EVIGHET och LÖK

Hur är det möjligt att människan kan ställa frågan om GUD utan att ha "sett" Gud?
Det måste ligga dolt i människans förmåga någonstans. Bortom sinnena.
Jag menar, jag kan inte fråga efter en frukt som jag aldrig smakat.
Men vi kan fråga om Gud...

PREDIKAREN SKRIVER:
- Allt har Gud gjort skönt för sin tid, ja Han har också lagt evigheten i människors hjärtan.
Dock så att de till fullo inte förmår fatta -från början till slut - det verk som Han har gjort."
GT, Predikaren kap 3:11

Att över huvud taget kunna ställa frågan om evigheten och Guds existens, är ett "bevis" för att detta finns.
Redan små barn har förmågan att undra över Gud. Tonåringar börjar på allvar tänka på Gud. Då gäller det att man inte blir bortviftad av oförstående vuxna i detta andefattiga samhälle vi lever i.
Muslimerna är mycket mer tros-vissa. Det kan vi också bli. I vår tro.

Lär av kroppen:
- varför finns hunger? Jo, för att vi ska bli mätta.
- Varför finns törst? Jo, för att vi ska dricka.
- Varför finns trötthet? Jo, för att vi ska vila.

Enkelt! Det ÄR enkelt. Krångla inte till det, käre vän.

Jag älskar berättelsen om tulpanen:
Tänk dig att du håller en tulpanlök i handen. Hur gammal är den? - - -
Den kommer ju från förra löken, som kommer ur förra löken, som ....
Jag nuddar vi Guds skaparhand och det kittlar till i själen.

När vi planterar den i jorden om våren, så är det inte för att "gräva ned den". Det är för att den ska utvecklas och bli det som Gud har tänkt att den ska bli, en alldeles underbar blomma!
Men om du skär sönder löken för att se om det ska bli en röd eller gul tulpan, då ser du ingenting... det är gömt...

På samma sätt är det med oss människor. Min kristna tro säger mig att när vi dör, då är vi som blomsterlöken. Vi läggs i jorden - kroppen är död - men sedan spirar livskraften och ut brister blomman.
Vid tidens slut, vid evighetens morgon, då kommer uppståndelsen då du och jag ska brista ut i "blom" och bli mycket mer än vad vi är nu.

Det är ett underbart hopp som naturen ger oss!
Och Jesus Kristus. För han är den första av oss alla som har genomgått detta, då han uppstod från döden på korset.

Därför ska vi vara stolta över vår tro. Den är en oerhörd kraft som bär oss genom varje dag.

Imorgon ska jag plocka midsommarblomster och tacka Gud för all skönhet han omger oss med.
Livet behöver inte döden för att finnas.
Men döden behöver livet...

Lökiga evighetshälsningar!
Helene Sturefelt