RELIGIONSDIALOG 3

Fredrikskyrkan och Trefaldighetskyrkan i Karlskrona

Så fick vi åter igen besök av Ferro Mehmedovic från Malmö, muslimen som konverterade och blev kristen.
Han är mycket välbalanserad och sakligt "torr", vilket är nödvändigt i ett så känsligt ärende.
Det gladde mig mycket att se två av våra vänner från Islamiska föreningen komma!
- Hej! Så roligt! Välkomna.
De filmade föreläsningen - bra, då kan fler få ta del av denna intellektuellt hederliga jämförelse mellan kristen tro och islam.
Men de förstår inte vår syn på Jesus och att han kan "försona synder".

Jag ska försöka kommentera detta, genom att ställa frågan:
VEM ÄLSKAR GUD?

Koranen svarar, gång på gång (rätta mig om jag har fel!!) att Gud älskar bara de rättrogna:

SURA 9:
"De rättrogna, både män och kvinnor, är varandras beskyddare.. där de förrättar bönen och ger allmosan och lyder Gud och hans apostel. Över dessa skall Gud förbarma sig. (vers 72)
" De tvehågsna.. har glömt Gud och därför har han glömt dem; de tvehågsna är förvisso de ogudaktiga. (vers 68).
"De som förtalar sådana rättrogna, som visar sig villiga i fråga om allmosor, och dem som endast med yttersta ansträngning finner en utväg, och hånar dem, dem skall Gud håna; ja dem väntar ett plågsamt straff" (vers 80)

"Du må bedja om förlåtelse för dem eller icke. Om du ock beder om förlåtelse för dem sjuttio gånger, skall dock Gud aldrig förlåta dem, och detta därför att de förnekar Gud och hans apostel, ja, Gud vägleder ej de ogudaktiga människorna." (vers 81)

Det är hårda ord. Finns det mjukare? Var? Gud älskar bara de rättrogna, enligt Koranen.
Det känns inte som ett lockande erbjudande... eftersom ingen kan vara rättrogen... Alla straffar ut sig, menar jag, och Gud blir grym och jag bottenlöst förlorad.

Tillintetgjord

Detta jämför jag med ett liknande stycke hos profeten Hesekiel:
KAPITEL 33:

"Så sant jag lever, säger Herren, jag har ingen lust till den ogudaktiges död, utan tvärtom till att den ogudaktige vänder sig om från sin väg , och får leva. (vers 11).
"Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan i förlitande på sin rättfärdighet gör vad orätt är, så skall inget kommas ihåg av alla hans rättfärdiheter, utan genom det orätta som han gör, skall han dö.
Och om jag säger till den ogudaktige:
- Du måste dö, och han sedan vänder om från sin synd... och övar rätt och vandrar efter livets stadgar, då skall han  förvisso leva, och inte dö.
Ingen av de synder han har begått, skall då tillräknas honom." (vers 13-16)

Ingen kan alltså förlita sig på sin egen förträfflighet, eller att man en gång är "frälst", och sedan tro att man kan göra illa mot sin medmänniska, utan att det märks... De egna onda handlingarna tar död på en själv - såvida inte förlåtelsen kommer in och hejdar förfallet:

MATTEUS kap 18:
"Petrus kom fram till Jesus och sade:
- Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?
Jesus svarade: Jag säger dig, inte sju gånger utan sjuttiosju gånger" (vers 21-22)

Enligt både Gamla och Nya Testamentet älskar Gud syndaren. Gud vill leda syndaren/ den ogudaktige/ otrogne tillbaka till livets väg, inte förgöra eller straffa.

D e t t a  ä r  e n  o e r h ö r t  s t o r  s k i l l n a d!

GUD ÄLSKAR BARA DEN RÄTTROGNE.
   Eller:
GUD ÄLSKAR SYNDAREN .

Det är straff contra förlåtelse.
Rensa ut det onda eller upprätta genom förlåtelse.
Och då handlar det inte om den lättvindiga förlåtelsen som man slänger ur sig, utan att mena det.
Jag förstår mycket väl muslimernas protest, för den delar vi alla.
Men att verkligen förlåta, det är ju att inse vad man har gjort... och ångra det...

Vad säger Koranen?
Är förlåtelsen villkorad eller villkorslös?

Dialogen fortsätter.
Helene Sturefelt