårda stilen med droger har förstört den ena musikern efter den andra.
Själv har han återvänt från mörkret till Guds ljus.
Han är kritisk till att beundra rockhjältar som gudar - "man sätter dem i en position som de aldrig kan leva upp till".

Och jag tänker, när man går bort från levande Gud, blir tomrummet så stort att det måste ersättas med något/någon. Människan kan inte vara "gudlös" - vi är skapade till att vara uppkopplade till Skaparen själv.
Det tar tid att inse detta. Många balanserar på kanten till depressioner och galenskap innan man kommer till insikt.

Och när man återvänder och förstår att Gud hela tiden har väntat, då gråter man av glädje.


Innanför staketet...

Hur nära kan man komma då?
Jesus kom till mig via bokstäverna och läsningen av evangelierna. Sedan via bönegruppen och Helig Ande, där jag själv fick lära mig att be med egna ord.
Hans närvaro drog mig allt närmare Guds hjärta, lovsången föddes och jag vill sjunga och jubla - gospel, bönesånger, psalmer och gärna hårdrock (med kristna texter, tack!).

Jag prövade att tillbedja även med kroppen:
- med öppna handflator, inte stängda och låsta
- med lyfta armar, inte med armarna i kors...
- på knä och med danssteg.
Och när orden tar slut, då ber kroppen av sig själv och jag kan vila i tron.
Det är så skönt.

"Du förstår mina tankar fjärran ifrån... med alla mina vägar är Du förtrogen". Psalt 139":2

I mörkret tror man att Gud kräver eller att Gud hatar. Hela ens föreställningsvärld är förvriden. Men det är så fel! Bed Guds Ande att han ska vrida den rätt. Ge dig själv åt honom och Han ska fylla dig.
Gud är nära.

En funnen dotter
Helene Sturefelt