ÅLDERDOMSHEMMET

Det är inte lätt att bli gammal. Är man pigg och frisk så är det dock "ingen big deal" !
Den här gamla damen har spänst i sina steg - säkert tack vare den husmanskost hon livnärt sig på.
Affischen bakom leder inte till långt liv med sin feta lockvara.

Det heter inte Ålderdomshem. Det kallas äldreboende.
Nåväl. Vid ett av dessa besök var några äldre samlade. De hade fått hjälp av personalen att komma till andaktstunden. Det heter ju att var och en ska åtnjuta omsorg om både kropp och själ. Och ande, vill jag tillägga.

Den andliga vården är inte alltid den bästa. Personalens intresse/ointresse är ofta avgörande. Och i takt med sekulariseringen bryr sig inte alla om att tillgodose det andliga behovet.

Den här eftermiddagen visade sig dock bjuda på det bästa från båda håll.
Det ostämda pianot lyckades få ur sig tonerna till:
- "Den blida vår är inne och  nytt blir jordens hopp..."
- Dina händer är full av blommor, vem var det du tänkte att ge dem till"?
De gamla svajiga stämbanden förenades med de unga, klara rösterna.
Detta måste vara en smak av himmelen, tänkte jag och såg solens strålar lysa på påskfjädrarna.

Att veta att livet ligger mer bakom än framför kräver mod. Att erkänna att sinnena är så utslitna att inte mycket är kvar, kräver också mod.
Och hopp!
Jag hoppas att vi fick dela en stund av hopp inför evigheten. Kristus har banat en väg genom död och förgängelse då han uppstod på tredje dagen. Dörren är öppen till det liv, som aldrig dör.

Och så stämde vi upp i:
- Blåsippan ute i backarna står... Sov du lilla videung.... Alla fåglar kommit re`n...
Bakom rynkorna finns den lilla flickan och pojken som en gång sprang lekande på ängarna, de ängar som vi skövlat och byggt fula hus på.
Bakom det sneda leendet finns en stark kvinna/ man som byggt vårt lands välfärd, som alltsom oftast känns hotad.

blåsippor!

PREDIKAREN skriver:
"Tänk på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna kommer. och de år nalkas, om vilka du skall säga:
- Jag finner inte behag i dem.
Och så följer en poetisk beskrivning av kroppens förfall:
... " då malerskorna sitter sysslolösa, så få som de har blivit, och skåderskorna har det mörkt i sina fönster... då mandelträdet blommar  och kaprisknoppen blivit utan kraft... nu då människan ska fara till sin eviga boning... silversnöret ska ryckas bort och den gyllene skålen slås sönder...
Fåfängligheters fåfänglighet! (kap 12).

Men, som väl är finns det ett ljust perspektiv också:
"Allt har Gud gjort skönt för sin tid... och lagt evigheten i människornas hjärtan... dock så, att vi till fullo inte förmår fatta det verk som Gud har gjort... Jag insåg att allt vad Gud gör, skall förbli evinnerligen. " (kap 3:9-15)

Alltså, låt bli dina rynkor och lägg tiden på din själ istället.
Min ande törstar efter levande Gud.

Helene Sturefelt