Tidningsrubriker och bönestorm.
Det är måndag och jag sitter här och funderar på hur helgen har varit. På det personliga planet är det lugnt och harmoniskt, men i de stora politiska sammanhangen är det storm.
Den svenska energipolitiken har svårt att möta folkets behov av ström, där Ryssland är en del av "dramat". Elräkningarna är skyhöga och hotar den lilla människans ekonomi.
Kommer pengarna att räcka och hur mycket skall vi frysa? Kommer regeringens energibidrag i tid?
Yttrandefriheten fortsätter att missbrukas i vårt land då "Palle" återigen har genomfört en Koranbränning. Att reta upp en folkgrupp på detta sätt är djupt destruktivt. Varför tillämpas inte lagarna "Hets mot folkgrupp" i denna manipulativa situation?
I Israel har sju judar skjutits ihjäl av en palestinsk terrorist utanför en synagoga i östra Jerusalem. Hans hem har spärrats av och kommer enligt Netanyaho att rivas. Dödlig terrorism får sin konsekvens.
Hur är det möjligt att attityden i Sverige fortfarande är att stötta denna slakt av judar? Varför är vi en del av förföljelsen? Vad är det som gör att vi inte hör att de muslimska palestiniernas eget syfte är att utrota Israel?
Är det för ont för att vara sant?
Förmodligen.
Kan Jesus stilla stormen?
Den enda någorlunda goda nyheten denna vecka är att antalet ansökningar om skilsmässor minskade förra året, 2022. Färre väljer att skilja sig i osäkra tiden. Man tänker att "det kanske inte är så illa ändå"... och det är dyrt att skilja sig med dubbelt boende...
Suck!
Håll ihop, människor!
Att gå till gudstjänst med all denna storm i samhället var välbehövligt.
Och vi fick höra en mycket god predikan.
Den vill jag dela nu, såsom jag uppfattade den, och vi tar oss söderut till Gennesarets sjö där en riktig storm utspelar sig. Pastor Markus hade temat "Mirakler" där Jesus kom gående på vattnet.
Vad kan det ha med mig att göra?
Kring sjön finns två stränder - den ena vid en ödemark, den andra vid en stad - som blir en sinnebild av två olika slags liv.
Gudstjänst i Listerkyrkan, EFS Hällevik.
Matteus beskriver ett oroligt sammanhang där Johannes Döparen blivit dödad på grund av de sanningar han levererat till Herodes, som levde ihop med sin broders hustru... Döparen fick sitt huvud på ett fat.
Johannes lärjungar hämtade hans döda kropp och begravde den. Sedan gick de och berättade för Jesus vad som hade hänt.
NÄR JESUS HÖRDE DETTA DROG HAN SIG UNDAN OCH FOR ÖVER SJÖN, TILL EN ÖDE TRAKT, FÖR ATT VARA ENSAM.
Matteus 14:11-13.
Hans kusin och förlöpare, kanske även bäste vän, var död där sanningen kostade honom livet. Jesus visste att detta väntade honom också, men där försoningen och uppståndelsen var målet.
Jesus drog sig undan. Han behövde vara ensam. Och då lämnade han staden. Han for över sjön som just då var lugn. Men ödemarken överraskade honom.
MEN FOLKET I STÄDERNA FICK REDA PÅ DET OCH FÖLJDE EFTER HONOM TILL FOTS.
Matteus 14:13.
Kafarnaum vid Gennesarets sjö.
Så när Jesus går i land med förhoppning att få egen tid med sin Fader i himmelen, då möts han av en stor skara väntande människor... Åh, nej! Ingen lugn och ro, tänkte jag och känner in hur trängd jag skulle vara i en sådan situation.
MEN JESUS FYLLDES AV MEDLIDANDE MED DEM OCH BOTADE DEM SOM VAR SJUKA.
Matt 14:14.
På kvällen kom lärjungarna till dem, de hade låtit honom vara i fred, och påpekade att trakten var öde och att folk var hungriga. Det visste Jesus... Onödig kommentar, tänker jag.
De tyckte att dessa femtusen (5000!) människor skulle gå iväg till småbyarna och skaffa sig mat där.
Det är nu det stora brödundret sker, men det fördjupar vi oss inte i just nu.
När folket var mätta sade Jesus åt sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg tillbaka andra sidan sjön, till Kafarnaum.
Äntligen skulle Jesus få vara ifred.
SÅ SNART HAN HADE GJORT DET, GICK HAN UPP PÅ BERGET FÖR ATT VARA FÖR SIG SJÄLV OCH BE.
DÄR VAR HAN ENSAM NÄR DET BLEV KVÄLL.
Matt 14:23.
Jesus gick upp på berget.
Vår pastor sa:
- Det är i ödemarken man kan möta Gud. Där är allt avskalat. Inga andra intryck stör.
Men i stadens brus och larm där är krav och elräkningar och plikter...
Mitt emellan dessa två stränder är sjön. Det är efter alla dessa händelser som det nu börjar blåsa upp.
Jag tänker på när vi var på Genesarets sjö 2018 och fick se gattet mellan bergen varifrån de starka vindarna kommer. Vädret är annorlunda i dessa trakter. Det kan blåsa upp mycket fort, från "ingenstans", och nu är de vana fiskarna ute på sjön vid fel tid, med en storm, som hotar att ta deras liv.
Hur långt var det ned till bottnen?
Varför var inte Jesus hos dem?
Bergen vid Gennesarets sjö. Här kommer vinden!
Även om man är kristen och troende så finns tvivlet där, mer eller mindre.
Varför är inte Gud mer närvarande? Varför är Gud tyst? Likväl finns Herren vid vår sida.
Brödundret var Ett mirakel. Nu händer nästa, och nästa.
Motvinden håller på att knäcka den lilla fiskebåten. De har kämpat länge nu.
STRAX FÖRE GRYNINGEN KOM HAN TILL DEM, GÅENDE PÅ SJÖN.
Matt 14:25.
Det är inte möjligt. En människa kan inte gå på vatten!
Just det. Men Jesus är inte bara en människa, han är Guds son, med full kontakt med Skaparen själv som satt alla naturlagar.
Jesus står över naturlagarna. Men ingen i båten har någon förväntan på att deras herre och Mästare skall komma promenerande på vattnet i en storm...
Detta mirakel sker för att Jesus genom sina gärningar bevisar att han är den han är. Det är inte bara tomt prat.
Ny båt av gamma modell, Gennesaret.
Nästa mirakel är när Petrus frimodigt i denna blöta röra ber Jesus bjuda honom ut att gå på vattnet...
Och det gjorde Petrus! Men när han släppte blicken från Jesus och fokuserade på de stora vågorna istället, ja då började han sjunka...
Vad säger detta?
Jo, att när vi är i kontakt med Jesus, då har vi del av Guds kraft. Det är därför denna text angår varje liten människa!
Och jag tänkte:
Men så fort vi fokuserar på stormvindarna, de dåliga politiska ledarna och grymheten och ondskan hos förövare, då sjunker vi.
Tvärtom skall vi använda alla dessa "tidningsrubriker" till böneämnen!!
Pastor Markus avslutade milt och hoppfullt:
- Jesus är med oss i varje storm, han är herre, för oss alla, när vi pendlar mellan dessa båda stränder; staden och ödemarken.
OCH DE SOM VAR I BÅTEN FÖLL NED FÖR HONOM OCH SADE:
- DU MÅSTE VARA GUDS SON.
Matt 14:33.
I den trosbekännelsen stämde vi alla in i!
Jesus kom gående till dem.
Sedan satt jag kvar en stund och tänkte.
Det finns profetiska tilltal över Sverige just nu att vi måste vända om till Herren, på allvar, annars väntar konflikter som drar oss in i kriget. Vi har retat upp "Putte" och vi retar Turkiet, som inte släpper in oss i Nato.
Sverige står snart ensam kvar inför den ryska björnen.
Vi behöver "stå på murarna och ropa till Gud" om förbarmande, precis som Israel gjorde under Gamla Testamentets tid, då de avvek från Guds vilja.
Ansvaret är nu att bedja, ropa och bedja ännu mer om förlåtelse inför den högfärd och aningslöshet som driver många svenskar. Gudlösheten och fräckheten är en synd mot både Gud och medmänniskan.
Omvändelse är nödvändig, och inget "tillval" som vissa religiösa kan göra...
Politiska stormar.
Två stränder. En sjö.
En strand mot ödemarken där tid för bön finns.
En strand mot staden där tempot tar bort fokus från Gudsgemenskapen.
En sjö, där det stormar.
En storm som kan ödelägga staden där mänskorna bor, men också en storm som kan driva människor ut i ödemarken för att ropa till Gud.
Den lilla båten är kyrkan. Lärjungarna är alla vi kristna. Vi har ett enormt ansvar att ropa högt i bön om hjälp till Skaparen själv, att Jesus skall komma gående till oss och driva bort all otro och allt tvivel.
Kanske kan vi bli simkunniga, men det tror jag inte på.
Endast Gud kan rädda oss nu.
Ljusbåten.
Tacksam åhörare i kyrkbänken, där lovsångerna flödade med kraft och där Gudsordet togs emot av öppna hjärtan.
Tack Markus Sandberg i Listerkyrkan, där enhet och lugn nu råder i församlingen.
Sjöblöta hälsningar, Helene F Sturefelt,
- strandpendlare, Israelfotograf och förebedjare med garn och tråd...
Sjung med och ropa i psalmen 703:
Psalm 703.
* flamskvävnaden ritade jag och vävde som mitt examensarbete på gymnasiet, på Olympia i Helsingborg, 1977.
Den föreställer när Jesus stillar stormen, medan dagens text handlade om när Jesus gick på vattnet.
Jag får väl väva en ny...
Huvudsaken är att vi ber.
Textilkonstnär Helene Sturefelt.
P.S. Här kan du läsa mer - en predikan från Karlskrona Stadsförsamling 2011, hur rädslan får oss att sjunka med tron drar oss upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar