SOLLJUS I KYRKAN

Det händer gång på gång...
Jag kommer in i kyrkan med raska steg, det är alltid något som ska förberedas. Så hejdar jag mig mitt i steget, stannar upp, visst ja, Guds hus...
Ser hur solen letar sig in... älskar när solen lyser in!

Vi hade just haft småbarnsgudstjänst och babyjollret låg kvar i luften.
- Titta! sa vaktmästaren! Ser ni ängeln!

Genom de höga kyrkfönstrena lyste solen på predikstolens ängel så att det bildade en skuggbild på väggen. Det är dödens ängel som håller tidens lie i handen, redo till skörd. Vid sidan om står de gamla timglasen, som skulle hålla rätt på predikan så att den inte blev för lång...
Från andra hållet lyste denna ängel som av guld.
Och när vi sänkte blicken, drog vi efter andan - hela kyrkorummet låg i skugga, utom:

... utom uppståndelsens ängel vid klippgraven...
- Varför söker ni den levande bland de döda?
Nej, vi hörde inga röster... men solljuset gjorde påskens berättelse så levande att pulsen ökade...

Först Dödens Ängel som manar till eftertanke: ditt liv är ändligt.
Sedan Uppståndelsens ängel som manar till tro på den levande Herren...

Vi bevittnade något dyrbart.
Jag delar denna skatt med dig, kära bloggläsare.
Kyrkan tycks vara byggd på ett sådant sätt att ljuset samspelar med inventarierna.
Den som har ögon, må se...

Inte nog med detta.
Ikväll hade vi en härlig kvällsgudstjänst "Musik med Längtan" med gospelkören "Joy of Living". Solen var nära läggdags, men skickade nu en kaskad av ljus längs gatstenarna över Trossö Torg, uppför Fredrikskyrkans trappa, in genom de guldgula glasen i dörren, färgade mittgången gul, jag bländades...

Temat var "Namnet Jesus" (se tidigare inlägg). När jag talade, vänd mot församlingen, kände jag hur det lyste bakom mig. Jag bländades framifrån, men vad var det som lyste där bakom?
När jag vände mig om, såg jag det församlingen sett under några minuter:
- översta delen av altarskåpet var belyst, just den delen som visar hur Jesus skall komma tillbaka i sin härlighet. Träsnidaren har format stela solstrålar - men nu lät den levande solen sin värme träffa just denna del - och den lyste...
"Jag tror på en Gud som är helig och varm... och som lever med mig när jag dör...." (Sv Ps 766)

Jag tappade nästan andan när jag äntligen fick vända mig om, och såg detta...
Man kan inte ha mobilens kameraläge redo alltid... men åh vad jag hade önskat att detta också hade förevigats! Nu får det räcka med att jag berättar.
Jag vet inte om jag orkar med fler upplevelser... Gud lever med mig när jag dör...
Jesus lyser i hela tiden.

Men en sak vet jag: denna kyrka är högst levande!

En mycket tacksam tjänarinna,
knäsvag idag med...
Helene Sturefelt