UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 5 juni 2010

KELTISK KVINNOSYN

Musikfest i "Folket park", Dublin

Hur ska man kunna veta vad människor tänkte förr?
Högskoledirektören vid Konsthögskolan i Oslo, Harald Olsen, har studerat kelterna och deras andlighet. Här finns en friskhet som jag tilltalas av.

Den kristendom som utvecklades på Irland, Skottland, Wales och Bretagne följde sina egna spår. De uppfattade sig visserligen som en självklar del av den världsvida katolska kyrkan med säte i Rom, men deras attityd till tron och människan är annorlunda.

- Den keltiska andligheten präglas av en positiv mänskosyn. Den folkuserar inte bara på människans synd och onda böjelser, skriver Harald Olsen, utan domineras snarare av den gudsbild som finns nedlagd i alla människor. Vi är ju skapade till Guds avbilder - vilka möjligheter det ger!

Jag har alltid misstänkt att det är något fel när kyrkan hela tiden betonar synden och ska reda ut den. Ja, den är vårt stora problem, men större är förlåtelsen och befrielsen - det är väl där vi ska vara!

Den som fokuserar på synden är själv kvar i den... anser jag. Den som predikar mycket om syndens elände, lockas själv av den...
Luther sa:
- Synda mycket!! Och lämna den sedan.

Harald berättar vidare att den positiva mänskosynen avspeglade sig i  en kvinnosyn som inte var så vanlig på den här tiden i kristenheten.
Kvinnorna värderades högt (man tackar), inte bara som upphöjda och avlägsna väsen, utan också i den konkreta vardagen.
Kelterna såg Jesu mor Maria mer som den barbenta unga flickan än som den upphöjda himladrottningen (sid 49 i "Keltisk andlighet"). De viktigaste helgonen var kvinnor...

Man har funnit att kvinnorna blev accepterade som religiösa ledare på ett helt annat sätt än i det patriarkata Rom.
Denna mänskosyn - som alltså fanns innan kristendomen kom - fogades in av kloka kyrkoledare som landsteg på dessa öar.
De hade inget behov av att konfrontera, tvärtom välsignade de och fogade in det som folket redan kunde. Det måste vara en sann kristen anda!

I de keltiska områdena fanns det blandade kloster för både män och kvinnor, och där det inte var ovanligt med kvinnliga ledare.
Så var det t ex med klostret i Kildare under St Brigid, i Limerick under St Ita och i Whitby under St Hilda.
Alla dessa var framstånde andliga ledare och administratörer.

Själva Gudsbilden inkluderar kvinnliga drag (vad är det, egentligen?).
På Hebriderna finns det ett ordspråk som säger:
"DET FINNS ALLTID ETT MODERSHJÄRTA I GUDS HJÄRTA".

Detta visste Heliga Birgitta av Vadstena när hon tog emot sitt klostergrundande av Kristus själv - det var ett blandat kloster.
Detta visste sjuka Lina Sandell Berg som skrev "Blott en dag"... där ursprungstexten är:
- Han som bär för mig ett Modershjärta... " (Sv Ps 249) vilket Carola sjunger på en av sina skivor.

Jag är kristen. Ja, men hur då?
För mig är det viktigt att definiera det eftersom jag inte delar varken fundamentalistiska åsiker eller männens företräde i min tro.
Jag är kristen på keltiskt vis.
Vem vet, mina förfäder kanske var där och härjade och brände... I såfall ber jag att få gottgöra det omedelbart!

Gröna hälsningar
Helene Sturefelt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar