HANDLINGSPLAN FÖR VÄRMEBÖLJA?

Sverige plågas av sommartemperaturer runt 30 grader. Behöver vi en handlingsplan?
Det är besvärligt för potatisbönderna i Blekinge, där det inte regnat på flera veckor.
Gud, vi ber om regn!
Jag måste skriva några rader, även om jag tänkt hålla tyst...

Torrt i Sverige, till och med skuggan försmäktar...

På äldreboendena är värmen tröttsam för gamla och sjuka.
Jag hörde ett egendomligt anrop på radions nyheter från en anställd:
- Kommunerna borde ha en handlingsplan för värmeböljor!

Jaha, vad ska det stå i den, som det sunda förnuftet inte redan vet?
1. öppna fönstrena/ alternativt stäng dem...
2. ge vatten att dricka
3. svalka pannan...

Behövs det en handlingsplan för det?
I det byråkratiska papperslandet Sverige kan vi bada i policykokument och åtgärdspärmar!
Och svett, just nu.

Handlingsplan för för mycket väder, handlingsplan för för dåligt väder...

I bakvattnet av att "samhället ska ta ansvar" försvinner allt mer det egna ansvaret.
Det är allvarligt.
Undrar hur man klarade värmeböljor förr, utan åtgärdspaket från samhället?
Och hur i allsin dar klarar sig de fattiga i ökenländer utan policypärmar? Skicka dit nå´n bokföringsnisse som kan hjälpa dem!
Är det inte bättre att ta upp en kollekt till Projekt Brunnsborrning?

För mig är det en varningssignal när det egna ansvaret måste bokas in i paragrafer.
Visst kan det vara till hjälp, men alla chefer som sitter där med 30% mer arbetstid vid skrivbordet, tycker nog att vi har nått gränsen nu.

I skolans värld har man en Handlingsplan för Lika Bemötande (anti-mobbning säger man inte längre).
Varför har man det? Är det i omsorg om eleven? Det kan man ju hoppas, men viktigast är att skolan har en plan så att man inte kan bli "stämd" ifall något tråkigt inträffar...

Släck törsten på Pilgrimscentrum

Å andra sidan... saknas det handlingsplaner på många av de sjukhem/ behandlingshem som köps upp av privata intressen. Där finns bara en enda plan och det är att tjäna pengar, mer och mer pengar... Vårdpersonal dras in, de som är kvar får jobba dubbelt, och vårdtagarna bemöts med stress och ointresse.

Välfärdslandet färdas inte längre väl.
Ofärdslandet.

Har vi förlorat förmåga att hjälpa efter eget initiativ?

Riktigt djävulskt blir det när man påminns om nazisternas härjningar under 2:a världskriget:
- Det stod inget i lagen att man inte fick döda judar...
Gud bevare oss för människans dumhet!
Gud förlåt oss vår kollektiva skuld...
Längre ned i inlägget kan du läsa hur Krister Renard försvarar Israel.

Vatten-kanna

Gud har en plan... en handlingsplan!
För att inte fastna i egen dumhet, okunnighet eller västerländsk bekvämlighet kan vi på pilgrimsvis läsa Romarbrevet kap 8:28:

"Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan...
Dem som han har kallat, har han också bestämt till att formas efter hans sons bild... "

Guds plan berövar ingen det egna initiativet. Tvärtom! Varje människa är utvald till att få del av Guds nåd. Här finns inget tal om bättre eller sämre, innanför eller utanför. Planen gäller själva företeelsen Människan - både dem i ökenland och dem på fjälltopparna!

Jag blir så glad över att läsa hur vi får formas efter Guds sons bild, alltså att få likna Jesus Kristus.
Mina kantigheter får slipas mot den ödmjukhet Jesus visade.
Min rädsla eller likgiltighet får bytas ut mot den självutgivande kärleken, mot den heliga vreden över orättvisor, ja mina läppar har varje morgon denna vecka fått smaka försoningens frukt i den heliga nattvarden...

