Sturellas Fotoblogg: VERKÖ-VANDRING i lövskog

Verksam på Verkö.

Ljuset genom grönskan är alldeles speciellt. Solen slår glitter i havsvikarna och strålarna letar sig in bland träden.

Vi befinner oss i Karlskrona skärgård och det är åter igen dags för pilgrimsvandring.

Längst ut i Lyckeby församling ligger Verkö och där har EFS en fin liten sommargård som jag hoppas skall kunna få blomstra, nu när vi får börja träffas igen.

Verkögården.

För mig är det viktigt att kunna erbjuda kortare vandringar - inte alla orkar gå långt med tung packning. Så vi avsatte 1,5 timme med lätt ryggsäck; en vattenflaska och några nötter...

Jag är så glad att församlingarna börjar förstå att detta med "pilgrim" inte är en särskild specialitet, utan en pedagogisk modell att nå ut med evangeliet!

Konfirmander vandrar, diakonins folk vandrar, gudstjänstdeltagare vandrar, nyfikna vandrar... Välkommen att följa med, digitalt eller med igenkänning!

HERRE, VISA MIG DIN VÄG

OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN!

Skärgårdsvatten.

Vandringsstigen gick i kanten av det stora industriområdet. Jag vände bort blicken och tänkte med sorg på de havsvikar som kommunen godkände att fylla igen med stenkross, som utvidgad industrimark.

Vi mötte två tullare med hund och alla drog efter andan. Vad sökte de där, i skogen?

Vi slog oss ned på stora klippblock vid ett bord med bänkar. Både församlingen och jag står inför en ny fas. Därför handlar första reflektionen om uppbrott.

Havsglitter och grönskimmer.

UPPBROTT.

”Gud för uppbrott och förvandling lär oss glömma bort vårt jag. Driv oss ut att bygga broar, till en okänd morgondag…” (Sv Ps 285).

Det finns två sorters uppbrott – det goda man väljer själv, och det negativa som skadar, som andra tvingar en till.

Det egna valet ger energi; uppbrott från det jag är klar med, avslutat kapitel, projektet genomfört. Gjort mitt, andra får ta vid. Tillfreds.

Goda uppbrott kan vara studenttider: barnen växer upp, flyttar hemifrån, att själv välja att gå vidare. Välja att sälja huset, flytta, söka nytt.

Men när andra väljer åt en blir det inte lika bra. Uppbrott där man tvingas lämna gamla uppgifter, byta miljö, eller bli uppsagd, arbetslös.
Negativa uppbrott kan vara oväntade händelser som tvingar till förändring. Relationer blir fel, går sönder, besvärlig chef, dumma grannar, svårigheter i äktenskapet, skilsmässa.

Hur hittar vi läkedom och försoning i de uppbrott som gör ont?
När Gud manar oss att förändra och bryta upp, så är det alltid till något. Det nya kan gå genom dödsskuggans dal, men Gud är god och vill väl, vill mer, vill bättre.

Uppbrott, avbrott.

Herren ledde alltid Israels folk vidare, till något bättre. men det var inte alltid att folket kände det så. Kommer uppbrotten för tätt, hinner man inte stabilisera sig.

Då sa Herren:

JAG FÖRELÄGGER DIG IDAG LIVET OHC DÖDEN, VÄLSIGNELSE OCH FÖRBANNELSE. SÅ MÅ DU DÅ VÄLJA LIVET..

5 Mos 30:15.

Välj livet, inte döden. Välj välsignelsen, inte förbannelsen.

Livets väg.

Vi vandrade vidare i tystnad på den smala skogsstigen på Verkö. Vinden låg rakt emot oss. Det var skönt när vi vek in en bit och kom i lä.

Stigfinnaren ledde oss vidare ut mot udden. Ett smalt gatt mot Fäjö gav oss en skön känsla av sommar och hav.

Jag kunde inte låta bli att ta av mig om fötterna... och uppmanade de andra att göra likadant. Varma skor fick stå åt sidan och de trofasta tjänarna längst ned fick sin svalka.

Nästa reflektionsord var mycket lämpligt:

Vila vid lugna vatten.

VILA.

HERREN ÄR MIN HERDE, MIG SKALL INGET FATTAS.

HAN LÅTER MIG VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR,

HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO.

Psaltaren 23.

Vad kan uppbrottets mål vara? Tänk om det är vilan som är målet?

Gud skapade världen på sex dagar och såg att allt var ”mycket gott”. Herren vilade på den sjunde.

Det finns två olika ord för vila på hebreiska:

- nuáh = vila för att man är trött.

- sabat – vila genom att upphöra med verksamhet.

Vi behöver vila oftast för att vi är trötta. Gud vilade inte för att han var trött, utan bara genom att upphöra vara verksam.

Du får en tanke: Vad behöver du vila dig ifrån? Vad har du skapat? Vilken verksamhet behöver du nu låta vila?

