Vattensjuk eller vattenfrisk?
Det regnar och regnar.
Grundvattennivån är så hög att det inte finns någon plats för vattnet att rinna undan. Flera floder och sjöar i Mellansverige svämmar nu över och börjar hota bebyggelsen.
Ute i markerna kan jorden vara så hård att markens dränering hindras.
Det samlas vatten i stora pölar och gör marken vattensjuk.
Kan även en människas själ bli vattensjuk?
Jag låter allt detta regnande denna vinter bli ett inlägg som får belysas ur ett andligt perspektiv, likaväl som ur ett biologiskt.
Fotona är från Mieån runt Södra Hoka i Asarum, Karlshamns kommun.
Mieåns sjö.
Livets system är känsligt.
För mycket vatten orsakar kaos och död. För lite vatten skapar torka och - död.
Om vi dricker för mycket vatten så urlakar vi kroppens halter av mineraler.
Dricker vi för lite vatten kan njurarna inte rena kroppen särskilt bra, och urinen blir stark. Har vi kontakt med vår kropp så att vi känner av balansen?
Vatten och ande hör också ihop.
Det står att Guds Ande svävade över vattnet och hur Skaparen skiljde vatten från vatten och skapade ordning, så att livet kunde ges förutsättningar, var och en efter sina arter.
Svävar Guds Ande också över ditt livsvatten? Kroppen består av 75%, är det bara biologiska molekyler, eller finns det något mer?
Vatten som ger liv.
Det står berättat att en dimma steg upp ur jorden och fuktade jordens yta (1 Mosebok 2:6). Sedan steg en källa upp från Edens lustgård och vattnade marken.
Floden delade sig i fyra grenar: Pison, Gihon, Hiddekel och Frat (1 Mos 1:10-14).
Vattnet är givet till liv, välsignelse och fruktbarhet.
Drick vatten! Bada. Lek!
En gång i tiden var det balans. Människan levde i harmoni med naturen och med Gud.
Nu är det annorlunda.
Det svänger och kränger av obalans i planetens ekosystem, och våra själar hittar inte rätt i den förvirrade nutiden.
Obalans. Det börjar svämma över.
Skogsbrukarna talar om "vattensjuka marker". Jag tycker inte om det ordet. Det betyder att ur en produktionsmässig synvinkel kan inte jorden brukas i full effektivitet. Det går inte att sätta nya granplantor i en överblöt jord.
Men ur en naturgeografisk och biologisk synvinkel är marken fullt frisk!
Jorden följer de givna naturlagarna som Skaparen organiserat.
Genom "markavvattning" vinner man mer produktionsbar jord. Här på Listerlandet har vi sjön Vesan som ständigt pumpas torr från vatten, varje dygn. Är det bra i långa loppet?
Vesan, Listerlandet.
Men själen då, är den "produktionsbar"?
Kan den få för mycket vatten, eller för lite?
Det finns ett klart samband mellan källan och vattnet, alltså mellan människans inre och hennes yttre gärningar.
Dåligt beteende kommer inte av sig själv. Negativa handlingar drivs av mörka tankar och destruktiva känslor.
Dåliga förebilder och falska lärare i församlingen kallar Petrus för människor som är källor utan vatten:
... HAN ÄLSKADE VAD HAN KUNDE LURA TILL SIG
MEN BLEV TILLRÄTTAVISAD FÖR SITT BROTT.
DESSA MÄNNISKOR ÄR KÄLLOR UTAN VATTEN,
DIMMOLN SOM JAGAS AV STORMBYAR;
DET DJUPASTE MÖRKER VÄNTAR DEM.
2 Petrus brev kapitel 2: 17.
Ljuset torkar upp blöta jordar.
Du har säkert mött dessa själsdöda, torra människor som talar stora men tomma ord, de som vädjar till kroppens begär och lockar med utsvävningar, särskilt de svaga som just lämnat ett sjukt beteende bakom sig.
DE LOVAR FRIHET, MEN ÄR SJÄLVA SLAVAR UNDER FÖRDÄRVET,
TY DET MAN BLIR UNDERKUVAD AV, DET ÄR MAN SLAV UNDER.
2 Petrus 2:18-19.
Livets system är känsligt.
Livets system är känsligt.
Hur skall människans bedrägliga förförelse avslöjas?
Det är ju så skönt att ta för sig av minsta motståndets lag, att bli lockad och köpa för att man "är värd det"... eller låta det dåliga humöret rinna ut och bli arg.
Det är förvridna "rättigheter" som kommer från grumliga källor, med avsändare som vill binda oss, splittra och skada.
I politiskt avseende ökar graden av vattensjuka själar när man själv vill vara landets gud.
Det är ett mycket allvarligt tillstånd, där Bibeln och våra dagstidningar berättar om detta, sida upp och sida ned.
Om man dessutom rådfrågar andebesvärjare, som kung Saul gjorde, så är det en hädelse mot Gud, vilket ledde till att Saul förverkade sitt liv.
Det legitima behovet av en högre vägledning vill Herren själv tillfredsställa, genom sina "teokratiska organ", alltså - på den tiden - den smorde profeten och kultens präster.
Livets system skulle rätas upp genom den kommande Messias.
Frälsarkransen, Messias i Gudsordet.
Vårt samhälle försöker leva helt utan Gud, men det går inte.
Det tomrum som uppstår fylls genast av något annat, något sämre. Platsen att vara "gud" är reserverat endast för Herren.
Värst är de despoter som använder sitt folk som slagträ för att bevisa sin storhet, som endast smakar ökentorr högfärd.
I riktigt svåra fall talar Guds Ord om att den djävulska drivkraften mot medmänniskorna är orsakad av onda andemakter.
De onda andarnas moraliska karaktärer kan du se som ett resultat i en människas verksamhet.
Bibeln talar om:
- orenhetens ande, splittringens ande (arabvärlden), lögnens ande (Putte i Ryssland), trolöshetens ande, förvirringens ande, en tung sömns ande och rena olycksänglar.
Att vara angripen av dessa osynliga andemakter fördärvar själen så pass att det goda som skulle spira där, det kvävs.
Jesus Kristus, andemakternas herre.
Lukas berättar i sitt evangelium om en oren ande som drivits ut ur en människa:
NÄR DEN ORENA ANDEN LÄMNAR EN MÄNNISKA, VANDRAR DEN GENOM VATTENLÖSA TRAKTER OCH LETAR EFTER EN PLATS ATT VILA PÅ.
Lukas 11:24.
Vattenlösa trakter och torra marker, sönderstressade människor och överhettat tempo med krav på en effektivitet som bränner sönder oss inifrån - så skulle vår tids själsliga ödemark kunna beskrivas.
Men det är inte så livet är tänkt att vara!!
Livet är ett känsligt system.
Helt knäckt.
Om människan vore en lök, så kan lager efter lager vara förgiftat av splittring, mentalt mögel och främmande virus.
Och Gud har hela tiden kommunicerat hur det är tänkt att vara!
Vi är inte utelämnade åt förbannelsen.
Människan är tänkt att dofta gott av vänlighet och godhet. Lökens innersta kärna rymmer liv och helighet, den skönheten kan anas i det yttre skalets glans.
Det är inte tänkt att vi skall slänga varann i rännstenen när vi utnyttjat varann färdigt.
Gud har nedlagt respekt och kärlek i våra hjärtan. Messias, Jesus, kan återställa det. Ett stilla flöde av mildhet kan åter bli en del av oss.
Nu har regnet slutat. Jag läser vidare i Illustrerat Bibellexikon:
Vatten kan stå som beteckning på folken och deras brus och larm (Psalt 65:8) och på krigshärar och deras styrka och väldighet (Jesaja 8:7).
Titta på kartan nedan. Där är ständig oro, då som nu.
Hugget riktas hela tiden mot det minsta lilla folket.
Israel.
Gammal, nutida karta. Assyrien.
Assyrierna - dagens Irak, Iran, Turkiet och upp mot Kurdistan - var ett folk på 600-talet före Kristus, vilka orsakade stor förödelse. Guds folk var upproriska mot Guds förbund och ville hellre gå sin egen väg. De ville inte vara trofasta mot Guds bud, utan sökte sin egen ära.
Konsekvenserna blev svåra och denna egoistiska maktlystnad öppnade vägen för fienden från det stora grannlandet i öst:
HERREN TALADE TILL PROFETEN JESAJA OCH SADE:
- EFTERSOM DETTA FOLK FÖRAKTAR SILOAS VATTEN SOM FLYTER SÅ STILLA, DÄRFÖR SKALL HERREN LÅTA KOMMA ÖVER DEM MED FLODENS VATTEN, NÄMLIGEN KUNGEN I ASSYRIEN.
DEN SKALL STIGA ÖVER ALLA SINA BRÄDDAR OCH GÅ ÖVER ALLA SINA STRÄNDER.
JA, FLODEN SKALL TRÄNGA FRAM I JUDA, SVÄMMA ÖVER OCH UTBREDA SIG OCH RÄCKA ÄNDA UPP TILL HALSEN...
Jesaja 8:7.
Vattnet kan inte rinna undan.
Vid varje naturkatastrof måste var och en rannsaka sig:
- Är jag på fel väg?
Varje folk måste våga syna sitt beteende och ansvarstagande och ställa samma fråga:
- Finns det något samband mellan vårt sätt att leva och dessa naturkatastrofer?
Och djupt nere i själen finns en ohörd viskning, som inte hittar ut:
- Förlåt mig Herre min bortvändhet från Dig... Förlåt vårt folk...
Om inte omvändelsen kommer till Sanning och Rätt, då kommer konflikterna att rasa.
Men Herren vill rädda den trofaste. Det finns ett beskydd kring rättfärdighet och demokrati.
Varför tar inte arabvärlden hand om flyktingar? Varför införlivar de dem inte i sina samhällen?
Vad är det för en grymhet att behålla människor i evig flyktingstatus, som en förhandlingspunkt för att få igenom en politik där Israel skall utplånas?
Samtidigt inser allt fler av dagens palestinier att de har det mycket bättre i arabvärldens enda demokrati - Israel.
Gud ser inte mellan fingrarna på hur vi agerar.
Herren talar genom profeten Jesaja då, och även nu idag:
RASA NI FOLK, NI SKALL DOCK KROSSAS.
LYSSNA NI FJÄRRAN LÄNDER.
RUSTA ER, NI SKALL DOCK KROSSAS.
GÖR UPP PLANER, DE BLIR DOCK OM INTET.
AVTALA VAD NI VILL, DET SKALL DOCK EJ LYCKAS.
TY GUD ÄR MED OSS.
Jesaja 8:9.
Läs hela Jesaja kapitel 8 och 9, med den kommande Fridsfursten.
Skall den skyddande muren stå emot?
Så, alla konflikter är i grunden en andlig strid.
Redan från början svävade Guds Ande över vattnet, över allt liv. I andevärlden blev det en kamp, där de goda blev upproriska och tappade fokus.
Detta strider i varje människas själ, än idag.
Säg mig en enda som inte känner av denna kamp... på det personliga planet, lokalt, regionalt och globalt.
Det tragiska är att vi inte längre har redskap att se detta med. Våra andliga ögon är tomma, tömda på kunskap. Det man förnekar, det ser man inte. Ondskan passar inte in i ett modernt samhälle, alltså tar man bort det så att kommersen kan fortsätta.
Så tänker inte mannen där landet är översvämmat, han som ror i sin båt över hustaken i Pakistan.
Så tänker inte kvinnan som samlar det sista torra gräset i det förtorkade landet, för att baka sin sista kaka bröd.
Vattensjuk. Vattentorr. Vattenbrist.
Är syndafloden på väg?
Skogsmarkens fuktighetsgrad kan gärna betecknas vara "blöt" så att den lilla fröplantan inte torkar ut, men inte alltför blöt, så att rötterna ruttnar.
Detta är en sinnebild för vår själ.
Skall människan än en gång bli vattenflykting, undan de stora vattenmassorna?
Är det lidandet och nöden som än en gång skall driva människan till att söka Gud?
Nu skall jag gå ut och gå i naturen.
Jag skall be för vattnet, det som rinner i sjöar och hav, och det som rinner i våra kranar.
Jag skall be för uttorkade själar och förvirrade sinnen, som öser ur svekfulla källor.
Jag skall be om välsignelse över varenda vattenmolekyl, att den må tjäna Herren, till liv för oss alla!
Måtte själens livräddning vara nära!
Svenska kyrkans ungdomsgård, S Hoka.
Käre himmelske Fader,
- hjälp oss!
Vi drunknar i vårt bekväma slarv, av dålig politik och bittra konflikter.
Jesus Kristus, Du som är den utlovade Messias,
- försona oss med Dig.
Guds goda Ande,
- fortsätt sväva över oss, vår planet, våra ömtåliga livssystem, och fräls oss ifrån ondo.
Beskydda ditt egendomsfolk Israel och låt välsignelse flöda därifrån till alla folk.
Den bidade Messias, fridsfursten, med FRED och samexistens.
Amen.
För mycket.
Vattendjupa hälsningar,
Helene F Sturefelt,
- som lyssnar till de psalmer som sjunger inom mig:
GUDS KÄLLA HAR VATTEN TILLFYLLEST
EN GÅVA AV STRÖMMANDE LIV.
Sv Ps 236
HÄR EN KÄLLA RINNER
SÄLL DEN HENNE FINNER
HON ÄR DJUP OCH KLAR
GÖMD, MEN UPPENBAR...
Sv Ps 246
Men den som krigar sjunger inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar