ANDLIGT LEDARSKAP

Herren är min Herde

Det andliga ledarskapet är  i kris.
Antingen hör vi om maktmissbruk i våra kyrkor, eller om urvattnade ledare utan ryggrad.
Pedofilskandalerna radas upp och en del katolska präster försöker nu öppna upp och reda ut.
Bra, ta ert ansvar och gå före!

Sekulariseringen är en pest inom kyrkan, liksom hårda nypor och okänslighet.
Jag har erfarenhet av båda.

Tänker på Heliga Birgittas 700-årsjubileeum i Vadstena. Där var många "te-huvor" samlade, kyrkans högsta män och kvinnor. Samtalade med en av dem som hastigast, och denne biskop hann fråga hur det stod till med allt som var kämpigt just då - en sann herde! Blinkade bort en tår... Hans omsorg gjorde mig lättare om hjärtat.
Men minns även motsatsen, en annan som tog i med kategoriska uttalanden i ett felriktat försök att vara just handlingskraftig.
Förmågan räcker inte alltid till.

Morgonsol, Laudesljus

Jag följer inte någon bara för att titel, status och lön är högre än min.
Nej, för att jag skall bli en efterföljare kräver jag ett ledarskap som är opartiskt, handlingskraftigt och visionärt. Min "herde" lyssnar till min röst, och jag till hans. Sanning och Kärlek, sida vid sida.

Ledarskap kan man inte studera sig till, det är en egenskap som tycks vara given från början och som inte alls hänger ihop med antalet poäng i teologi.
Själv undkommer jag inte min egen kritik...

Över oss alla blir domen hård, över kyrkans präster, över pingstpastorer och katolska präster. Profeten Hesekiel går tillrätta med oss, tillämpat på vår kristna kyrka:

- Så säger Herren: Ve er, ni Israels herdar, som har sörjt endast för er själva! Var det då  inte för hjorden som herdarna borde sörja? Istället åt ni upp det feta, med ullen klädde ni er, det gödda slaktade ni, men om hjorden vårdade ni er inte...
Det svaga stärkte ni inte, det sjuka helade ni inte, det sårade förband ni inte, det fördrivna förde ni inte tillbaka, det förlorade uppsökte ni inte, utan med förtryck och hårdhet for ni fram emot dem."
/Hesekiel kap 34:2-4/

- Bä bä vita lamm, har du någon ull?
- Nej, den har nog kyrkoherden tagit...

Hesekiel ger oss ett helt ledarskapsprogram att följa!
- stärka det svaga: anti-darwinistisk mänskosyn!
- hela de sjuka: i samarbete med Landstinget
- förbinda de sårade: enskild själavård
- föra tillbaka de fördrivna: välkomna hem flyktingen
- uppsöka de förlorade: diakonalt arbeten.

Ärkebiskop emeritus K-G Hammar skriver i Kyrkans Tidning nr 15/2010 en kommentar a propå "Den Gode Herdens söndag":
- "Vi ägnar mycket tid åt att analysera ledarskap, men vem vill bli ledd?
Och är det inte en god utveckling att alltfler (?) är tveksamma att följa `starka ledare`?"
Han fortsätter ställa relevanta frågor:
- "Att följa Gud kan väl inte i alla stycken vara liktydligt med att följa den som säger sig representera Gud?
Om Jesus är vår herde, betyder inte det att vi alla är kallade att vara herdar för varann?"

Eller som någon sa:
- Vem vill vara ett får? Hellre en självständig katt!
Herren är min kattvakt... nä, det låter inte bra...

Jesus själv kunde vila i båda begreppen. Han är den verklige herden, som bär upp alla de förväntningar som Hesekiel ställer.
Men han är också fåret, i förhållande till Gud Fader:
- Inte som jag vill, utan som Du vill.... och överlämnade sig helt i Guds händer.

"Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra tillbaka, det sårade skall jag förbinda och det svaga skall jag stärka. Men det feta och det starka skall jag förgöra. Ja, jag skall sköta det så som rätt är." /Hes 34:16/

Detta önskar jag skall ske med alla de som missbrukat Guds makt i sin ämbetsdräkt.
Överlämna er i Guds händer! Bekänn era synder! Gottgör era offer.

"Så säger Herren, Se, jag skall komma över herdarna och utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras herdetjänst." /34:10/.

Gud bevare oss alla.
Helene Sturefelt