HJÄRTAT och TIDEN STANNADE fotboll

Fånga tiden.

"Regler ska följas, domaren dömer och tiden är utmätt."

Fotbolls-EM från förra året är äntligen igång, ett år försenat på grund av pandemin.

UEFA's reklam är ett år fel - välkommen till 2020 års turnering - men den tid som stannade på paus, har kommit igång igen.

För oss som tycker om fin lagsport med en vit boll på en grön gräsplan, så ligger en månad framför oss med dramatik, fest och kamp.

Fotboll är en miniatyr av samhället. Redan de unga fotbollsknattarna och -knattorna (!) får lära sig att följa regler och förstår att det är domaren som dömer - inte de själva och absolut inte föräldrarna, som står och skriker utanför planen.

Och jag tänker att två halvlekar på 45 minuter = 90 minuter är en sinnebild för hela vår livslängd. 

Det gäller att bygga upp lagspelet, vinna förtroende, gå framåt, göra sina mål, backa hem, försvara och hålla ställningarna.

Tiden är här och nu. Den är inte evig på denna sidan med den tickande klockan.

Tiden är utmätt.

Det är tuffa tacklingar, frisparkar, självmål, omkulldragningar och staffläggningar. Jag skulle kunna ge ett antal exempel ur mitt arbetsliv, men sparar det till ett annat tillfälle.

Men så hände det som inte får hända. En spelare låg till synes livlös på plan... Det var i lördags, 12 juni, i matchen mellan Danmark och Finland.

Vad hände?

Stillestånd.

Det var ingen tackling, det var en olyckshändelse. Christian Eriksen hade fått hjärtstillestånd. - - -

Spelarna ställde sig direkt i en skyddande ring runt sin lagkamrat. Några stod på knä, och bad, medan läkarna gjort hjärt- och lungräddning.

Radiokommentatorn talade med speciell röst att "nu får vi alla be till högre makter".

Och det gjorde vi!!

Hjärtat och tiden stannade. Igen.

Kameran zoomade ut och matchen avbröts.

Zoomar ut.

Det var väldigt obehagligt. 

I mitt yrkesliv har jag varit med om flera situationer där dödsfallet kommit plötsligt och sorgen blivit väldigt svår. Plötsligt var jag inte TV-tittare utan drogs tillbaka de svarta klädernas tjänst.

Men under kan ske!

Den danske spelaren kunde räddas och hjärtat återtog sin verksamhet. Han uppmanade dem att återuppta matchen, men hans medspelare var fortfarande i chock och Finland vann med 1-0.

Omtumlande vinst.

Jag sitter och läser var lokaltidning där deras äldsta reporter - Åsa Håkansson, 92, skriver en alldeles utmärkt analys av "Fotbollen och det gemensamma ansvaret". Hon har läst Niklas Rådströms bok: "En liten bok om fotboll, demokrati och hur man bygger ett samhälle", där han reder ut reglerna kring offside... som inte alla förstår.

Men enkelt uttryckt handlar det om att man inte får placera sig före bollen - för då skulle man kunna stå nere vid målet och bara vänta på en passning...

Åsa Håkansson skriver:

- Offsideregeln förhindrar en spelare att monopolisera en spelyta - något som skulle utesluta att lag baserar sitt spel på uppbyggnad och ansvar.

Liten spelyta.

Hur har du det med din spelyta här i livet? Har du mutat in ditt område dit ingen annan har tillträde? Har du paxat din stol, dina uppgifter och din roll?

Är du kanske ständigt offside, utan att du begriper det?

Har du monopoliserat din spelyta?

Solospelare kan visserligen göra fina mål, tjäna laget/ firman/ församlingen, men det blir mycket ensamt. Inget samarbete, inga relationer. Ingen som riktigt bryr sig.

Dansk sammanhållning.

Åsa Håkansson fortsätter:

- Offsideregeln tvingar fram hänsyn till en gemensam uppbyggnad av - och gemensamt ansvar för - själva spelet.

Hon gör en ekonomisk jämförelse:

- I samhället är till exempel den liberala fria arbetsmarknaden en sorts motsvarighet till spelytan, som har kidnappats och reducerats till en sorts försvar för en möjlig hänsynslös rovdrift...

Så, vad gör vi när fotbollen får oss att inse att tiden är utmätt, regler är till för spelets bästa och att det är domaren som dömer?

Det är ingen tillfällighet att så många kyrkmänniskor och präster tycker om fotboll! Det är som en lekfull variant av Bibelns innehåll... med den skillnaden att domaren som dömer är omutbar, utan anseende till personen och med fullkomlig överblick över varenda liten passning.

Och det är bara Gud, vår Skapare, som har makten att förlänga, eller avbryta livets match.

Tack och lov gick det väl för herr Eriksen!

Danskarna förlorade matchen men vann tillbaka sin lagkamrat.

Runda hälsningar från 

- Helene Sture Fotbollsfelt.

Grattis, Finland!