ATT ÄLSKA SITT LAND

Sveriges nationaldag.

Det känns nästan förbjudet. Jag vet inte om man får. Rent av lite skamligt.

Men jag erkänner.

Jag älskar mitt land.

Sverige är mitt land och jag älskar landet där jag är född.

Den svenska naturen, vårt språk, friheten, demokratin och människosynen är min uppväxt. Detta är min trygghet, min stolthet och glädje.

Jag visste inget om politik när jag som barn lärde mig sjunga Kungssången i klass 5 i Kållered. Magistern satt vid orgeln och vi hade skolsångboken uppslagen. Vi lärde oss respekt och att känna tacksamhet över vårt land.

Det var inte ifrågasatt då.

Kungligheter, 6 juni 2021.

Men i takt med att åren gick, berövades jag min barnsliga glädje över Sverige.

Jag förstod att det var fult att vara stolt över sitt land.

I studentstaden förmedlades mellan raderna olust över det egna landet. Jag lärde mig fula ord såsom "nationalist" och "kolonialist".

Var jag det?

Sakta väcktes min vrede.

Först över allt det historien kan berätta om förtryck i nationalstaters namn, men sedan över att tvingas förakta Det Egna.

Oiko-fobi. 

"oikos" = hus. "fobos" = rädsla, fruktan.

Något har gått fel när vi skall skämmas över vårt eget land och det som är Sverige. 

Flaggan får inte hissas - den är kidnappad av ett parti.

Nationalsången bör bara sjungas vid idrottstävlingar.

Vad ska alla vi göra som inte går på idrott och inte tillhör något parti?

Titta upp i det blå?

Upp i det blå.

Det intressanta är att jag återfick glädjen över mitt land genom flyktingarbetet... 

Det var vid kyrkans språkcafé vi möttes och lärde oss av varandra - och alla dessa främlingar berättade om hur fantastiskt vårt land var!

- Men ni verkar inte vara särskilt stolta över ert eget land... Är ni inte det? Förstår ni inte vad ni har?!

Tillsammans med dessa tilltufsade människor stod vi runt flaggstången och sjöng "Du gamla, Du fria..."

Det var starkt!!

Så tack alla ni som kom hit och lärde oss vad självkärlek är!

Nu ska vi tillsammans fortsätta bygga detta blågula land med respekt över dess lagar, människosyn och frihet.

Lämna era konflikter bakom er. Dem skall ni inte göda här. Vi  minns inte längre när vi slogs mot Danmark...

Ronneby. Fredshelikopter.

... som igår, den 5 juni, firade sin nationaldag.

Och jag läser i mitt torra uppslagsverk om själva ordet "nationaldag". På gammalt vis står det beskrivet på följande vis:

"Nationaldag är en högtidsdag firad av ett helt folk till minne av en betydelsefull händelse i dess historia, eller för att ge uttryck för stadsöverhuvudet eller annan nationell symbol.

Ofta har den dag då landet fått sin gällande författning valts som nationaldag".

Det är ingen större romantik i det.

Vårt känslomässiga svenska folk ser hellre Midsommarafton som den oskrivna nationaldagen, där naturens skönhet är viktigare än att Gustav Vasa besteg tronen 1523... eller att Sveriges regeringsform tillkom år 1809 den 6 juni.

Det är först när lag och rätt hotas som vi förstår att uppskatta det.

Stabilitet är ingen självklarhet.

Kriminalitet och dödsskjutningar äter sig in i vårt land som ett gift. Polisens blåljus får små grodornas gröna skutt att blekna.

Inte bara lek.

Så det kanske är dags att vi blir lite mer vuxet torra och uppskattar den regeringsform som håller ihop landet.

Om inte, så kan du ju alltid läsa Johanne Hildebrandts vikingaböcker om Valhall, där huvudena rullar i Götaland och Svealand och dinglande människor hänger blotade i offerlundarna till asagudarna... 

Jag lovar dig att man blir lite mer ödmjuk efter den läsningen!

Du Gamla, Du fria.

Sluta kväva dig själv av ett självförakt som inte hör hemma i den fjällhöga Nord!

Var stolt över dina vidder, din generositet och din öppenhet.

Men var inte naiv över dem som du låter ligga i bakhåll och suga ut din godhet.

Frihet skapas av gränser.

Goda grannar.

Danmark är inte Sverige och Sverige är inte Danmark. Längre. Vi är varandras grannar och vänner. Med tydliga gränser och varsin flagga. Och med så mycket samarbete som det går.

Då fungerar länderna och nationerna.

Det skulle kunna vara så enkelt.

- Glaedelig grundlovsdag! som mina danska vänner säger.

Stolta, blågula hälsningar från

Helene Sture Svenskfelt,

- som glömde äta sill idag. Men köttbullarna var goda.

- och som njöt av gudstjänsten idag i Mjällby kyrka, där "Land du välsignade" sjöngs av Rolf Nilsson som postludium. Starkt och fint.

Lyssna här:

 

Vackert så det gör ont.