VÄGKYRKAN

Riksväg 28

Dessa ständiga beslut - ska vi stanna eller köra vidare?
Paus nu eller sen?
Asfalten rullar förbi under däcken. Landskap passerar för trötta ögon.

Ur "Den långsamma kärleken" sid 37:
"- Skruva ned musiken!
I bilen sitter alla med varsin livsstil i örat.
Döva för omgivningen. Men tjutande tinnitus.
- - -
Aktivitetsbrus. Aldrig tyst.
I detta oväsen byggs murarna upp mot de verkliga känslorna. De stängs inne. Kvävs.
Ingen lyssnar. Det är bara jag som hör.
Min förtvivlan."

Landskapet susar förbi, för fort.

I ett sådant läge är det en välsignelse när skylten Vägkyrka dyker upp.
Då vet man att Guds hus är öppet och man kan slinka in, svalka sig, gråta på toaletten och tända ett böneljus.

Kyrkan ändrar form under sommaren. Kyrkor längs allfarvägar öppnar upp och befolkas av ivriga församlingsbor.

När andra väljer att bada och jäsa vid stranden, är det många som tvärtom söker upp skuggan vid de lummiga kyrkogårdarna eller Efs-kapellen.

Om det fanns statistik - det gör det säkert - på hur många som deltager i andakter, bibelstudier, lovsångsmöten och kristna konferenser, så skulle vi bli förvånade.
De korta sommarveckorna är livsnödvändiga för återhämtning och andlig påfyllnad.
Hårda träbänkar är att föredra framför mjuk strandmadrass.

Gud debatterades vid Almedalsveckan, Gud finns med på campingplatser och Gud besjunges på torg och gator.

Klockstapeln vid Sillhövda kyrka

Jag är själv en av dem som måste åka på konferens för att ladda mina andliga batterier. Denna gång blir det Timmernabben vid Kalmar sund, platsen där Carl Boberg diktade "O store Gud".

I sommarvärmen är det kanske lättare att tala om Gud? Allt är liksom mer avklätt...
Det underbara är att kristenheten i Sverige växer allt närmare en synlig yttre enhet.
Det är inte lika viktigt om man är baptist eller statskyrkoanhängare.. det viktiga är att man är Jesu Vän.

Inne i det varma kapellet, med tvärdrag, pågår förbön och intensiv samvaro med Gud.
Det är kamp med tvivel, det är oro som byts mot frid, det är rop på helande, det är varma händer som med omsorg håller någon om ryggen...
Tårade ögon lyfts mot Kristus på altartavlan, där välsignelse med oljefärger sipprar ut i verkligheten och förändrar människors liv.

Jag är så evigt tacksam att vägarna leddes dit.
Nu ska jag äta av det andliga skafferiet.

Hungrig Helene Sturefelt