HÄR SITTER JAG OCH RITAR

Tecknar Fulfinkar.

Här sitter jag och ritar medan världen går mot sin undergång.

Vad är ett ansvarigt sätt att hantera sin tid medan klimatet sviktar, energiförsörjningen svajar och det är krig i Ukraina?

Motfrågan är: 

- vad skulle man göra om det vore fred och grönskande skogar?

Svaret är säkerligen att glädjas åt livet, äta gott, älska varandra - och rita! 

Om jag som kan, inte njuter av livet, inte dansar och älskar - och ritar - då sviker jag den möjlighet som den andre längtar efter!

Krigs-orrren skall inte hindra mig!

För livets skull, för alla fångna i mörker och för alla som ropar på det liv som Gud skapade gott - detta är en hyllning till hoppet!

Titta på fulfink nr 12 ovan. 

Jag började rita en orre som spänner upp sina stjärtfjädrar till "orr-spel". Ett ansikte tog form i mitten, några tama vingar vid sidan och ett bröst som mer liknar en björnpäls än en fjäderskrud.

Inte heller sitter denna ful-orre på en gren... Nej, allt blev på ett sätt som delvis var utanför min kontroll.

Diktatorn Putte som greppar en bomb, med vingar likt nazist-örnen. Sätt en liten mustasch under näsan och likheten är skrämmande!

Tillåt mig svära över dig, du förbannade Judas-djävul! Den ryska Björn-Göken, du destruktiva Krigs-Orre!

Jordbävnings-semla.

Pennan behöver bearbeta det som sker i samhället.

På Fettisdagen tecknade jag en semla samtidigt som rapporten över den kraftiga jordbävningen i Turkiet och Syrien var förstasidesnyhet. 

Det ser ut som en stad som förstörs. Fåglar och fladdermöss flyr. Om man tittar fort i cirklar runt bilden, så börjar de flyga...

Olycks-Korparna.

Att rita och teckna är en meditation där man glömmer tid och rum. Stör aldrig ett barn som ritar! Och fråga inga dumma frågor!

Nu skall pennan bara få löpa...

Vad ser du?

Vad hände här då?

Det tar en stund innan något mönster börjar träda fram. Du kan följa rörelsen från en punkt i mitten, ser du den? Jag släppte inte pennan utan lät den löpa.

Symbolpedagogik.

Hur skall jag få till fåglar ur det här? Men jag tänkte "stor näbb" och jag hade just tittat på djungelfåglar; den vackra Tukánfågeln. Hm, låt mig se... vi börjar med att sätta dit ögon.

Och så färglägger jag det som jag tycker är näbbigt.

Åhå! Nu tittar du fram!

Mina bilder måste ha ögon. Det är det viktigaste. Livet sitter i ögonens uttryck.

Men näbbarna ser ut som stora aprikoser...

Lekfullt och noggrant dök jag ned i detaljarbetet. 

Mönster, skuggor och djup. Vilka färger passar ihop? Hur läser ögat bilden? Färgerna får inte spreta, då håller inte bildens komposition ihop.

Den vilda fantasin får sin uppfostran på mitt ritbord.

Lugna dig!

Självbehärskning är den andliga dygd som jag tränar med pennan i hand.

Tukánfinkar, nr 18.

Vilka personligheter det blev!

Jag tittar noga på dem, en och en, och blir alldeles berörd.

De tiger och är tysta, men fullkomligt seende! Ja, de ser uppfordrande på mig! Och talar med blickarna.

- Vad gör ni med vår livsmiljö?

- Varför hugger ni ned regnskogarna?

- Vet ni inget om hur livet hänger ihop?

Och jag lägger ut mina Tukán-finkar på Instagram med hashtagen #människanärdum.

Medan människan våldför sig på Moder Jord spelar jag och sjunger. Jag orkar inte gråta mer. 

Om min blockflöjt kan protestera, så gör hon det!!

Flöjt-finken nr 15.

Vingarna blev fina!

Men flöjten ser ut som en liten hund som vinkar, eller ett manligt... eller en liten Concorde som flyger med full fart så tonhålen lossnar.

Det går inte alltid att styra pennan.

Ibland blir det upp-och-ned.

Ful-finken som fastnade. 

Jag hade tänkt rita en fågel som var fångad.

Vi är ju i fastetider och läser texter om Jesus som går sin Golgata-vandring. Men när jag tecknade denna fulfink så sa rösten som jag kommunicerar med (?) att repet skulle vara färgglatt.

Jag lät några ungdomar titta på bilden och en av dem sa:

- Hon har flugit rakt igenom en julgransslinga och julstjärnan splittrades och fastnade på hennes huvud. Hon lyser av gläjde!

Det blev inte alls någon svår Kristus-fågel i upplösningstillstånd...

Det är som att Långfredagen vet att det kommer en Påskdag.

Så ta det lugnt!

Julen varar väl till Påska?!

Fulfinkarna har kommit för att stanna.

Nu skall jag fundera på om denna ornitologiska kulinaritet skall få komma på utställning framöver.

Jag har redan börjat få beställningar...

Här gäller det att flyga lågt.

Om jag kan få dig att skratta lite, då har det varit mödan värt. Galenskapen håller en frisk!

Och kom ihåg vad det judiska snillet Einstein sa: 

- Fantasin kommer före fakta...

Så tror jag Skaparen arbetade också - - - 

Havsnära fulfinkskreatör.

Fjäderlätta hälsningar!

Helene Sture Finkfelt,

- tecknande skrivare och flöjtblåsande finkritare.

Fortsättning lär komma!