VÄGKYRKOANDAKT i SILLHÖVDA - Ejnar Westling

Sillhövda kyrka i Holmsjö, Blekinge.

Under sommaren byter kyrkorna skepnad. Det är friluftsgudstjänster, sommarmöten, konferenser och vägkyrkor.

Igår hade jag glädjen att få komma tillbaka hem till Holmsjö, där vi levde prästgårdsliv som de sista entusiasterna innan huset såldes.

Silllhövda kyrka är en av våra yngsta och minsta kyrkor, men med märkvärdigt tjocka pelare - som om hon ville likna den stora mäktiga Klosterkyrkan i Vadstena.

Med på resan hade jag min lilla ukulele och temat för denna vägkyrkoandakt var barnatro. Detta ämne har jag funderat på under hela våren.

Det vita antependiet "Herren sörjer för er"

Hur får man en barnatro? Är det bra att ha en sådan tro?

Vad händer om barnatron går sönder och inte klarar livets påfrestningar?

Vi inledde med att sjunga psalm 606:

DET GUNGAR SÅ FINT NÄR HAN BÄR DIG, MITT BARN.

HAN GÅR PÅ SÅ MJUKA SANDALER.

HANS MANTEL ÄR VÄVD AV DET LENASTE GARN

HANS ARM ÄR SÅ STARK, HANS DOFT ÄR SÅ REN.

HAN KÄNNER VAR ROT OCH VAR GROP OCH VAR STEN.

OCH HAN NYNNAR EN SÅNG SOM HAN GJORDE EN GÅNG

TILL STJÄRNORNAS LJUSA KORALER.

Sv Ps 606:1

Den enkla ukulelens klara stämma fyllde kyrkvalvet med ljus klang.

- Man behöver inte orgel! sa en församlingsbo glatt överraskad.

Att som vuxen få tänka sig som ett barn i Guds närhet kan både provocera och vara oerhört skönt.

Att för en stund vara liten och slippa vuxenlivets ansvar, det är att vila vid att vår himmelske Fader är den som sörjer för oss, som det står broderat på Sillhövda kyrkas vita antependium.

Fadern leder oss, inte tvärtom.

MITT BARN, DU ÄR BUREN I SKAPARENS FAMN.

HAN ANDAS INTILL DIG SÅ NÄRA.

HAN HÅLLER OMKRING DIG, HAN KÄNNER DITT NAMN.

HAN GRÅTER MED DIG, HAN LER NÄR DU LER.

DU ÄR ALDRIG ENSAM OCH OÖNSKAD MER

FÖR DU HÖR HONOM TILL, HERREN JESUS SOM VILL

TILL HIMMELENS GLÄDJE DIG BÄRA.

Sv Ps 606:2.

Aftonbönen vid sängkanten kan öppna en helt ny dimension för det lilla barnet. Där får vi kontakt med den gudomliga världen, där Gud är Skaparen som vill komma oss personligt nära.

Men idag är det inte så. Det är mycket ovanligt att föräldrarna ber med sina barn, med argumentet:

- De skall få välja själva.

Men de ger inga alternativ... Kvar blir bara ett tomrum...

Blank skridsko-is, som en tro som bär.

Jag forskade lite vad som låg bakom sången BARNATRO som vi sedan sjöng. 

Han som skrev sången hette Ejnar Westling (1896-1961). Han var med i Frälsningsarmén i Ljusdal.

Redan som 14-åring skrev han sin första sång:

"O SJÄL, DU SOM VANDRAR DIN VÄG FRAMÅT".

Ca tio år senare, 1920, kom nästa sång till, men bakgrunden till det var mörk.

Ejnar Westling hade kommit bort från den kristna tron som ung vuxen. Skola och militärtjänst gav inte näring till hans andliga liv.

Det berättas att han av en tillfällighet (det finns inga tillfälligheter - det är bara vi som inte ser sammanhangen med tillräckliga perspektiv) kom förbi Frälsningsarméns lokaler i Stockholm.

Där fick han höra sin egen sång sjungas av en kvinnlig frälsningsofficer "O själ du som vandrar din väg framåt".

Han blev helt förstenad och rusade där ifrån. 

Sölvesborgs nedlagda Frälsningsarmé.

Det blev ett oväntat möte med sin egen ungdomliga tro, så stark och trofast.

Han gick hem och skrev den kvällen sången som skulle komma att bli så älskad:

   "Har du kvar din barnatro, där i hemmets lugna vrå

     kan du bedja än som förr du alltid bad:

     - Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.

     Gamla mor då känner sig så nöjd och glad."

     BARNATRO, BARNATRO

     TILL HIMMELEN DU ÄR EN GYLLNE BRO! ://

Isaks barnatro.

   "Du har kanske vandrat kring, runt kring hela jordens ring

    Och i fjärran land du sökt att lyckan nå

    Du har gråtit mången gång, då du hört en gammal sång

    Som du mindes ifrån hemmets lugna vrå.

BARNATRO, BARNATRO

     TILL HIMMELEN DU ÄR EN GYLLNE BRO! ://

   "Likt en seglare i hamn, blev du lugn i modersfamn

     Ömt hon smekte dig och sjöng om himlens land.

     Hennes stämma blev så varm när du låg vid hennes barm

     Hon din framtid lade tryggt i änglars hand".

Fyrmastare i Karlskronas hamn.

Nästa kväll berättas det att Ejnar Westling gick tillbaka till Frälsningsarméns kår i Stockholm och överlämnade denna nyskrivna sång till den kvinnliga officeren.

Därifrån spred den sig sedan vidare, till stor hjälp och glädje för många som tappat bort sin tro under livets påfrestningar.

Vad är det som händer under livet som gör att Guds ord inte får fäste? Kan vi hämta förståelse ur liknelsen om sådden? 
Vi lyssnade till evangelietexten ur LUKAS kapitel 8, där Jesus själv förklarar vad han menar:

Liknelsen om sådden.

VAD LIKNELSEN OM SÅNINGSMANNEN BETYDER ÄR DETTA:

UTSÄDET ÄR GUDS ORD.

DE VID VÄGKANTEN ÄR DE SOM HÖR ORDET, MEN SEDAN KOMMER DEN ONDE OCH TAR BORT DET UR DERAS HJÄRTAN, FÖR ATT DE INTE SKALL TRO OCH BLI RÄDDADE.

DE PÅ BERGHÄLLEN ÄR DE SOM TAR EMOT ORDET MED GLÄJDE NÄR DET HÖR DET, MEN SOM INTE HAR NÅGOT ROTFÄSTE.

DE TROR EN KORT TID, MEN I PRÖVNINGENS STUND AVFALLER DE.

DET SOM FÖLL BLAND TISTLARNA, DET ÄR DE SOM HÖR ORDET MEN SOM LÄNGRE FRAM KVÄVS AV LIVETS BEKYMMER, RIKEDOMAR OCH NÖJEN, OCH ALDRIG GER MOGEN SKÖRD.

MEN DET SOM KOM I DEN GODA JORDEN , DET ÄR DE SOM HÖR ORDET OCH TAR VARA PÅ DET I ETT GOTT OCH RENT HJÄRTA OCH GENOM UTHÅLLIGHET BÄR FRUKT.

Lukas 8:11-15.

En del hamnade vid vägkanten.

Vi sjöng psalm 193, "Gud som haver barnen kär" på psalmmelodin skriven av en domkyrkoorganist i Skara Ivar Wideén (1871-1951), med text tryckt redan år 1780.

Sedan samlade jag församlingen i bön:

Käre himmelske Fader,

- hjälp oss att ta vara på Ditt ord så att vår barnatro kan växa och bestå genom livet.

- jag ber för den som råkat ut för att tron blivit bortrövad av negativa krafter,

- för den som hamnat på berghällen men inte gett Ditt ord näring utan fallit när svårigheter har drabbat.

- Herre, jag ber för alla som kämpar med tistlarna, där bekymmer av sjukdom, arbetslöshet, ekonomiska bekymmer, svårigheter med relationer och skilsmässa har kvävt Ditt ord - jag ber att tron trots detta ska växa sig djup med rötter som ger stabilitet.

- Tack för att det även finns tider i livet som är bättre, där vi kan återvända till Dig, då hjärtat mjuknat och är mer redo för att ta emot.

- Tack att hos Dig har den lycklige någon att ge sin tacksamhet till, den ledsna och trötta någon att hämta kraft hos, den skuldsatte någon att få förlåtelse av, och den skamfyllda någon som ger villkorslös kärlek!

Amen.

Tistlar.

Så blev det tydligt för mig i Sillhövda kyrka att evangeliet beskriver alla våra olika stadier i livet, där vi inte behöver fastna varken i vägkanten, diket eller bland tistlarna!

Förr eller senare mognar hjärtat - låt oss hjälpa varann dit!

Då kan vi brista ut i den afrikanska sången och psalmen Sv Ps 89:

   SE, JAG VILL BÄRA DITT BUDSKAP, HERRE

   AV HJÄRTAT SJUNGA DITT LOV OCH PRIS!

   MED GLÄDJE VILL JAG DITT ORD FÖRKUNNA

   SOM GÖR DEN SVAGE VIS!

   Sv Ps 89:1

Böckerna om barnatro hittade nya hem och vi var alla berikade av det Guds ord hade gett oss denna eftermiddag.

Prästgårdsbarnen.

Frid och välsignelser till er alla som ger av tid och omsorg till alla vägkyrkor runt om i landet!

Er Helene F Sturefelt,

- f d komminister, numer författare och skribent.

Här är ett tidigt inlägg om vägkyrkan, skrivet 2010:

Sturellas Fotoblogg: VÄGKYRKAN (helenesturefelt.blogspot.com)