HELKYRKLIGHET - BÅDE OCH - TILLSAMMANS!

Alla tillsammans.

Mars är en vårvintermånad. Det är både vintersnö på marken och försiktiga vårblommor som tittar upp.

Det är inte antingen eller. Denna årstid är både ock.

Kyla och värme strider om övertaget, precis som ont och gott i livet, eller krig och fred. Både ock tycks vara en "andlig lag" att upptäcka.

Jag vädrar morgonluft...

Detta blir utgångspunkten i den jublande erfarenheten att i den brokiga skara av kristna samfund så är vi faktiskt ett enda stort BÅDE OCK.

Mötet med Magnus Persson, Malmö, satte ord på det jag vetat tyst, och nu äntligen fick höra proklamerat.

EFS Möllebackskyrkan i Karlskrona.

Tillhör du också dem som inte riktigt känner dig hemma någonstans bland kyrkornas många samfund? Eller känner du dig hemma lite grann, men inte helt? Ser fel men också förtjänster?

Det är inte säkert att vi skall välja...

Något nytt är på gång. 

Ett läkande.

EFS bjöd in till en konferens i Möllebacken, Karlskrona, med temat "Uppdraget och Identiteten".

Förväntan var lika positiv som här om morgonen, då jag drog upp rullgardinen och lyste solen in, ljusare och vitare än vanligt.

Det hade snöat ute och alla tak och träd var täckta av glittrande snö! Nu vill jag berätta om HELKYRKLIGHETEN, som är ett enda stort hopp för oss alla.

Vädrar morgonluft.

Det första vi fick höra denna eftermiddag var Per Erik Hallins sång "Morgonluft".

HÄR OM DAGEN HADE JAG EN MÄRKLIG DRÖM

GENOM STADEN RINGALDE SIG EN STÄNDIG STRÖM

AV MÄNNISKOR SOM VAR PÅ VÄG

OCH GICK MED RASKA STEG.

Det är en underbar låt, skriven 1985, som en verklig vision, förmedlad i nattens dröm.

DÄR VAR EN SALIG BLANDNING AV MÄNSKOR OCH FÄRG OCH FORM SOM VAR ENORM.

DÄR FANNS EN ROCKGRUPP OCH BLÅSET FRÅN FRÄLSIS SJUNDE KÅR

JAG SÅG EN PUNKFRISYR OCH TANTER MED KNUTAR I SITT HÅR

OCH ALLA KLÄMDE I FÖR FOSTERLAND OCH KUNGARS KUNG...

Per Erik Hallin, "Morgonluft".

När jag första gången såg det keltiska korset fick jag en modell för hur den kristna kyrkan skall vara.

Centrum är tydligt - där är Jesus Kristus.

Korsarmarna utåt mot alla väderstreck - det är hjärtats lovsång, social hjälpverksamhet, liturgin och bibelstudierna.

Varje samfund har sin styrka.

Det keltiska korset. Min identitet.

Magnus Persson - inspiratör och samverkanssekreterare för EFS och Svenska kyrkan, skriver i sin bok med samma namn; "Helkyrklighet":

- De evangeliska samfunden betonar "Ordet och förkunnelsen".

- Katolska kyrkan fokuserar på "Sakramenten och att Gud blev 'kött' i Jesus Kristus".

- De ortodoxa lyfter fram "Härligheten och gudomliggörelsen".

- De karismatiska samfunden betonar "Hjärtats lovsång och att Jesus 'bor mitt ibland oss genom den Helige Andes närvaro'.

- De reformerta fokuserar på "Guds ära".

- Metodismen lyfter fram "Nåd och Sanning".

Helkyrklighet. Magnus Persson.

Jag tänker att vår kristna tro behöver tala till människans tre delar; både kropp, själ och ande. Eller: både till huvudets intellekt, hjärtats känslor och magens alla begär.

Helkyrkligheten är på väg dit.

Som ung sjöng jag en härlig sång med kyrkans barntimmar:

JESU KÄRLEK ÄR SÅ UNDERBAR ://

JA, DEN ÄR SÅ HÖG, JAG KAN EJ NÅ ÖVER DEN

SÅ DJUP, JAG KAN EJ GÅ UNDER DEN

SÅ VID, JAG KAN EJ GÅ UT UR DEN

KÄRLEK SÅ UNDERBAR!

Höjden och bredden!

Minns du den också?

Det är en tonsättning av Efesierbrevet där Paulus talar om de kristna församlingarnas enhet:

...SÅ ATT NI TILLSAMMANS MED ALLA DE HELIGA FÖRMÅR FATTA BREDDEN OCH LÄNGDEN OCH HÖJDEN OCH DJUPET,

OCH SÅ LÄRA KÄNNA KRISTI KÄRLEK SOM ÄR VÄLDIGARE ÄN ALL KUNSKAP,

TILLS HELA GUDS FULLHET UPPFYLLER ER.

Ef 3:18.

Detta, säger Magnus Persson, och jag med honom, "är Nya Testamentets kanske vackraste vision om det jag kallar helkyrklighet"..!

Men vi har ju redan ekumeniken, där vi samarbetar mellan kyrkorna. Ja, visst, med det är inte samma sak som "helkyrklighet". Jag citerar:

"Goda relationer, ömsesidigt lyssnande, dialoger och erfarenhetsutbyte mellan kyrkofamiljer är livsviktigt för en splittrad kyrka". 

"Varje tradition förvaltar olika rikedomar som tillsammans bildar en helhet. I min fantasi började jag måla upp en hybridförsamling som bestod av olika element från alla kyrkor". (sid 12).

Kristus i Möllebackskyrkan.

Magnus Persson talade och inspirerade oss i Möllebackskyrkan så att mina tårar av djupaste längtan började tränga fram inifrån.

..." En kyrkans fullhet där den goda förkunnelsen harmonierar med nattvarden , där den fria lovsången ramas in av den fasta liturgin, där de skrina bönernas skapar stadga oavsett sinnesstämning och är en startmotor för hjärtats bön.

En kyrkans fullhet där vi får koppla ihop med alla de heliga som gått före oss, utan att tappa blicken för missionen bland alla folk och generationer, som ligger  framför oss.

När man fått smak för detta, och har fått upp ögonen för denna vision, är det lätt hänt att man hamnar i en upplevelse av kyrklig hemlöshet. Detta är paradoxalt eftersom man samtidigt känner sig hemma i flera olika traditioner." (sid 13).

Kyrkfönstren talar.

Inom all gruppverksamhet finns ju psykologin nybörjar-entusiasmen, strukturen som börjar ta form, som stelnar i tung organisation, som ifrågasätts och nya grupperingar tar fart med "väckelse" och nystart.

Så är det både i samhälle och kyrka, genom alla tider.

Klostren var ju en väckelserörelse på sin tid, sedan stelnade de.

Martin Luther var en evangeliskt reformerad katolik (han var inte "lutheran!") och sedan stelnade vår kyrkotradition. Och så vidare...

Själv var jag en del av vitaliseringen i Svenska kyrkan i början av 90-talet, då jag var med i att förnya gudstjänstformer och liturgi där jag var anställd, med bland annat enkla Taizémässor. 

Jag formade en ny gudstjänst "Kärlekens lov" som bjöd in årets vigselpar - motsvarande Allhelgona, fast för uppmuntran i kärleken. 

Nu kommer annat in, tror jag, och jag tillhör plötsligt "etablissemanget"... Så blir det för alla.

Jesus själv stelnar aldrig...

Tillbaka till samverkanssekreteraren Magnus Persson från Malmö.

Det handlar om att hitta mötespunkten för både generositet och ortodoxi - alltså nyfikenhet på den andre OCH att behålla "den rätt läran".

"Generositet handlar inte om att centrala trossatser är omförhandlingsbara utan syftar till en öppenhet för att lära från andra traditioner för att tillsammans uppfatta höjden och djupet, bredden och längden i dessa trossatser.

Alltså inte en mångfald på bekostnad av trosinnehållet." (sid 7-8).

Både och. Vårvinter. Snö OCH vintergäck.

Det sista jag vill lyfta fram är det lilla ordet OCH.

Magnus Persson citerar Johannes första kapitel, en text som tycks ha dåligt språk och upprepar sig utan stil. Men det skall visa sig vara den djupaste teologi:

OCH ORDET BLEV KÖTT (människa) 

OCH BODDE IBLAND OSS,

OCH VI SÅG HANS HÄRLIGHET, DEN HÄRLIGHET SOM DEN ENFÖDDE SONEN FÅR FRÅN SIN FADER,

OCH HAN VAR FYLLD AV NÅD OCH SANNING.

Joh 1:14 

Nåd OCH Sanning.

Jag har ett motto som inte är särskilt romantiskt eller märkvärdigt. Ofta har jag skrivit det i mina inlägg här på bloggen, ett uttryck som jag gärna använder, och det är:

BÅDE OCK.

Inte antingen eller!

Det gick upp för mig vid en intervju i lokaltidningen när jag skulle fylla 50 år. Reportern ställde "fem snabba frågor" där jag skulle vara antingen eller:

- Kaffe eller te?

- Klassisk musik eller hårdrock?

- Morgonmänniska eller kvällsmänniska?

- Hemma eller utomlands?

- Läsa eller idrotta?

Direkt satte jag mig på tvären. Varken eller! Det är Både Ock!

Te på morgonen, kaffe på eftermiddagen. Klassiskt på förmiddagen, hårdrock på kvällen... Hemma under hela året, sedan gärna lite utomlands OCH jag både läser OCH idrottar!

Men morgonmänniska är jag dock aldrig...

Morgonmänska eller kvällsdito?

Detta är min teologi i vardagen, och den gäller ännu djupare vad gäller våra kristna samfund.

Jag definierar mig först och främst som bibelläsare - inte att jag har min identitet i något samfund.

Jag har alltid ställt mig utanför det där hyllandet av sitt eget samfund. Nej, då går jag.

I den helkyrklighet som jag alltid lev i, finns många vänner inom pingströrelsen med den starka bönetraditionen, där finns EFS med sina goda bibelstudier, där är katolska kyrkans "sakramentstillbedjan" i innerlig vördnad och tystnad och där är Svenska kyrkans en gång så trygga liturgi. 

Där finns respekten för Frälsningsarméns sociala hjälpverksamhet och metodismens genombrott för jämställdhet i det demokratiska ledarskapet.

Helkyrklighet?!

Så, låt oss lämna "delkyrkligheten" och på allvar söka oss allt närmare det vi vill kalla för "helkyrklighet".

Aldrig har jag hört någon predika om uttrycket "både ock". Det har jag nu.

Och tårarna rann. Av tacksamhet och hopp.

Är Kristus delad? Icke! 

Varma vårvinterhälsningar!

Helene F Sturefelt,

- glitterträdsfotograf,

- och med böner att du, Magnus Persson, skall få flyga över land och rike med denna läkande mission, från Guds hjärta!

Och till dig, bästa läsare, här kan du beställa boken:

EFS Budbäraren.