NÄR TILLITEN FÖRSVINNER

Det tar år att bygga upp, sekunder att förstöra.

Det tar år att bygga tillit, men tilliten kan raseras på några sekunder.

Detta är en fortsättning på den vilsenhet jag känner i samtiden. Jag känner inte igen mig längre, jag har blivit en främling i tillvaron, som jag knappt vet hur fungerar.

Denna text lånar jag från en vän.

Jag bildsätter med egna foton från en gammal lada som stod på våra marker vid Lagan i Hökhult, Hinneryds socken.

Tidens förfall.

"Ända från barnaåren lär vi oss att lita på auktoriteter och aldrig ifrågasätta. Detta handlar inte att bygga upp ett förtroende, utan mer om att vi måste lita på dem. Och det gör vi.

Jag lärde mig som barn att det som såldes i affärerna var gjort för oss människor att konsumera. Det kunde jag tryggt lita på.

Behövde jag gå till en läkare lärde jag mig att lita på att jag fick den bästa hjälpen.

Han såg så förtroendeingivande ut i sin vita rock och med stetoskop och allt.

När jag tog mina barn till skolan litade jag fortfarande på att det var ett utvecklande och lärorikt ställe för mina barn.

Läraren kunde jag också absolut lita på. Som elev litade jag på att läraren undervisade i fakta och sanningar. Jag litade på att historien jag lärde mig var det som faktiskt hade hänt. 

Och de vetenskapliga ämnena litade jag på eftersom man lärde sig att vad fakta och saklighet var just - vet-enskap.

Är fakta relativt eller absolut?

När jag fyllde 18 och röstad för första gången kände jag mig viktig, som att min åsikt räknades och at rösta gjorde skillnad. Det var ju bara så självklart.

När jag först öppnade ett bankkonto var jag övertygad om att mina pengar skulle vara säkre. 

Jag kommer ihåg min första postsparbanksbok där kassörskan skrev in summan jag satte in och adderade den manuellt och satte en stämpel över.

Kände mig glad när jag fick räntan och den skrevs också in, för hand. Jag litade på banken.

Det var jobbigt när det drogs skatt på min första inkomst, men jag fick lära mig att skatten gick till sjukhus och vägar. Ja, det lärde jag mig att acceptera.

Vägskatt, sjukhusskatt, skolskatt...

Jag har litat, vi har litat och återigen litat på sååå mycket under en stor del av av våra liv.

Inte för att alla dessa ovannämnda institutioner har bevisat sig fungera, utan för att vi indoktrinerats att lita på dem.

Nu har under en kortare eller längre tid detta förtroende brutits.

Inte allt på en gång, utan lite i sänder.

Finns blåklockor fortfarande.

Man undrar. Är detta sant?

Va..? Genmodifierad mat?

Va...? Farliga kemikalier i maten? Hur kan det tillåtas?

Va... jobbar politikerna inte för oss, folket? Är det några som styr dem i en viss riktning?

Valfusk??

Va...? Gör inte läkarna vad de kan för att hjälpa oss bli friska? Följer de order att göra så vi inte blir friska utan blir livslånga kunder till deras "sjukmedelsindustri"???

Vad säger du att v-ccinet innehåller?

Genmodifierad?

Vi fortsatte att lita och lita.

Men nu litar vi inte mer.

Kanske kommer jag aldrig att lita på "er" igen.

Ett sådant misstroende tar lång tid att reparera.

Nu litar jag på det Gudomliga och Naturens lagar och min egen Intuition.

Detta kommer aldrig att göra mig besviken igen."

Tack, Marianne Arnström.

Kolla plåttakets konstruktion...! 

Tillitslösa hälsningar,

Helene Sture Hökfelt.