Verkögården.Kommer du ihåg när Jesus berättar om det stora gästabudet i himmelriket?
Han ger en liknelse, som finns att läsa i Lukas kapitel 14 vers 12-24.
Det handlar om kallelsen till Guds rike som riktar sig till alla. Men de första som får en inbjudan ursäktar sig och vill inte komma, av olika anledningar.
Då går budet vidare till dem som vanligtvis inte brukar bli bjudna på middag, eftersom de inte kan bjuda tillbaka...
GÅ GENAST UT PÅ GATOR OCH GRÄNDER I STADEN OCH HÄMTA HIT FATTIGA OCH KRYMPLINGAR, BLINDA OCH LYTTA!
OCH SE TILL ATT FOLK KOMMER HIT, SÅ ATT MITT HUS BLIR FULLT!
Luk 14:21-23.
... "så att det blir fullt".Detta är utgångspunkten för min sista predikan i Karlskrona, EFS Möllebacken, ute vid natursköna Verkögården.
Kom med och lyssna!
Om du har din psalmbok i närheten kan du slå upp sid 1465, det är 2'a söndagen efter Trefaldighet.
Fina psalmer om gästabud och fest sjöng vi också:
- O store Gud, nr 11,
- Mitt hjärta slår så underbart.. du reder mig ett gästabud... nr 391
- Nattens skuggor... Herren kommer, bruden siras, bröllop firas, nr 318.
En sista genomläsning.Nu när pandemin släpper greppet för ett tag och vi kan träffas lite mer otvunget – och fler än åtta! – så blir rubriken ”KALLELSEN TILL GUDS RIKE” än mer aktuell.
Ett år av isolering gör behovet stort att få mötas, människor emellan, men också att tillsammans få höra Guds ord.
- Är jag verkligen kallad till Guds rike?
Det kan väcka olika känslor. Jag vet inte om jag vill... vad innebär det? Rädsla inför okända krav. Eller bara ren glädje att äntligen få en inbjudan till en djup gemenskap - av Gud själv.
Bara en försmak...Vet Jesus vad han säger när han bjuder in vem som helst? Det är en stor risk som Herren tar; att räcka ut handen till människor som är annorlunda kulturellt, socialt och etniskt, och med varierande moralisk bakgrund.
Men vi tar det från början. Det handlar om det stora gästabudet!
Jesus var bjuden på middag. Dörrarna stod ofta öppna och det var lätt att bjuda in folk till måltid i denna del av världen.
I verserna före (v 12-13) undervisar Jesus hur en middagsbjudning bör gå till:
- Bjud inte bara dina vänner eller släktingar för att du skall bli bjuden tillbaka och få din belöning. Nej, när du skall ha fest, bjud in fattiga, krymplingar, blinda och lytta… Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Belöningen får du vid de rättfärdigas uppståndelse, sa Jesus (Lukas 14:12-13).
Bjud in!En av gästerna som hörde detta, utbrast då:
- Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike!
Detta var ett levande uttryck för vad som skall hända efter döden. Livet efter detta liknas vid ett gästabud i himmelriket hos Gud.
Så underbart!
Men här finns ett problem… och en resurs.
Resursen är att ALLA människor är inbjudna. Problemet är att många på ett mycket oförskämt sätt avfärdar inbjudan, med ursäkter och bortförklaringar.
Om du fått en inbjudan till Nobelfesten i Blå salen, skulle du tacka nej då?
Måltiden i himmelriket är långt mer än en Nobelfest.
Lägg märke till att ursprungliga gästerna uteslöt sig själva, och Jesus markerar att många andra kommer för att ta deras platser.
Finns det hjärta för alla?Nu kopplar vi tillbaka till nutiden.
I pandemins fotspår har vi varit tvungna att stänga ned våra kyrkor. Dock inte helt; i Möllebacken har vi haft bibelstudiegruppen levande, åtta personer har samlats till gudstjänst och vi har lärt oss någorlunda att sända gudstjänster digitalt.
Men nu när FHM öppnar upp igen för möten, då kommer det att visa sig runt om i hela landet att det finns församlingar som inte orkar komma tillbaka… församlingar som har dött. Och det finns församlingar där längtan är så stor att trycket på kyrkporten bågnar…
Nu kommer den konkreta uppmaningen från Jesus:
Det finns alltid en gruppdynamik där det går en skiljelinje mellan dem som varit med länge, och dem som är nya. Detta är en djup mänsklig företeelse.
Hur skall man då möta varandra?
- Välkomna! Nu skall ni bli som vi!
Skall de nya säga till dem som varit med länge:
- Nu tar vi över och förändrar allt!
Nej, både hållningarna är dikeskörningar.
Balans mellan nytt och invant.Den goda vägen mellan det invanda och det nya går mitt emellan.
Ni äldre får säga:
- Välkomna! Vad kan ni bidraga med till kyrkan? Vad behöver ni?
Och sedan sakta backa bakåt, i glädje över nya krafter.
Ni unga, nya får fråga:
- Får vi utveckla det goda arbete som utförts här?
Tillsammans kan man gå ned till gågatan med skyltar till alla som passerar och berätta om kyrkan som ligger granne med Sveriges Radio: "Välkomna upp till Möllebackskyrkan" och verkligen bjuda in och prata med folk - det finns säkerligen de som blir nyfikna och glada över att få en inbjudan!
- Välkomna! Vad kan ni bidraga med till kyrkan? Vad behöver ni?
Och sedan sakta backa bakåt, i glädje över nya krafter.
Ni unga, nya får fråga:
- Får vi utveckla det goda arbete som utförts här?
Tillsammans kan man gå ned till gågatan med skyltar till alla som passerar och berätta om kyrkan som ligger granne med Sveriges Radio: "Välkomna upp till Möllebackskyrkan" och verkligen bjuda in och prata med folk - det finns säkerligen de som blir nyfikna och glada över att få en inbjudan!
Bjud in!Jesus är inte medhårs i denna Lukas-text. Jesus är ärligt talat väldigt provokativ, eller hur! Han menar på allvar att vi skall bjuda in folk som vi inte har någon kontroll över.
Vi kan inte kontrollera hur
de tror, om de har uppfattat alla regler och paragrafer… Jesus bjuder in alla
som längtar efter Guds rike.
Och det som förändrar en människa, är inte våra ordningar, utan Guds underbara kärlek!
Man kan vara ”halt och lytt” i själen, utan att det syns utanpå.
Att då bli bemött med acceptans och vänlighet betyder allt! Ja, det kan förändra livet så radikalt att man blir upprättad och läkt inuti.
Församlingen har Jesus Kristus i centrum. Runt honom bygger vi församlingen, under tårar, kanske med smärta, men aldrig med rädsla!
När vi släpper taget och välkomnar in, då får dessutom Guds goda heliga Ande mer plats! Det är Anden som leder oss, inte åsikter, inte vanor, inte konventioner. I denna frihet kan vi växa, sida vid sida, gamla och unga, väl etablerade och nya, frimodiga.
Och det som förändrar en människa, är inte våra ordningar, utan Guds underbara kärlek!
Man kan vara ”halt och lytt” i själen, utan att det syns utanpå.
Att då bli bemött med acceptans och vänlighet betyder allt! Ja, det kan förändra livet så radikalt att man blir upprättad och läkt inuti.
Församlingen har Jesus Kristus i centrum. Runt honom bygger vi församlingen, under tårar, kanske med smärta, men aldrig med rädsla!
När vi släpper taget och välkomnar in, då får dessutom Guds goda heliga Ande mer plats! Det är Anden som leder oss, inte åsikter, inte vanor, inte konventioner. I denna frihet kan vi växa, sida vid sida, gamla och unga, väl etablerade och nya, frimodiga.
Jesus Kristus drar oss till sig!Låt oss be,
JESUS KRISTUS, tack för att du inbjuder oss att följa dig, idag!
Herre, gör oss öppna och beredda så att vi känner igen din kallelse – i våra egna liv, och hos andra vi möter.
Förlåt oss våra misstag.
Ge oss frimodighetens Ande, och låt vår församling få blomstra! Amen!
Mina varmaste hälsningar!
Helene F Sturefelt, präst och predikant.
På återseende!
Kärlek!P.S. När kärlek uppstår mellan församling och pastor kan Guds Ande verka ännu lättare.
Tack finaste vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar