Graffittin som blev min Aulawaabel.
- Mormor, är du en kändis?
- Hm, ja, lite... i alla fall mina tecknade figurer!
Aulawaabeln är en hiskelig figur som inte följer några linjer eller bestämda gränser.
Denna slemmiga fantasi-manet är full av ocensurerade känslor, kanske just därför så uppskattad.
Nu under sommaren är mina bilder på turné och deltager i olika marknader och mindre utställningar.
Nu ska vi se vad som händer om dessa vilddjur dyker i den stora känslofloden av böner i Psaltaren.
Aulawaabeln är inte religiös.
Men det är jag, det vill säga kristen.
Här kommer ett möte...
Näbbgäddan.
En halvöppen mun med vassa tänder och tentakler som hänger ned... Vad blir det utav det?
Det stora ögat ser, långt mer än vad vi gör. Kan detta vara ögontjänaren? Eller är det Guds ögonsten?
Vilka känslor väcker denna figur hos dig?
Här kommer några verser ur Psaltaren.
RÄDDNING ÄR LÅNGT BORTA FRÅN DE OGUDAKTIGA,
TY DE FRÅGAR INTE EFTER DINA STADGAR.
Psalt 119 vers 155
JAG SPÄRRAR UPP MIN MUN OCH FLÄMTAR,
TY JAG LÄNGTAR IVRIGT EFTER DINA BUD.
Psalt 119:131.
BEVARA MIG SOM EN ÖGONSTEN,
BESKYDDA MIG UNDER DINA VINGARS SKUGGA.
Psalt 17:8
Stjärtfenan.
Nästa Aulawaabel har ett mycket starkt ansikte, med stor personlig integritet.
Hon är redo att slå till med sin stjärtfena när som helt, särskilt mot slöa och slappa.
Eller tillhör hon de övermodiga? Är hon bland de högmodigas skara?
JAG UPPTÄNDES AV AVUND MOT DE ÖVERMODIGA
NÄR JAG SÅG ATT DET GICK DEM VÄL I DERAS OGUDAKTIGHET.
DE KOMMER INTE I OLYCKA SOM ANDRA DÖDLIGA
OCH BLIR INTE PLÅGADE SOM ANDRA MÄNNISKOR.
DÄRFÖR ÄR HÖGMOD DERAS HALSPRYDNAD
OCH VÅLD DEN KLÄDNAD SOM PRYDER DEM.
Psalt 73 vers 3, 5 och 6.
Högkänslig.
Nästa figur är mycket känslig. Hon tillhör dem som har hög känslomässig intelligens, EQ.
Innan det har hänt, vet hon det.
Inte många förstår sig på henne. Söker hon kontakt?
Hon är säkert synestesi också - där alla sinnena är sammankopplade vilket gör att alla intryck är fem gånger så starka som hos en normal manet... eller människa... Jag vet.
Denna Aulawaabel står i kontakt med Gud Fader och har en profetisk gåva.
Hennes ord hämtar jag ur Psaltaren 139:
HERRE, DU UTRANNSAKAR MIG OCH KÄNNER MIG.
DU FÖRSTÅR MINA TANKAR FJÄRRAN IFRÅN.
VARE SIG JAG GÅR ELLER LIGGER UTFORSKAR DU DET
OCH MED ALLA MINA VÄGAR ÄR DU FÖRTROGEN.
TY FÖRRÄN ETT ORD ÄR PÅ MIN TUNGA
SE SÅ KÄNNER DU, HERRE, DET TILL FULLO!
UTRANNSAKA MIG, GUD, OCH KÄNN MITT HJÄRTA.
OCH SE TILL OM JAG ÄR STADD PÅ EN OLYCKSVÄG
OCH LED MIG PÅ DEN EVIGA VÄGEN.
Psalt 139 vers 1-4, 23-24.
Den fjärde Aulawaabeln har ett helt annat känsloläge.
Fullkomlig glädje!
Hon är jublande glad och lycklig!
Titta på ögonen - stjärnor glänser, ögonfransarna viftar och ögonbrynen har lämnat verkligheten.
Hennes mun är ett enda stort hjärta.
Till och med tentaklerna är glada och dansar av fröjd, med små hjärtan i spetsarna.
Denna manet hoppar ned i kapitel 31 och studsar lite bland flera bibelställen.
LÅT DITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIN TJÄNARE!
Psalt 31:17
HERREN LADE I MIN MUN EN NY SÅNG, EN LOVSÅNG TILL VÅR GUD!
DET SKALL MÅNGA SE - OCH HÄPNA.
Psalt 40:4
JAG HAR HAFT HERREN FÖR MINA ÖGON ALLTID,
JA, HAN ÄR PÅ MIN HÖGRA SIDA, JAG SKALL INTE VACKLA.
DÄRFÖR GLÄDER SIG MITT HJÄRTA OCH MIN ÄRA FRÖJDAR SIG.
ÄVEN MIN KROPP FÅR BO I TRYGGHET.
TY DU SKALL INTE LÄMNA MIN SJÄL ÅT DÖDSRIKET.
Psalt 16:8-10.
Det är tvära kast i ritblocket.
Grannen under mig var en ouppfostrad slyngel som spelade musik så högt att det gick mig på nerverna.
Då blev det så här.
Döskallen.
Fattar du hur arg jag var?!
Ögonen tränger ur sina hålor, tänderna har inga läppar som skyddar och hjärnan är i upplösning.
Till och med benknotorna vill simma i väg...
Denna Aulawaabel får nu gestalta vreden - på min och Guds.
VREDGAS, MEN SYNDA INTE.
TÄNK EFTER I ERA HJÄRTAN, PÅ ERA BÄDDAR
OCH VAR STILLA.
Psalt 4:5
Omöjligt! Kan inte. Vreden måste ut!
Tuschpennan var billig terapi. Men sen fick Securitas komma och till sist fick han flytta. Efter tre års plågor.
Psaltarens ord hjälper mig att ropa till Gud. Ärligt.
GUD, O, ATT DU VILLE DRÄPA DE OGUDAKTIGA!
JA, MÅTTE DE BLODGIRIGA VIKA BORT FRÅN MIG.
Psalt 139:19
SMÄLEK HAR KROSSAT MITT HJÄRTA SÅ ATT JAG ÄR VANMÄKTIG.
JAG VÄNTADE PÅ MEDLIDANDE, MEN DÄR VAR INGET,
OCH PÅ TRÖSTARE, MEN JAG FANN INGEN.
Psalt 69:21
Så, nu har känslostormen lugnat sig.
Ur det gamla kan nytt liv födas.
Moderfisken.
Min penna drar snabba linjer, utan någon förebild. Sedan kommer bearbetningen med tunna streck och sist skuggningar av blyerts.
Denna manet är mer en fisk. En aulafisk där sjögräset växer vid hennes ögon.
Jag började att teckna sladdriga gälar, seden kom stjärtfenan och den stora munnen. När jag var klar sade den där Rösten, som hela tiden kommunicerar med mig:
- Det skall var små fiskar också... som simmar ut ur munnen.
- Jasså, jaha.. då gör jag väl det.
Och nu får Moderfiskwaabeln tala fina ord:
HERRE, DU HAR VARIT VÅR TILLFLYKT FRÅN SLÄKTE TILL SLÄKTE!
LÅT DIN HÄRLIGHET UPPENBARAS ÖVER DERAS BARN.
Psalt 90:1 och 16.
TY DIN NÅD ÄR BÄTTRE ÄN LIV.
MIN LÄPPAR SKALL PRISA DIG!
Psalt 63:4
GE ÅT HERREN, NI FOLKENS SLÄKTER,
GE ÅT HERREN ÄRA OCH MAKT!
Psalt 96:7
DET ENA SLÄKTET PRISAR FÖR DET ANDRA DINA VERK,
DE FÖRKUNNA DINA VÄLDIGA GÄRNINGAR!
Psalt 145:4
Från släkte till släkte.
Nu räcker det för idag.
Glöm inte att den som är i Herren är en ny skapelse.
Och var ärlig i dina känslor, både mot dig själv och mot Gud.
Det är enda vägen fram.
Om du inte kan be, eller orkar ta fram din Bibel, rita då åtminstone en ful fisk och be Gud om hjälp!
Herren är lika nära som det vatten Aulawaablarna simmar i...
Frid vare med dig.
Simmiga hälsningar från
Helene Sture Aulafelt,
- tecknare och utställare.
Jodå,bilderna går att beställa. Hör av dig.
Vänner. Av graffitti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar