KONSTEN ATT FYLLA ÅR

Gratulerar!

Den svåra konsten att fylla år... "Ja, må du leva!", "Med en enkel tulipan på bemärkelseda'n"... "Vi gratulerar" och "Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Helenes födelsedag, hurra, hurra, hurra!"

Jag älskar att höra sången klinga på morgonen och bli uppvaktad med en bricka med ljus och blommor.

Och är det ingen annan hemma, kan man via tekniken kan höra inspelade hälsningar från släkt och vänner där man sitter i sängen nyvaknad.

Att veta att det finns många som bryr sig om en och älskar en betyder Allt! Även om man är "ensam hemma" på sin födelsedag, så är alla andra närvarande i tanken. 

Men, det kan finnas en gnagande oro längst in...

Håll fanan högt.

Att fira sin födelsedag är ju att fira själva livet. Mest kanske man skall fira sin egen mamma som kämpade sig igenom förlossningen. Tack för livet, mamma!

Alla åldrar finns i oss. 

Det var enkelt att fylla år som barn, glädjen var stor och man var glad för det lilla.

Det blev svårare under tonårstiden, hur gör man nu då? Allt var pinsamt och man visste inte hur det skulle gå till. Ändå var behovet större än någonsin att få bli bekräftad - finns jag? betyder jag något?

Jag tänker också på dem som inte blir uppmärksammade alls, som av olika anledningar inte firar sin födelsedag, eller där det inte finns någon som bryr sig.

Min mänskosyn säger mig att nu när Gud har skapat livet och vill varje människas existens, då skall det firas!

Det stora livs-tacket på födelsedagen går först och främst till vår Herre, oavsett om vi har stor släkt eller ingen familj alls runt oss.

Konsten att fylla år.

Tack, alla mammor.

Mitt i glittret och glädjeyran går mina tankar till Job i Gamla Testamentet, han som var så hårt prövad att han till slut önskade sig döden... Jag skriver detta eftersom det kan finnas någon av er som läser som behöver höra detta, för att du inte skall känna dig så ensam.

DÄREFTER ÖPPNADE JOB SIN MUN OCH FÖRBANNADE SIN FÖDELSEDAG OCH SADE:

- MÅ DEN DAG UTPLÅNAS PÅ VILKEN JAG FÖDDES...

VARFÖR SKULLE DEN OLYCKLIGE SKÅDA LJUSET?

JA, VARFÖR GES LIVET ÅT DEM SOM PLÅGAS SÅ BITTERT?

Job kapitel 3:1-3 och vers 20.

Krossa flugan!?

Vi människor kan orsaka varandra så mycket ont. Vi kan skada och sarga varandra så illa att döden till slut är det enda alternativet till livet. Job håller dialogen öppen med Gud. Han talar, grälar och förbannar.

Hans vänner förstår inte vad som är fel och ger honom tröttsamma råd, som inte träffar rätt.

Job är arg på Gud för att han tillåter allt ont att drabba honom; sjukdom, förakt och dödsfall.

Då är det inte lätt att hålla livsgnistan uppe. Och de som i vår tid lever i svält och väpnade konflikter kan förmodligen känna igen sig i Jobs ord.

Det är nu det gäller.

Konsten att fylla åren med liv.

Att inte ge upp, att hjälpa varandra komma igenom den meningslösa prövningen.

Ser du stjärnan i mig? Eller är det släckt?

Jag tänker på allvarsorden som Mose fick:

JAG TAR I DAG HIMMEL OCH JORD TILL VITTNEN MOT ER, ATT JAG HAR FÖRELAGT DIG LIV OCH DÖD, VÄLSIGNELSE OCH FÖRBANNELSE.

SÅ MÅ DU DÅ VÄLJA LIVET, FÖR ATT DU OCH DINA EFTERKOMMANDE MÅ LEVA,

GENOM ATT DU ÄLSKAR HERREN DIN GUD OCH HÖR HANS RÖST OCH HÅLLER DIG TILL HONOM. 

5 Mosebok kap 30:19.

Så må vi välja livet.

Kan man älska Gud när livet är svårt? Kan man höra Guds röst när åren inte fylls med liv, utan bara svårigheter? Hm, det är det som är frågan. Kanske är det den prövningen som varje människa måste genomgå.

För att komma hem till sig själv.

I det 42:a kapitlet är Job och Herren Gud färdiga med varandra. Skarpa sanningar har blivit sagda, inget fördolt är gömt. Det är först då det klarnar. 

Job erkänner Guds allmakt och ber om förlåtelse:

VEM VAR DÅ JAG SOM I FÖRSTÅND GAV VISHET NAMN AV MÖRKER?

ENDAST GENOM HÖRSÄGNER HADE JAG UPPFATTAT DIG, MEN NU HAR JAG FÅTT SE DIG MED EGNA ÖGON.

DÄRFÖR TAR JAG TILLBAKA OCH ÅNGRAR MIG I STOFT OCH ASKA.

Job 42:2.

Sedan går Herren tillrätta med de dåliga vännerna som inte talade sant om vad som var rätt, vilket Job gjorde.

Jobs livsskada botas med att Gud välsignar hans slut mer än hans livs början. Herren ger honom stora rikedomar i form av boskap och en ny familj med tio barn.

Ja, må du leva! 

Ja, du valde livet, och du fick ett gott slut!

       Räkmacka ska det va'!

Det är den 30 mars, den sissta tossdan i mass, och här sitter jag och fyller mina år med liv.

Det regnar ute och det passar en göteborgare bra - det är ju det väder jag är uppvuxen i. Då kan man vara inne och greja...

Är det döden som är livets läromästare?

Jag behöver då rakt inga fler motgångar än vad jag haft! Jag väljer livet, varenda morgon, tillsammans med Herren.

I helgen som gick hade jag den stora glädjen att kunna och vilja få bjuda på stort kalas. Hela storfamiljen var där och jag konstaterar att vi blir allt fler och fler... Vilken välsignelse!

En vild önskan gick i uppfyllelse:

- Jag skulle vilja ha en harpa...

Omöjligt, tänkte jag, för jag vet att harpor knappt går att få tag i i Sverige.

Men det ordnade alla med gott samarbete!

Så nu kan jag träna inför himmelen och hela änglakören! Men först skall jag gå på kurs i Åhus...

Är det en vanlig dag? Nej! Det är Helenes födelsedag och jag konstaterar att jag fyller schackbräde...

Vad var det Beatles sjöng? "Will you still be sending me a Valentine, when I'm" - - -

Harpan på schackrutigt kalas!

Så låt oss uppmuntra varandra och driva bort oron att vi skulle vara värdelösa... Den tanken kommer från fienden... Du vet väl om att du är värdefull! Jag vet väl om att jag är värd? Gör jag det?

Ja, det gör jag!

Må Livets Gud välsigna oss alla.

Nu blir det räkmacka.

Fira livet.

Konstfylla hälsningar från en åldersrik medmänniska,

Helene Sture Fyllaårfelt,

- kalasglad och tacksam.

P.S. Säg aldrig något ont om harpan! Den har verkligen en himmelsk klang.

Det skall jag berätta mer om i ett annat inlägg. Hurra.

D.S.

Nej, harpan går inte på ström...