PREDIKAN över PSALTAREN 130, 2 sönd i Fastan
LISTERKYRKAN – ”Den kämpande tron”. 5 mars 2023
I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, låt oss be.
Herre, öppna våra hjärtan nu för ditt Ord, om fred, shalom, över relationen till Dig, Herre, till varandra, till folk och länder. Tala genom Psaltarens text till oss. I Jesu namn, amen!
Vi ska få lyssna till Psaltaren 130, som blir
predikans utgångspunkt.
UR DJUPEN ROPAR JAG TILL DIG, HERRE.
HERRE, HÖR MIN RÖST, LÅT DINA ÖRON HÖRA MINA BÖNERS LJUD.
Psaltaren 130:1
Djup. Längtan. Befrielse. Dessa tre ord är predikans tre
delar där ordet ”förbund” är huvudordet.
En fråga att fundera på: Lever du i något förbund? Är du förbunden med någon?
Både den enskilda människan och Israel är i fokus.
I Psaltaren får vi se in i människors hjärtan. Orden är
fulla av känslor; tårar, vrede, ifrågasättande, men också glädje, tacksamhet o
lovsång.
Psaltaren låter oss också få skåda in i Guds hjärta, om hans syfte med människan och det Förbund han har inrättat med oss.
Själva ordet ”psaltare” betyder någon sorts stränginstrument (grekiska ”psalterion”). Jag tror att det även skulle kunna vara en ukulele… 😉
Dessa texter användes i den judiska gudstjänsten i synagogan. Psaltaren var uppdelad i fem mindre böcker för att passa ihop med läsningen ur de 5 Moseböckerna.
I den gamla Karl XII’s kyrkobibel fanns det
överskrifter vid varje kapitel som visade hur Psaltaren pekade framåt mot Kristus.
Det skulle jag önska kom tillbaka i nästa översättning.
Del 1 – DJUPEN och FRUKTAN.
”Ur djupen ropar jag till dig, Herre…” Hur många gånger har vi inte som liten människa stått
där nere på existensens botten och ropat? Hur många gångar har vi inte
förtvivlat över andras svek och våra egna misstag? Även varje församling
genomlider tider av mörker då vägen inte står klar.
Herre, HÖR! Låt dina (h)ÖRON lyssna till mina böners
ljud!
Kung David utgick ifrån att Gud verkligen var den som
lyssnade. Ropet från djupet var en önskan att bådas viljor skulle mötas. ”Men
ske inte min vilja, Herre, utan Din” som Jesus bad i Getsemane.
Samvetet gnager. Något är fel. Inför Gud kan vi
ingenting dölja.
Om Du, Herre, lade synder på minnet, vem kunde då
bestå”? Ingen.
Här finns en ödmjukhet, en självkännedom – och en
vetskap om vem Gud är. En gång skulle jag bli intervjuad i Karlskrona och
reportern erkände glatt att han var ateist. Han trodde inte alls på Gud.
- Men där inne, sa han och pekade på Fredrikskyrkan,
där inne kan man få syndernas förlåtelse.
Och så blev han alldeles tyst. Han greps själv av sina
ord och jag sa inget på en lång stund.
Det var som om han hade läst Psaltaren 130:4:
Dock, hos Dig finns förlåtelse, och därför fruktar man
Dig.
Fruktan, i den bibliska betydelsen, hör ihop med
tillit – inte med rädsla!
Att frukta Herren är att leva i djupaste respekt inför
tillvarons Gud, det som kanske reportern innerst inne gjorde, utan att veta om
det.
Förlåtelse är en fri gåva och den hör ihop med att ”rätt
och fel” finns.
Utan vördnad för Gud – som är Ande, sanning och kärlek – så har varken ”synd eller förlåtelse” någon mening. Det blir bara ett ”jasså…” jag lever väl som jag vill.
Så är det för många i dagens Sverige, där den
unga generationen hyllar friheten från normer (man får ifrågasätta allt – utom
själva normlösheten) och den yttrandefrihet som vi nu ser gräver djupa sår med
sin respektlöshet mot andras uppfattning.
Del 2 – LÄNGTAN och FÖRLÅTELSE
”Jag väntar på Herren, jag längtar efter Herren, mer
än väktarna efter morgonen, ja mer än väktarna efter morgonen..”
Dessa väktare stod på tempelmuren i Jerusalem. Man vet
inte om det var militära väktare eller prästernas medhjälpare leviterna som
stod där. Men de skulle utropa när morgonen var kommen, för då kunde
morgonoffret ta sin början på tempelplatsen.
Här i Norden talar vi om det långsamma gryningsljuset
som är så typiskt för våra breddgrader. Jag tänker på de där hemska nätterna
när man inte kan sova ordentligt, när tankarna bara maler och vargtimmens
mörker får alla känslor att skena…
Denna längtan efter Gud, och Guds ljus, är också en
tro – en stark tro!
Och då handlar det inte bara efter klocktiden ”kronos”, utan ännu mer om den förtätade tiden av närvaro ”kairos” då Gud bryter in i vårt liv.
I evangelietexten har Jesus försökt förklara för sina
lärjungar att han skall brytas ned precis som hela templet, på tre dagar, och
sedan byggas upp igen/ uppstå från de döda. Ingen förstod vad han menade, hur
skulle de kunna det?
Men kvinnan med nardusflaskan begrep intuitivt vad
inga män förstod, och så gav hon av kärlek den olja som kostade en hel årslön…
och smorde Jesus i förväg till hans begravning.
Psalmisten försöker trösta sig själv – eller är det erfarenheten som talar?
– ”Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns NÅD
och makten att befria…”
Del
3 – Befrielse: Förbundet och Israel
Nu riktar sig texten inte bara till en enskild person
utan till ett helt folk.
Israel, vad är det för speciellt med detta lilla folk? Ja, det tycks som hela världens brännpunkt är i Jerusalem.
Gud ville forma ett folk efter sin vilja och bygga ett
förbund med dem. Han börjar med Abraham. Moses ger dem lag och krav, som vi
sjöng om i psalm 331. Från Isak växer sedan folket fram genom Isaks tolv söner.
När vi sedan kommer till dagens Israel vet jag att det
är ett känsligt ämne. Det tar vi inte upp här.
Herren skapade ett förbund, som var som ett äktenskap, med detta lilla folk Israel, där de skulle hålla sig till Tio Guds bud och inte dyrka grannfolkens avgudar; vänsterprassla med Baal eller vara otrogna med Molok. Men gång på gång var de upproriska och bröt Guds förbund.
Den händelse som ligger bakom vår Psaltartext handlar om
hur kung David hade hamnat i strid mot Guds vilja, och nu kom konsekvensen: Han
fick välja mellan hungersnöd över landet, förföljelse eller pest. David inser
sin och sitt folks missgärning och han är mycket ångerfull:
- Jag är i stor vånda. Men låt oss då falla i Herrens hand, ty hans barmhärtighet är stor. I mänskohand vill jag inte falla.
2 Sam 24:14.
De klarade inte av att leva efter Guds vilja. Det gör
inte vi heller.
De bröt förbundet gång på gång. Vad gjorde Herren åt
det? Fördömde dem? Nej, han förmanade och varnade, sedan upprättade han folket
genom sin nåd och kärlek! Både ock!
Så kommer sista versen: ”Han skall befria Israel från alla synder”.
Detta pekar fram mot Messias, mot Jesus Kristus, som är
den ende som kan bryta missgärningarnas konsekvens, precis som vi sjöng i psalmen:
”Jesus lyfter bördan av. Halleluja”.
Och så satte Jesus punkt för det Gamla Förbundet genom
att han uppfyllde allt, åt oss.
I nattvarden instiftas det Nya Förbundet genom hans
blod.
Det är i detta förbund vi får leva i! Det är så stort!
Vi är inympade i detta Guds Förbund genom dopet – inte
så att kyrkan skulle kunna ersätta Israel och det gamla förbundet – utan vi
står sida vid sida, där även allt fler judar blir Messiastroende.
Avslutningsvis:
Än idag är Israel Guds förbundsfolk. Än i dag begås
misstag, men Herren håller sin hand över sitt folk. En särskild välsignelse
strömmar ut från Israel på många sätt:
- Det är den enda demokratin i Mellanöstern med god
infrastruktur, de har en ingenjörskunskap som får öknen att blomma träskmarker
att utdikas. Israelisk vetenskap står högt och har gett dem flera Nobelpris, de
är ledande inom digital teknik och deras valuta är en av världens starkaste.
Det finns en särskild välsignelse av Gudsnärhet i
Jerusalem.
Djup. Längtan. Befrielse – fred = SHALOM = upprättade
relationer, med oss själva, med varandra, med grannländerna och med Gud själv.
Din är all ära och makt!
Låt oss be:
Herre, i vårt hjärta ropar vi med kung David på
befrielse från det som binder. Med kvinnan med nardusoljan vill vi ge Dig vår kärlek.
Tack, Jesus Kristus, att Du är den som svarar, och besegrar
alla kaosmakter.
Och på Ditt uppdrag välsignar vi Israel. Amen.
Bönerna fortsätter att välsigna Israel och be om trygga gränser. Vi kommer att starta en Israelgrupp på Listerlandet - Israels Vänner, med säte i Malmö - där syftet är att knyta vänskapsband mellan judar och kristna.
Jag återkommer till det.
HERREN VÄLSIGNE OSS OCH BEVARE OSS
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER OSS
OCH VARE OSS NÅDIG
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL OSS
OCH GIVE OSS FRID!
I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELGE ANDES NAMN.
Varma hälsningar, Helene F Sturefelt,
- predikant, fotograf och Israelresenär.
saölk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar