FÖRLORAD OCH ÅTERFUNNEN

Återfunnen.

Den 20 juni 2014, för exakt 7 år sedan, blev jag medbjuden till midsommarfirande i Listerkyrkan, Hällevik. Jag var nyinflyttad till Sölvesborg och lite vilsen, sökte min flock och en hemvist.

Det fann jag här!

Livet tycks gå i sjuårscykler, i alla fall när Herren är med och lägger tidspusslet! Så nu förs vi tillsammans in i nästa fas, då jag skall få tjänstgöra här som pastor i ett halvår.

Med denna personliga inledning vill jag nu övergå till predikan över Lukas 15:1-10.  

Det är 3:e söndagen i Trefaldighet.

 
Låt oss be. 
Herre, öppna Ditt ord för oss, öppna våra hjärtan för Ditt Ord så att det inte vänder tillbaka fåfängt förrän det verkat såsom Du vill, till att tala uppmuntran, förmaning, varning och tröst … i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.

Sommarpsalmer, utom en.

Förlorad och återfunnen – ja, så kan det kännas nu när FHM äntligen har öppnat upp så att vi får samlas fler än åtta… upp till 50 pers!
Vi gläder oss att få träffas fysiskt igen, här i Listerkyrkan; med en extra hälsning till er som följer gudstjänsten digitalt. Fortfarande ska vi hålla avstånd och inte umgås i för stora kretsar.
 
Detta leder oss in på dagens text, där Jesus blev anklagad för att umgås med fel folk… Han umgicks med människor vars levnadssätt uteslöt dem från de fromma kretsarna. Den som levde efter förbundets lag skulle inte beblanda sig med de gudlösa syndarna, inte ens för att undervisa dem, menade de skriftlärda.
Man ska hålla sig ren och obesmittad – inte bara vad gäller Corona-virus utan också själsliga virus och felaktig livssyn… Jaha… är det verkligen så?

Här avslöjas människans litenhet kontra Guds storhet!

Guds storhet, vår litenhet.

Vi människor vill gärna bara umgås med likasinnade, det är lättast så. Ibland kan man även vara rädd för att bli ”besmittad av världen”. Men en församling får aldrig stänga dörren mot någon som längtar efter Gudsgemenskap!
 
Tänk om Gud själv bara skulle vilja umgås med ”likasinnade” – hm, då skulle det bli ensamt i himlen… 

Jesus umgicks med fel folk; lågstatusmänniskorna, de utstötta, de illa ansedda, de sjuka, de fattiga och  de misslyckade. Det var bland dem han var. Och därför blev han ifrågasatt.

Tänk dig en präst som sitter på krogen. Tänk dig en diakon som går på rockkonsert. Tänk dig en pastor som går på fotboll… Vad gör de där? De sitter väl inte och har roligt och dricker öl?!
Hur ska man göra för att komma nära den som är förlorad och borta från Gudsgemenskapen? Jo, umgås på hans eller hennes planhalva, bokstavligt talat. 

Är du på rätt planhalva?

Och så här i fotbollstider – nu när EM har börjat – så kan jag ta en alldeles aktuell liknelse:
 
- Tänk dig att laget ligger under och trycket är hårt. Plötsligt får du bollen och målet ligger öppet. Men du skjuter utanför… Misslyckas.
Skall en sådan spelare uteslutas? Eller ska man sluta upp för varandra och hålla ihop? Att missa målet tillhör livets villkor…
(Precis detta hände matchen mellan Sverige och Spanien, där Marcus Berg missade och möttes av hat på sociala medier).

Sverige besegrade dock Slovakien.

Tillbaka till fariséerna och de skriftlärde. De var beredda att ta emot en omvänd syndare i sin gemenskap. Men de menade att det var syndaren själv som skulle ta initiativet. Först omvändelse, sedan mottagande och återförande in i livet i förbundet, menade de.

Så har många kristna församlingar också agerat. Det är bara det att så gör inte Jesus…

Det förlorade fåret (och det förlorade myntet som det står om i verserna efter) var inte aktivt. Det som är förlorat är passivt.
Varken fåret eller myntet är subjekt.
Lägg märke till att det är herden (och kvinnan som letar) som är de aktiva! Det är herden som är subjekt och fåret som är objekt, det är det borttappade som är föremål för sökandet. 

Det förlorade söker inte själv.
 

Vem är förlorad?

Jesus agerar på Guds uppdrag. Han väntar inte tills det förlorade möjligen kommer på att det är förlorat… Den självinsikten kanske aldrig kommer!

Alla ordentliga människor - som tycker att man skall omvända sig först för att sedan får vara med - agerar moralistiskt. Jesus agerar med kärlek…

En syndare finner sällan vägen själv, utan måste få aktiv hjälp.

Därför är Jesus uppsökande. Han är den gode herden som vårdar alla fåren, särskilt de som gått bort sig.
 
Jesus söker upp, tar dig och mig i sin famn och håller om oss. Det är i den varma famnen som längtan efter omvändelse kommer. Det är Guds kärlek som får en att inse hur fel man har levt.
 
Evangeliet kan sammanfattas med fyra enkla ord:
- borttappad, letar, hittar, glädje.

Funnen!

Vi kan alla berätta om tillfällen i livet då vi tappat riktningen. Någon letar efter oss och längtar efter att vi skall komma tillbaka. Vem var det som hittade dig? 

Och hur många gladdes åt att du var tillbaka i gemenskapen igen? En sak är i alla fall säker: i himlen jublade alla änglarna i stora skaror! 

I den bibliska helhetssynen så hålls himmel och jord ihop. ”Såsom i himlen, så ock på jorden”. Här finns en samklang.
När en syndare blir återfunnen så blir det fest i himmelen! Också vi gläder oss storligen!
 
Det enda som skiljer det här fåret från de andra är att det har kommit bort. Det var inte dummare än de andra, inte mer äventyrlig, men det hade fastnat någonstans. Tänk vilket intryck denna liknelse måste ha gjort på dem som lyssnade på Jesus. De behövde inte göra sig förtjänta av Guds kärlek eller Jesu respekt.

Och nu riktas orden till oss.

Herden är här.

 
Poängen i evangeliet är alltså att fåret (eller myntet), inte har kraften eller orken att ta sig i kragen och skärpa sig… Nej, i fokus står vad GUD gör. Det är Herren som agerar.
 
Det är därför fariséerna - och vän av ordning - blir upprörda över att inte omvändelsen kommer först, utan kärleken!
Jesus visar så oerhört tydligt att det är Han som är det aktiva subjektet, och vi som är det passiva objektet – föremålet för hans uppsökande och frälsande omsorg!
 
Borttappad, letar, hittar, glädje…
 
Så, hur gick det för prästen som satt på krogen? Hur var det för diakonen på rockkonserten och pastorn som gick på fotboll? Vad hände?
Jo, alla tre fick kontakt med människor de tidigare inte mött. Genom att lämna de trygga kyrkväggarna möttes de av respekt, och nyfikenhet. Detta ledde till spännande samtal och en väg in i kyrkan, så småningom.

Det tar tid. Sakta, sakta.

 
Så, käraste vänner i församlingen! Vilka underbara möjligheter vi nu har fått att på nytt uppsöka och välkomna nya människor till vår gemenskap!
 
Men då gäller det att gå med Jesus och ta sig ut i ”fel” kretsar och världsliga sammanhang… Och vi får aldrig glömma att vi själva en gång varit borttappade, men blivit funna – förlåtna och upprättade och så insatta i Guds förbund, som är vårt Hem.

Jag har kommit hem!

 
Käre himmelske Fader, med Dig vid vår sida är det inte farligt att göra misstag, ha fel, gå vilse eller komma snett. Tack för omvändelsens möjlighet, varje dag! TACK Jesus för att Du vakar över oss och letar upp oss tills vi är hemma hos Dig igen! Amen.

De varmaste hälsningar - +28 grader idag... 

Helene F Sturefelt,

- predikant och penséfotograf vid Listerkyrkan, Hällevik.

Välkomna till oss! 

Till Kristus, den gode herden.

Vägen in.

Hela gudstjänsten finns att se och höra på Youtube - live.listerkyrkan,se