ICKE-EXISTENS och INFANTILISERING Sommarpratare

Radiopratare.

Två radioprogram och en tidningsartikel.

I år har jag tagit mig tid att lyssna till årets sommarpratare. Många goda tankar har jag fått som manat till eftertanke och vidare reflektion.

I detta inlägg lyfter jag fram Erik Grönwall, hårdrockssångare, Claes Eriksson, allvarsam komiker och en författare från tidningen Dagen; Markus Torgeby.

Det handlar om icke-existens, infantilisering och att vi lever för mycket i ljuset.

Markus Torgeby.

Vi börjar med "Idol-vinnaren" Erik Grönwall som fick frågan att bli ny sångare i hårdrocksbandet Skid Row. Men 2021 drabbades han av cancer och kämpade för sitt liv. 

Han berättade i sitt sommarprogram 25 juli om läkarteamet som håll honom uppe både med behandlingar och hopp för själen.

Han tvingades närma sig tanken på döden, trots att han tänkt alla positiva tankar som gick att tänka, men läget började bli kritiskt.

- Hur skall man förhålla sig till döden?

Erik Grönwall hade fått tips av sin terapeut att tänka så här:

- Innan jag fanns, visste jag om det? Svar; nej. När jag ännu inte fanns, så fanns jag inte. Alltså, när jag dör, så finns jag inte och då vet jag inte om det. Alltså behöver jag inte vara rädd.

Icke-existensen är inte farlig.

Jag satte i halsen. Håller inte med!

Detta är ateistisk och buddhistisk filosofi som tränger in allt mer i vårt sätt att tänka. 

Icke-existensen och utslocknandet är bara att acceptera.

Erik Grönwall, gratulerar till din hälsa.

Men.

Om man tror på Gud, vilket jag gör och dessutom lever i gemenskap med, då är ett sådant tänkesätt omöjligt.

Bibelns hela uppenbarelse går ut på att livet existerar från första ögonblicket då Gud skapar.

I Guds tanke finns allt liv lagrat, alla varelser, alla tider och alla livsformer, allt finns redan boende i Guds intelligens.

Det betyder att du och jag var en tanke vid Guds hjärta långt innan det var dags för oss att födas!!

Det är en mycket livsbejakande tanke, till skillnad från ateismen och buddhismen.

Långt bortom rymder vida.

Dessutom talas det om att Jesus Kristus var "pre-existent" - han fanns alltså före sin jordiska existens...

Jag älskar texten från Kolosserbrevet som jublar ut livets storhet:

JESUS KRISTUS ÄR DEN OSYNLIGE GUDENS AVBILD, DEN FÖRSTFÖDDE I HELA SKPAELSEN TY I HONOM SKAPADES ALLT I HIMLEN OCH PÅ JORDEN.

HAN FANNS FÖRE ALLTING, OCH ALLTING HÅLLS SAMMAN I HONOM.

Kolosserbrevet 1:15-17.

Kristus existerar bortom tid och rum.

Min hälsning till denne Erik Grönwall är att vi med vårt begränsade medvetande inte vet mer än det fysiska livet här. 

Men eftersom vi kan ställa så oerhört stora frågor så betyder det att det också finns lika oerhört stora svar, men att vi ännu inte kan tillgodogöra oss dem.

Dock kan bibelläsningen öppna nya världar, så oändligt mycket större än vi kan ana, genom den uppenbarelse Gud har gett genom sitt Ord.

Det är ett icke-hopp att trösta sig med att efter döden kommer ett icke-liv. Ett sådant anti-hopp gör mig deprimerad. Däri finns sannerligen inget "positivt tänkande"!

Men det gör det i kristendomen.

Guds närvaro lyser i mörkret.

Hårdrocksångaren Erik kom tillbaka till livet tack vare god läkarvård och är nu sångare i sitt idol-band från USA; Skid Row. Gratulerar till att du blev frisk och att din dröm blev uppfylld!

Men att vara i mörkret kanske ändå är nödvändigt för att komma nära sig själv.

Författaren och långdistanslöparen Markus Torgeby säger i en artikel i Dagen fredagen den 21 juli 2023:

- Vi lever för mycket i ljuset, det är därför nätterna blir så oroliga. Så är det för mig, jag har svårt att komma ikapp med mina egna tankar när allt är ljust och uppkopplat.

Han bor i Vålådalen nära naturen och hämtar sin kraft där, både då han tränar inför löptävlingar och till sin själ. 

Men han har sett en negativ utveckling i det som för andra har varit en expansion:

- Jag känner en stor sorg, inte för människorna som på samma sätt som jag flyttat hit, utan över lamporna som breder ut sig och som tränger bort mörkret.

Anti-ljus.

- Det var i mörkret jag hittade något inom mig själv som jag fortfarande bär med mig. Det var i mörkret jag valde att tro på något som är större än jag själv. Barnatron landade, gav mig tröst och gick inte att stå emot i ensamhet och mörker.

- Om det visar sig att jag har haft fel när jag skall dö, så har tankarna och friden under tiden ändå inte varit bortkastade, skriver Markus Torgeby.

Friden är inte tomhet.

Undrar hur ett samtal mellan Markus och cancersjuke, men nu friske, Erik skulle låta?

Den enes mörker var bara mörkt och ledde till en ödesmättad tro att mörkret skall segra.

I den andres mörker fanns en närvaro av Gud som ledde till hopp och fördjupad självkännedom.

Den ene vill vara i ljuset så länge det går.

Den andre vill hellre vara i mörkret för att få syn på ett annat ljus.

Den ene hade ingen barnatro att bygga på och fick bara råd från gudlöst håll.

Den andre hade en liten tro som tappades bort i ljuset, då så mycket annat lockade.

Jag känner verkligen igen mig i det som Markus säger!

Dagens ljus stör mina tankar och mitt inre liv. Jag behöver mörkret för att tänka och känna färdigt. Just därför kan mina nätter bli lugna och goda.

Eller som långdistanslöparen sammanfattar det:

- Det enda stjärnhimlen behöver för att visa sig är - mörker...

Stadsbon ser inte stjärnorna.

Nu till Trollhättesonen Claes Eriksson som mödosamt arbetat sig fram till våra hjärtan med sin underfundiga allvarskomik. I sitt sommarpratprogram lyfte han fram två tankar; den ena att vår kultur upplöstes 1976 och att vi nu lever i en hjälplös individualism som gör oss allt mer infantiliserade.

De vuxna har hoppat av sitt ansvar och vill hellre roa sig än fostra och sätta gränser.

Många ord och uttryck blir allt barnsligare:

- "Mello" istället för Melodifestivalen, som förr var en vuxen tillställning, och nu senast kommer Svenska kyrkan med en lansering av "Gudis" - familjegudstjänst för de minsta....

Claes Eriksson menar att det börjar 1976 då skillnaden mellan en arbetare och en direktörslön är som minst, jämställdheten som störst och ordet "kollektiv" är mer förekommande än ordet "jag".

Därefter vänder det.

- Individualismen har på dessa fyrtio år gjort oss mer hjälplösa än någonsin. Det är ständiga hjälp-program hur man ska äta, möblera, träna, fixa en trädgård och lyckas på jobbintervju. Ingen kan någonting själv längre.

Finns influerarna i radion?

Influerare är vår tids lättsmälta dikaturer. Många följer frivilligt utan egen åsikt, och i andra sammanhang är demokratin ifrågasatt. 

Claes Eriksson sveper med sin kritiska blick över samhället.

Romarriket gick under år 469 e Kr. Men det visste inte de. 

De fortsatte leva och sakta sjönk detta samhälle ihop. Först i efterhand kan historierna konstatera detta.

Claes Eriksson fick höra en annan historiker säga samma sak om vårt svenska samhälle.

- Det upplöstes på 70-talet.

Jag tänker att endast de som har förmåga att dra ut konsekvenserna av våra handlingar kan se vart de bär. Alla andra åker bara med.

Historikerna ser åt andra hållet, bakåt, och kan dra liknande slutsatser.

I min uppfattning är detta en del av den profetiska rösten.

Tilläggas kan att den jordbrukspolitik som finns i dagens Sverige gör att bönderna snabbt blir färre och vår självförsörjning snart är ett minne blott. Varför?

Individualisering utan tanke på vårt gemensamma bästa.

Går det att vara lantbrukare idag??

Åter till Claes Eriksson.

Infantiliseringen fortsätter.

Jag blev lika upprörd som han blev då han citerade en annons från en västlig församling som inbjud till "Gudis" - nu har kyrkan i sin pedagogiska iver totalt lämnat respekten för Gud och Guds helighet...

Gudsbilden blir att Gud är en lekfarbror och att inget är på riktigt.

Vad händer i mörkret när den barnatron skall växa upp? Vilka redskap finns då i själens verktygslåda?

Gudis, var är du? Leker du med någon annan?

Vår inställning till livet är olika. Men alla uppfattningar är inte lika bra. En del leder till återvändsgränder.

Vissa tankebanor är inte framkomliga.

Erik, Claes och Markus. 

Mörker, mörker och ljus - fel slags mörker och fel slags ljus.

Förbarnsligande, individualism och hjälplöshet i ett kollektiv som är upplöst.

Tack ni tre som bekräftar mycket av det jag tänker, känner och upplever.

O, KRISTE DU SOM LJUSET ÄR

DIG KAN EJ MÖRKER KOMMA NÄR

VI SKÅDAR UPP I TRO TILL DIG

NÄR SOLENS LJUS FÖRDÖLJER SIG.

Sv Ps 185.

Läs den poetiska teologin i denna psalm!

Kristus är ett annat ljus än det från dataskärmen och reklamskyltarna.

Guds närvaro i mörkret är något annat än den tomma ångestens natt, när strålkastarna är släckta.

Respekten över Guds helighet, och eviga varande, är något annat än att förminska Gud till "Gudis", hur god intentionen än var.

Mera radio!

Imorgon skall jag fortsätta lyssna på radio.

Och läsa min Bibel. 

Kanske plocka lite mer svarta vinbär, i mörkret...

Existerande hälsningar från

Helene Sture Infantilfelt, 

- ständigt uppkopplad, ständigt nedrullad, ständigt lyssnande och skrivande.

Okänd tecknare.

Vi finns. 

Hela tiden.

Bara Gud själv vet hur.