När Jesus och lärjungarna hade mött mycket folk – mättat hungriga och läkt sjuka – så var de mycket trötta. Jesus sa:

- KOM LÅT OSS DRA OSS UNDAN TILL EN ENSLIG PLATS DÄR NI FÅR VILA.

Jesus är vår kloka arbetsledare. Ibland blir det övertid, men åtföljs alltid av lika mått vila!

Svalka för fötterna.

Vi får låta vila vara med i alla vardagssituationer. Vi kan äta vilsamt och lugnt, diska i vilsamt tempo, köra bil vilsamt... utan jäkt.

En motorbåt kom forsande förbi - i lite för högt tempo så att det kom små svallvågor. Det blev en spontan illustration av psalmversen Sv Ps 755:

”Vila i mig du ska se att allt ska bli, stilla i dig genom mig kan du bli fri. Jag finns här hos dig, fast vågorna går höga kan du vila, vila i mig.

Lita på mig om du bara tar min hand, leder jag dig till en lugn och skyddad strand. Jag finns här hos dig, fast vågorna går höga kan du lita, lita på mig”.

Vandringsvila.

I Karlskrona skärgård finns det fästingar. Vi var uppmärksamma när vi gick på stigen med det höga gräset och kollade benen direkt så att ingen fripassagerare var med...

Stora gamla knotiga tallar växte här, och undertill var det gott om blåbärsris. Men med en hastig blick konstaterade jag att det inte fanns några kart. Då blir det inga blåbär i sommar?

Vi ställde oss i en glänta och fick lyssna till nästa reflektion.

Högt gräs.

BALANS.

Hur finner vi balans i våra liv? Balans kräver en mittpunkt och två ytterligheter. Du själv är i mitten. Vilka är dina balanspunkter?

Pilgrimens sju nyckelord kan hjälpa oss se balansen.

Frihet – balans till att vara begränsad, på ett positivt sätt.

Enkelhet – balans leva enkelt men inte hungrig och utblottad.

Tystnad – balans mellan tala och vara tyst (inte tiga), slippa buller

Bekymmerslöshet - balans mellan planering och släppa taget, men inte vara slarvig eller oförberedd, ”anden får tala”…

Långsamhet – en balans mellan effektivitet och att ta det lugnt. Inte vara lat, men inte heller stressa.

Andlighet – balans mellan himmel och jord.

Delande – balans mellan givmildhet och de egna behoven.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG

OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Fru Björk.

Vi gick ut ur lövskogen och kom till bostadsområdets ängar. Vid en lekplats fanns stora träd som gav skugga. Här fick vi den fjärde och sista reflektionen.

TRÄD.

I begynnelsen var trädet. Gud skapade träd – skyddande krona mot vind och stark sol, rötter dränerar och löv med fotosyntes som gör syre. Utan träd – inget liv på jorden.

Gud skapade kunskapens träd, livets träd…

Människan kan vara som ett träd:

DEN SOM HAR SIN LUST I HERRENS LAG ÄR SOM ETT TRÄD, PLANTERAT VID VATTENBÄCKAR, OCH DET BÄR FRUKT OCH VISSNAR INTE.

Psalt 1:3.

Herr Ask.

Uppbrottet, Vilan och Balansen når nu målet under Trädet!

Titta på björken här bakom; den behöver flera hundra lite vatten varje dag för att må bra. Motsatsen är tallen, den klarar sig på mager sandjord, minimalt med vatten. Men tallen har den bästa utsikten...

Vilken sorts träd är du? Klarar du dig på lite? Eller skulle du vilja bli vattnad betydligt mer, törstig och med omättade behov?

Någon är som en ask; den kommer sist på våren med sina blad och fäller dem först på våren. Asken stannar inte så länge, den vill hellre vara i vila. Asken här intill oss sätter just nu stora mängder frön, ser ni?

Och i vår fornnordiska mytologi var asken det stora livsträdet i mitten, det som kallades Yggdrasil.

Någon kanske känner sig mer som en enebuske; lite intetsägande och grå, men med de bästa bären, kryddstarka och användbara.

Guds bud att vi skall skydda träden därför att ”bladen läkedom för folken.”

Skydda träden.

Sista tanken; när Jesus dog på korsets trä, i försoning för oss alla – vilket trädslag tror du att det var? Ingen vet. Men en stark tanke är att det var Livets träd från paradiset, nedhugget och dött, men som grönskade på nytt när livsblodet droppade ned.

Jesus kallar oss att uppstå med honom, till nytt liv!

Vår enkla pilgrimsvandring var slut. Nu var vi tillbaka på Verkögården och det var skönt att komma in i skuggan igen. 24 + grader är varmt att gå i...

Var detta min sista, här i östra Blekinge? Kropp och själ kommer att minnas detta länge!

Nu behövde vi styrka oss och sitta ned en stund.

Snart skulle friluftsgudstjänsten börja.

Toras väg, där är det.