Guds handlingsplan är att göra oss så fyllda av kärlek till varandra att vi självmant har omsorg om den genomvarme på äldreboendet, att vi självmant vattnar en skvätt i grannens trädgård, ja att vi självklart - helt utan åtgärdspärm - tar itu med mobbning och särbehandling!

Solljus vid Jakobs altare, Klosterkyrkan

I hettan, innan åskan kommer, vill jag be med pilgrimens tidegärd:

.. "Vi ber inte om nya himlar och en ny jord idag, men vi ber om nya livsvidgande erfarenheter.
Vi ber inte om att bli förskonade från det svåra i livet, men vi ber om kraft att möta mörkret inom oss och utom oss, med insikten att vi får vandra i ditt ljus, på vår hisnande livsvandring.
I Jesu namn, amen."

Helene Sturefelt
- ledig.


Vill du läsa mer om Israel från en annan synvinkel, då kan du ge Krister Renards inlägg några minuter av din tid.
Inlägget är långt.

KRISTER RENARD skriver:

Några månader efter Ships to Gaza, nu när känslorna lugnat ned sig, har man till och med i P1 kunnat ta del av kommentarer som inte enbart är kritiska mot Israel utan också uttryckligen kritiska mot Hamas. Problemet är att nästa gång det hettar till, så kommer man man per automatik åter att lägga hela skulden på Israel.

Det är mycket intressant att ta del av vad som just nu skrivs i arabiska media. Ibland läser man mer politiskt inkorrekta artiklar där än i svenska media. Tack vare MEMRI (http://memri.org/), som jag nämnt i många bloggar och på min hemsida, och som översätter viktiga artiklar och tv-program i arabiska och iranska media (bl a) till engelska, så kan man följa med i muslimvärldens diskussioner, utan att behöva lära sig arabiska (jag prenumererar på deras nyhetsbrev, vilket gör det bekvämt att följa med).

Jag litar fullt ut på MEMRI:s översättningar. Vid några tillfällen när jag sett tv-filmer som MEMRI översatt, har jag känt viss tveksamhet, eftersom det verkar ofattbart att människor skulle kunna säga så vidriga eller korkade saker. Jag har då låtit folk som kan arabiska kontrollera översättningen, och den har alltid visat sig vara korrekt. Israelfientliga media är givetvis rasande över MEMRI, men har tvingats erkänna att MEMRI:s översättningar är korrekta.

Däremot kritiserar man urvalet av artiklar, som man menar är missvisande. Detta argument känns inte speciellt övertygande. De artiklar som översätts har under alla förhållanden varit publicerade i de media som anges. I muslimvärlden är det ont om verklig demokrati och alla tidningar är censurerade. De artiklar och program som publiceras är således godkända av Staten, vilket ger dessa en signifikans som man inte kan bortse från. Att MEMRI väljer ut artiklar är egentligen ganska självklart. Man väljer givetvis ut artiklar som har relevans när det gäller Mellanösternkonflikten och förhållandet mellan Islamvärlden och Västvärlden.

En annan viktig organisation är Honestreporting (http://www.honestreporting.com/), som också har ett nyhetsbrev. De granskar inte arabiska media utan hur media i Västvärlden (speciellt engelskspråkiga media) rapporterar från Mellanöstern. De har lyckats få felaktiga bilder borttagna (se exempel nedan), ohederliga reportrar sparkade etc (nyligen sparkades t ex Octavia Nasr, Senior Editor för CNN:s Mellanösternavdelning eftersom hon hade uttryckt sympati för den nyligen avlidne Fadlallah, Hizbollahs andlige fader och inspiratör till oräkneliga terrordåd – CNN inser, till skillnad från SR, att man inte kan ha reportrar som valt sida, då tappar man all trovärdighet). Så de gör stor nytta.


Obs, jag menar inte att alla reportrar som är kritiska mot Israel eller har en negativ grundinställning mot Israel skall sparkas. Det är fullt acceptabelt att man även gör program om konflikten i Mellanöstern som är inte objektiva, utan som starkt företräder den ena sidan. Men, det får inte förekomma sakfel och lögner! Och sådana program får inte framställas som någon form av objektiv nyhetsrapportering!
Och det är här det är så snett i svenska media (och många andra i Väst). Man framställer rena partsinlagor som objektiva sanningar, man använder falska bilder tagna ur sitt sammanhang och man underlåter att nämna viktiga fakta, som kunde gett en större förståelse för den andra sidan.
Eller man låter bli att förklara bakgrunden till det som sker, vilket kan göra att ena sidan då framstår som ett ondskefullt monster (tänk en uppslitande skilsmässa där endast den ena parten får ge sin syn på det som skett).



SVT:s Janne Josefsson i Uppdrag Granskning lyckades t ex under ett program i samband med Gazakriget tala om detta krig i en timmes tid utan att en enda gång nämna de 12 500 raketer som innan kriget hade regnat ned över israeliska städer. Det är en bedrift i sig, som nästan är beundransvärd. Tyvärr kan det knappast räknas som en journalistisk bedrift, tvärtom! Det hela är skamligt! Under all kritik!
Janne Josefsson säger här indirekt att Israel är det enda land på jorden som inte får försvara sig när det attackeras.
Janne Josefsson må ha sådana åsikter privat, men när dessa får torgföras i ett Publicservicemedium har det gått för långt. Därför är min bestämda uppfattning att Public Service skall omformas till att enbart sända samhällsinformation (”Nu kära vänner är det dags att lämna in deklarationen….”) och inget annat. Möjligen rena kulturprogram, typ konserter och liknande. Då kan israelhatarna och Sanningens Fiender starta en egen betalkanal, som enbart är dedicerad till att hata Israel och gulligulla med Hamas etc.
Den som vill ha en sådan kanal kan betala för den och själv slipper jag ta del av eländet.

Varje år utnämner Honestreporting ”Årets mest oärliga rapportör från Mellanöstern”. BBC har vunnit två gånger vill jag minnas. SVT och SR och Aftonbladet är tyvärr utanför tävlan, eftersom de inte sänder/skriver på engelska, annars tvivlar jag inte en sekund på att de hade fått en (o)hedersam placering i täten av startfältet.
En missvisande bild som Honestreporting nyligen lyckades få borttagen från the Daily Telegraph är följande.

Den publicerades i samband med Ships to Gaza-incidenten, men är i själva verket tagen under Gazakriget för ett och ett halvt år sedan och har absolut ingenting med Israels (och Egyptens) blockad av Gaza att göra. Syftet med bilden var givetvis att skapa sympati för de ”lidande palestinierna” (på bekostnad av sanningen).


Efter dessa allmänna synpunkter låt mig nu dra nytta av MEMRI:s tjänster och ge läsaren utdrag från några intressanta artiklar i arabiska media.


I en intervju i den egyptiska oppositionstidningen Al-Wafd, den 23/6 2010 säger Mahmoud Al-Zahnar, ledare för Hamas, bl a:
Vår plan i detta stadium är att etablera en palestinsk stat utan att erkänna Israel och utan att ge upp rätten att återvända [för de 4 miljoner palestinska ”flyktingar” som vill återvända för att bosätta sig inom Israels gränser]; Vårt slutgiltiga mål är att ha Palestina i sin helhet [dvs även det som idag kallas Israel].


Jag säger detta högt och klart så att ingen kan anklaga mig för att använda politisk taktik. Vi kommer inte att erkänna den israeliska fienden...

Om vi kunde befria Negev nu [Negevöknen ingår i det område som Israel tilldelades 1948 av FN] skulle vi fortsätta [våra militära aktiviteter] men vår [begränsade] förmåga gör att vi, efter att ha blivit av med den israeliska närvaron i Gaza, nu måste avsluta resterna av denna ockupation och gå vidare med Västbanken.

Det skulle kännas befriande om våra kära media i Sverige inte bara gjorde rubriker av att Israel har mage att försvara sig mot att utplånas, utan också hade helsidesartiklar om vad Hamas högste ledare säger. Dessa artiklar kunde gärna uppvisa samma upprördhet och ilska och fördömanden som artiklarna riktade mot Israel gör. Det skulle liksom kännas lite mer trovärdigt.

