Måste det? Är det en naturlag?
Tänk om samhället förändras så mycket att man inte känner igen sig?
Jag läser BLT´s förstasida om en undersökning av de väljare som skulle kunna tänka sig rösta på SD.
Inga-Lena Fischer refererar till analysföretaget United Minds och opinionsanalytiker Markus Uvell som har undersökt dessa väljare.
De har ställt sig frågan: är de rasister, dessa potentiella väljare?
Svaret blir nej. Det är inte invandringen som är problemet. Det är en frustration över vart samhället är på väg.
Tre samhällsgrupper blev tydliga:
1. En man med stark arbetarklasstillhörighet, arbetslös och som har sett folkhemmet försvinna bit för bit. Han har blivit främling i sitt eget land.
2. Den missnöjda läraren, samhällsutvecklingen har blivit kaotisk, det är ingen ordning och reda, eleverna kan ingenting och lärarens uppgift har istället blivit att vara konflikthanterare.
3. Kvinnan i vården, ofta ensamstående mamma, boende i segregerade bostadsområden med stora sociala och ekonomiska problem, där hennes barn inte får del av de krympande resurserna.
Ledarskribenten tycker det är en fascinerande läsning. Nu synas inte bara SD´s grumliga politik utan dess möjliga väljare, och de är inte grumliga - de lever mitt i en verklighet som de inte accepterar. De söker ett parti som tar deras oro på allvar, något som övriga partier borde beakta, menar I-L Fischer.
Newgrange långt i bakgrunden, ser du?
Arkeologerna frågar sig vad som hände med den kulturen när andra folk invaderade:
- Tog Beaker People över den vackra Boyne Valley och drev bort stenåldersmänniskorna?
- Eller delade de med sig av sin kunskap att bränna lerkärl och annan teknik, och levde i samförstånd?
Var det konfrontation eller absortion?
Detta är även vår tids fråga. Det går inte att bara klappa i händerna åt allt som är "mångkulturellt" om man inte kan hantera det!
Det sekulariserade Sverige kan inte hantera invandrare med stark religion. Vi är inte längre vana vid att man lever ut sin religion (vilket är min kritik till oss själva) och tror att det bara handlar om m"åsikter".
Jag efterlyser fler mötesplatser, fler "tredje rum" och "speakers corner".
De som har flytt hit, har blivit främlingar i sitt eget hemland, på grund av invasion. En del infödda svenskar upplever att de också, enligt undersökningen, har blivit främlingar hemma, fast de bor kvar.
Nog borde det gå att mötas, att smälta samman, så att det mångkulturella inte splittrar, utan hellre utvecklar.
Ett samhälle utan gemensamma nämnare går under.
Hemkära hälsningar
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar