GRETA ERHAMN

 Karl XI - Makten. Och Härligheten

Jag har träffat en fantastisk kvinna - Greta Erhamn.
Med vass och stilsäker penna har hon skrivit om hur det var att vara ung under 2:a världskriget.
Hur kunde de förledas av Hitlers galenskaper? Varför ifrågasattes det inte mer?

Öppna gärna denna länk: "Skärvor ur ett svunnet sekel"
http://www.galatea.nu/skarvor/

Den historieundervisning jag deltog i i skolan var dålig. Läraren bara pratade och pratade, om kungars makt och ännu mera kungar, prål och makt.
Jag gäspade.
Vad hade det med mig att göra?

Historia var död kunskap, den saken var klar. Och ju mer tiden gick, desto fler kungar skulle skolbarnen tvingas lära sig rabbla...

Den enda gången historia var intressant, var när farmor och farfar berättade om hur farbror John emigrerade till Amerika, eller när f.d. svärmor berättade hur nazi-tyskarna intog Bergen i Norge... Då! Då blev det på riktigt!
Då gällde det vanliga människor.

Det Greta Erhamn gör är att hon ger ett stycke nutidshistoria utifrån en ung kvinnas perspektiv. Hon kommer från Gullaboås i Småland och arbetade på länslasarettet i Karlskrona.
Hon drar oss med in i händelserna så att det känns som om man var där...

"Han ryter som ett lejon... Det är eftersommar 1936 och i Tyskland står Hitler på krönet av sin popularitet. Hans stora propagandanummer Olympiska spelen pågår i Berlin. Genom radion kan vi lyssna till hans bejublade ankomst, militärorkestern spelar Wagner...
Idrottsligt tänker han visa den ariska rasens överlägsenhet... Den "svarta reserven" Jesse Owens erövrade inte mindre än 4 olympiska medaljer... och dementerade därmed den ariska rasens förträfflighet..."

"Man kunde stöta på hakkorset på en telefonstolpe eller på en ladugårdsvägg. Ofta fick affischerna hänga kvar och sprida sitt infernaliska budskap. Orsaken var att man visste inte så mycket vad som hände i Tyskland...
Trots att vi inte blev indragna i kriget, tvingades ändå vårt land bidraga med sin tribut åt vansinnet. Ett hundratal svenska fartyg sprängdes under flygräder mot hamnstäder - totalt 1675 sjömän omkom."  

"Världen stod i brand- en brand som skulle kosta 50 miljoner människor livet..."

Samtidigt var man ju tvungen att leva sitt vardagsliv, berättar Greta hemma i sin lägenhet. En fin hatt kunde lysa upp tillvaron: kyss-mig-om-du-kan-hatten med vida brätten. Stilbrott mitt i allvaret, tänker någon. Javisst, säger Greta, men när är livet stilenligt, egentligen?

Historieskrivningen ägs inte av kungarna. Det är det lilla folket som alltid bär upp de stora händelserna.
- Tänk dig ett krig... och ingen går dit...

Jag rannsakar mitt sinne och tänker: vad är det som pågår just nu och som kommer bli historia för våra barnbarn? Vad kommer vi anklagas för? "Såg ni inte vad som pågick?"
Jo, jag vet - medan jag sitter här och bloggar huggs regnskogarna ned och haven fiskas ut...
Politiker beslutar inte tillräckligt kraftfullt... alltmedan jag cyklar till jobbet...

Ibland känns det alldeles hopplöst...
Varken Makten eller Härligheten känns nära.
Det var ju tänkt att denna jord också skulle få vara en försmak av det kommande livet, men som vi bär oss åt, smakar det väldigt illa...

Historien pågår och skriver sig själv, men jag vill försöka fånga den redan här och nu,
Ja, jag vill försöka se, och vända om, medan tid är.

Ynkliga hälsningar
Helene Sturefelt