I en artikel på den liberala websidan Aafaq (www.aafaq.org, June 22, 201) skriver den palestinska journalisten Zainab Rashid att den syriska propagandaapparaten använder Gazaflottiljen för att vända uppmärksamheten från det som händer i Syrien och förtrycket mot det syrianska folket:


Innan Hamas kom till makten, var Gazas situation när det gäller ekonomi, utbildning, levnadsstandard och frihet mycket bättre än i Syrien under styre av familjen Assad och dess förtryckande säkerhetstjänst – som har vridit klockan tillbaka flera decennier och gjort dess medborgare till ett av de fattigaste folken i området och i världen. De har strypt friheten och fängslat den som höjt sin röst för att begära även ett minimum av frihet.

Frihetsflottor som seglar mot den syrianska kusten är det absolut minsta som det syriska folket behöver – att världens uppmärksamhet och samvete fokuseras på folkets fruktansvärda lidande under Assadregimens piska. Kan någon ta initiativet? Eller är någon intresserad… [kanske nästa projekt för Henning Mankell, Matthias Gardell och de andra ”frihetskämparna”]?


Den syriske skribenten Farid Ghadry menar till och med att Syrien är ett ockuperat land och att ockupationsmakten heter familjen Assad (http://gluefox.com/komment/syrian.shtm).


I den egyptiska dagstidningen Rooz Al-Yousuf fanns den 29/6 2010 en artikel av Muhammad Hamadi där situationen i Gaza kommenterades. Några citat:


Efter att Hamas övergav militärt motstånd och övergick till motstånd via Internet och i media, publicerade en av Hamas många webbsidor en viktig rapport, där man jämförde priser av varor och produkter i Egypten och Gaza.


Rapporten säger: Ett kilo vattenmelon i Gaza kostar mindre än en egyptisk lira, medan den i Egypten kostar över två lira; ett kilo tomater i Gaza kostar mindre än en halv lira, medan det i Egypten kostar 1,5 lira; ett kilo potatis i Gaza kostar en halv lira, medan kostnaden i Egypten är två lira…. Ett kilo kyckling i Egypten kostar 20 lira, och i Gaza får man betala endast 10 lira….


Jämförelsen av priser i Egypten och Gaza, som blockerats i tre år, som de påstår, visar att livet under belägring är billigare och bekvämare och lättare…


Så vilken blockad talas det om? Får blockaden priserna att gå ned? Och hur flödar alla varor in i Gaza trots blockaden?


Om detta är hur det är att leva i Gaza under belägring, så borde det egyptiska folket, som har plågats av höga priser, och som ger av sina begränsade inkomster för att rädda de belägrade invånarna i Gaza, be till Allah att han må hemsöka dem med en sådan belägring, om belägringen kommer att leda till lägre priser och göra det möjligt för våra vanlig medborgare att köpa ägg, kött och fjäderfä, som gazaborna gör.

Al-Hayat Al-Jadida, en tidning som tillhör den Palestinska Myndigheten skrev följande den 24/6 2010, med anledning av de två libanesiska kvinnor som fanns med ombord på Gazakonvojen, och som hyllades för sitt mod och för sin solidaritet med Gazabefolkningen i den libanesiska pressen:

Mina ärade libanesiska damer, mödrar och systrar… folket i Gaza behöver inte mat eller kläder. Vad de behöver är kärlek, fred, förnuft, realism, försoning, nationell enhet och tolerans. De behöver få sina sår helade, höja sig över obetydliga stridigheter och få en nykter syn på det palestinska folkets övergripande intressen.

Ta den säkrare landvägen (i stället för den farliga sjövägen). Sök upp Hamas ledare i Beirut och Damaskus och få dem att förstå att nationell försoning och enhet är den bästa vägen för att bryta blockaden [mot Gaza]. Berätta för dem – eftersom [i egenskaper av att vara libaneser] ni själva har fått känna på inbördeskrigets fasor och politisk och sekteristisk splittring – att vad de har gjort och fortfarande gör i Gaza är ett brott. Jag skulle vilja att ni får veta att beslutsfattarna i Hamas bär ansvaret för 700 Fatahmedlemmars [Fatah är lika med den Palestinska Myndigheten] död och för de tusentals offer för Cast Lead attacken [det israeliska namnet för Gazakriget 2009 – ”Cast lead” betyder ungefär ”gjuta bly” eller ”kasta bly”, det kanske syftar på sedvänjan att på nyår hälla smält bly i vatten och låta de former som bildas när blyet stelnar förutsäga framtiden]. De utsatte sig medvetet för detta vansinniga krig, bara för att Hamas namn skulle nämnas i nyhetsprogram och på satellitkanaler, och på så sätt bli ett etablerat namn. Chefen för Hamas politiska byrå, Khaled Mash’al, spelade med blod och kroppsdelar från barn och gamla i Gaza som insats….
Man skulle önska att SVT, SR och våra andra media vore lika klarsynta som författaren till ovanstående. Men de flesta media i Västvärlden (och speciellt i Sverige) svalde den krok som Hamas lade ut. Ja de svalde inte bara kroken, utan sänke och flöte och hela fisklinan.


Hassan Nasrallah uttalar sig om Förintelsen i libanesisk TV

För att förstå vad Hamas och Hizbollah är för typ av organisationer och vad de står för, låt mig avsluta med ett tv-klipp, där Hizbollahs generalsekreterare Hassan Nasrallah uttrycker tvivel på Förintelsen (klicka här).



För mig framstår det som totalt ofattbart hur människor som säger sig tro på förnuft, demokrati, rättvisa och sanning, så totalt kan kasta sig i armarna på Hizbollah och Hamas. Jag kan inte finna någon rimlig förklaring annat än ren och skär ondska.



Som sagt, de synpunkter och fakta som framkommit ovan, får vi inte ta del av i svenska media. Så vi får tacka MEMRI (och Honestreporting) för den här gången. Och du som vill följa med i det som händer i Mellanöstern, prenumerera på deras nyhetsbrev, så slipper du vara utlämnad åt den klick vänsterintellektuella som dominerar våra media (det finns mängder av undersökningar som visar på just detta, dvs att majoriteten av journalisterna har vänstersympatier). Ett litet hopp kanske finns i alla fall. Jag tycker mig ha märkt en svag attitydförändring när det gäller behandlingen av Israel. Kanske börjar man till slut att inse vad Hamas etc står för och att vägen till fred i Mellanöstern går genom att stödja de demokratiska och moderata (ej av förväxla med Moderaterna i Sverige) krafter som finns i arabvärlden.



En viktig del av detta är att kraftfullt ta avstånd från den palestinska sidans terror och aggressivitet, användande av barnsoldater, användande av civila som mänskliga sköldar, hjärntvättandet av palestinska ungdomar i både skola och på fritid till inte bara israelhat utan också antisemitism etc, etc. Sverige är en av de största bidragsgivarna till palestinierna. Om vi t ex bekostar palestinska skolböcker, borde vi kunna kräva att de tar bort allt judehat som florerar ymnigt i dessa böcker. Om Carl Bildt kunde lämna sitt grovhångel med Turkiet för ett ögonblick och vända blickarna mot Mellanöstern, och ta av sig sina antiisraeliska glasögon, och säga något vettigt, vore det t ex bra. Varje form av acceptans, eller avsaknad av fördömande, när det gäller det jag räknat upp ovan, är en dolkstöt i ryggen på det palestinska folket. Så länge detta fortsätter finns ingen utsikt till fred. De journalister som ensidigt beskriver konflikten i Mellanöstern till Hamas etc fördel, är, tillsamman med Hamas, Hizbollah etc, det palestinska folkets verkliga fiender.

Detta skriver alltså KRISTER RENARD, förmedlat genom HS.