GRÖNSKANDE STAKET

Ett fult men nödvändigt staket. Åtgärd?

Ett farligt järnvägsspår. Ett fult staket. Skall det vara nödvändigt?

Kan vi få det att grönska?

I vår tid, där gränslöshet är ett honnörsord, vill vi inte ha murar. Vi tycker inte om gränser och staket. Det skall vara fritt och öppet, inte begränsat och stängt.

Det kan fungera där det inte finns några faror.

I Paradiset finns det inga staket, för då är allt det onda bort.

Men i det här samhället vi lever i, klarar vi oss inte utan gränser. Frågan är om vi kan få staketen att grönska?

Jag har en idé...

Vi planterar tillsammans!

Ett järnvägsspår som går rakt igenom byn är en stor fara för barn och dumdristiga ungdomar. 

Mot sjukdomar måste vi också sätta gränser med restriktioner och distans.

Mot skenande energipriser och stigande inflation måste ekonomer och politiker sätta gränser, för att skydda sina medborgare...

Sociala gränser finns för hur man skall bete sig mot varandra, både här i den digitala samvaron och i det fysiska mötet. 

Innan jag återkommer till min idé tänker jag på världshistoriens största staket mot utnyttjande och skadande av medmänniskan:

Det är Tio Guds Bud - som faktiskt har smak av grönska i sitt syfte!

Tio Guds Bud är som ett grönskande skydd.

- Hedra din fader och moder -till skydd mot att inte okväda dem som gett en livet.

- Du skall inte dräpa - kommer vi någonsin att kunna skydda oss mot aggressivt våld?

- Du skall inte begå äktenskapsbrott - de sexuella brotten skadar inte bara kroppen utan ger djupa sår i själen. Våra ömtåliga relationer behöver skydd mot andras begär, och de egna...

- Du skall inte stjäla - varken min cykel, min tid eller mina pengar på banken.

- Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa - sprid inga falska rykten om andra, varken i affären, på facebook eller i viskande telefonsamtal.

- Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller deras saker - otrohet, stöld och bedrägerier avslöjas här i det nionde och tionde budet.

Ha inte begär... Sprid inga falska rykten...

Kan man få det som är fult, men nödvändigt, att grönska?

Absolut!

Rent konkret tänker jag så här:

Vi som bor i Sölvesborg promenerar och cyklar från Broplatsen bort till Slottsgården längs ett stålgrått, vasst stängsel, där det växer ogräs och obehagliga björnbärsrevor.

Tänk om vi var och en kunde ta med en fröpåse eller en överbliven trädgårdsbuske och träffas en bestämd lördag och plantera tillsammans?

Tänk om Trädgårdsföreningen kunde vara med och organisera upp det hela?

Alla får en meter var... som man sedan under året kan pyssla om och sköta - vilket lyft det skulle bli!

Själen behöver skönhet.

Kroppen behöver grönska och lummighet.

Förfulade miljöer är skadligt... det tar inspirationen ifrån en och man blir trött och håglös av det som är fult. Eller hur!

Skönheten kommer från himlen!

Parkförvaltningen hinner knappt med sina åtagande, men detta ger även en annan vinst:

- man skapar engagemang och ansvar.

Många vill känna att man kan påverka där man bor. Detta är ett sätt.

Så, låt järnvägsspårets staket få grönska!

Imorgon, tisd 3 jan, kommer radio P4 Blekinge och gör ett reportage på plats, ca kl 16.00.

Då är jag där, tillfrågad av reportern, vid järnvägsövergången nedanför biblioteket.

Kanske kommer du också?

Låt inget hindra oss att försköna vår stad.

P.S. Gå sedan bort och titta på vigselplatsen, den med böjda stenar vid de vitstammade björkarna...

Där grönskar kärleken osynligt.

Pådrivande hälsningar,

Helene F Sturefelt,

-  inspiratör, amatörfotograf, flanör, ukulelespelande radiopratare, bloggare och skribent.

Vigselplatsen mittemellan järnvägsstaket och bron.