NATIONALDAGEN

Lyckeby Gille arrangerade firanadet

Tryckfrihetslagen, religionsfrihetslagen och åsiktsfriheten skrevs in den 6 juni 1809. Det är värt att fira!
Landshövding GUNVOR ENGSTRÖM höll ett mycket fint tal på Nationaldagsfirandet vid Mariagården i Lyckeby.
Jag lyssnade noga vad detta missionärsbarn, född i Indien, skulle säga. Där firade de alla högtider på en gång, när de väl var samlade den 6 juni, både julafton och midsommar.
Hon påminde oss att när man lever i förskingringen blir man extra nationalistisk, man minns sitt hemland på ett särskilt sätt.

- Men vi firar inte vårt land på bekostnad av andra, sade Gunvor Engström.
Vi delar dessa tre stora FRIHETER som gör att många tacksamt har kommit hit, medan vi kanske har glömt hur stort detta är?

Jag tänker på min bok som ligger för tryckning, jag tänker på vår religionsdialog som jag uppskattar och jag tänker på åsiktsfriheten, men där klämmer det lite...
Grupptrycket sätter gränser för vad som är korrekt tyckande.
Vi är många gånger så småsinta att vi inte hör vad den andre säger, utan stämplar in personen i ett fack, med en gång. Lätt som en plätt. Nyanser är jobbiga. Då måste man ju tänka...

Fanbärare

Minns ni när Birgitta Andersson sjöng på 60-talet:
- Jag är så glad att jag är svensk - - -
Får jag också sjunga så? Får jag lov att tycka om det land som har fött mig, gett mig mina värderingar och som upplåter mark där jag kan bo? Jag är tacksam, och jag vill gärna visa det.

VARFÖR är det så hotfullt att säga detta?
Åter igen, landshövdingens ord: det är inte på bekostnad av andra.
Tänk om folket på Irland skulle skämmas för sitt land när vi var där? Icke.
Eller norrmännen? Aldrig!
Eller Kosova? Nej!
Alla är vi glada för det hemland vi har och rasister ska inte dra detta i smutsen!!!

De som vill illa, utnyttjar alltid det som berör hjärtat: religion och tillhörighet. Gud och landet.
På radiogudstjänsten hördes en utmärkt predikan av Cecilia Billqvist från Helsingborg. Hon lät några ungdomar komma till tals från Landskrona, där man gjort en studieresa till Libanon, kristna och muslimer tillsammans.
- Vi åkte dit som två grupper, men kom hem som En...
Prästen Cecilia förstärkte:
- Här är inte jude eller grek, man eller kvinna, alla är vi ETT I KRISTUS. (Gal 3:28)

Det ligger en djup hemlighet dold i detta uttryck "Ett i Kristus". Nationella gränser suddas ut när vi kommer till Kristus. Jag kan ha fel, men jag vet ingen annan religion som så tydligt - på själens insida - suddar bort gränser.
Varför?
Jo, i Kristus får vi erkänna våra fel - då kan man inte peka ut någon annan som "värre"...
I Kristus får vi den förlåtande upprättelsen med en kärlek som driver oss att bygga broar mellan varandra.
I Kristus, brödet som bryts, omfamnas alla människor i den kärlek som lider och försonar, och älskar oss tillbaka till Gud.

Lyssna gärna på länken, ta dig tid.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=945

Ni kan vara glada i Gustav Adolfs församling i Helsingborg som har denna välsignade präst och predikant som arbetskamrat!

Ni är ju kallade till FRIHET, bröder och systrar, låt bara inte den friheten ge egot något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.
Paulus ord i Galaterbrevet kap 5:13.

Skriv vad du vill, lev i bön som du vill, uttryck din åsikt - men alltid i omsorg om den andre.
Får jag respekt för denna min åsikt?
Lika delar rättigheter och skyldigheter.

"Olikheten är det enda lika vi har" hörde jag någon säga.
Jag längtar efter att vi alla ska bli Ett i Kristus, oavsett om vi är blågula, rödgröna, helgröna eller vitblåa...
Hälsningar i regnbågens alla färger.
Helene Sturefelt