Evangelisten Lukas - oxen.
Nej, jag skall inte skriva om en tågresa, utan om vår plats i Guds rike.
Alla som tycker om att skriva har sin infallsvinkel. Det är viktigt att känna till den för att kunna förstå sammanhanget.
Jag arbetar intensivt med att försöka klarlägga och sätta ljus på Bibelns berättelser, det vet du. Denna vecka i februari umgås vi med texterna på Kyndelsmässodagen - Uppenbarelsens ljus. Detta blir därmed en fortsättning på föregående inlägg.
Jag samlar tankar och känslor under dagen, som kan se ut så här:
På förmiddagarna väver jag flamskvävnad - just nu en svit med de fyra evangelisterna. Efter lunch är jag ute. Ibland ser jag en svartvit film, och på kvällen sitter jag här och skriver.
"Flicka lik mig".
Just Lukas har skickligt tecknat sitt evangelium som en regissör vid Livets Teater. Han ser till att rollbesättningen har alla åldrar, så att hans läsare kan hitta någon att identifiera sig med:
* Vi får möta det äldre paret Elisabet och Sakarias som blir förvånade över att få barn till slut (Johannes Döparen).
* Vi får följa den unga Marias dramatiska graviditet och den äldre Josef som går in i rollen som fosterfar.
* Vi läser om undret i Betlehem, där Jesus föds bland offerlammen som skall till templet så småningom.
* Denna vecka läser vi alltså om hur Jesusbarnet bärs fram i templet och de två gamlingarna som väntar på att dö, men som genom Helig Ande säger starka saker om detta barn.
* I kapitlet efter berättar Lukas om Jesus som tolvåring, som en slags konfirmations-redovisning.
Evangelisten Lukas vill engagera läsare i alla åldrar och livsfaser i sin berättelse.
Det som är så fantastiskt är att var vi än befinner oss, du och jag, så kan historien om Jesus bli din och min historia!
- Tag plats! Dags att åka hem! Eller åka bort. Dörrarna stängs.
Livets tåg.
Tänk att gå och vänta på att dö... Så var det både för den gamle Symeon och tant Hanna i templet. Men det var ingen ångestfylld väntan, ingen oro för sjukdom, långa vårdköer eller om syrgasen skulle räcka till.
Nej, det var en aktiv väntan, full av liv i bön och tillbedjan.
De visste sin plats i Guds rike.
Säkert hade de läst Psaltaren 63, vilket jag gjorde i morse vid frukostbordet:
GUD, MIN GUD, DIG SÖKER JAG,
MIN SJÄL TÖRSTAR EFTER DIG,
MIN KROPP LÄNGTAR EFTER DIG,
SOM ETT KARGT OCH UTTORKAT LAND.
DÅ SKÅDAR JAG DIG I HELGEDOMEN,
JAG SER DIN MAKT OCH DIN HÄRLIGHET.
Templets härlighet.
På engelska (ur Gideoniternas bibel):
"O God, You are my God. Early I will seek You.
My soul thirsts for You, my flesh longs for You in a dry and thisty land, where there is no water.
So I have looked for You in the sanctuary, to see Your power and Your glory."
Psalms 63:2-3
Så enastående stort det måtte ha varit då Ordet blev levande och gick i uppfyllelse för Symeon och Hanna!
Säkert hade se sett många par komma in med sina barn i templet och "göra såsom sed var", men detta var annorlunda. Guds Ande uppenbarade för dem att Jesusbarnet svaret på Israels böner.
Och jag är där, i texten. Jag har krupit in mellan raderna och sitter där, mitt emellan alla punkter och stora bokstäver... och upplever det som sker.
Templet, i de yngstas Bibel.
- Tag plats! Tid att gå hädan! Dörrarna stängs. I frid.
Symeon förstår nu att hans livs väntan är över. Han tar barnet i famnen och utbrister:
HERRE, NU LÅTER DU DIN TJÄNARE GÅ HEM...
Lukas 2:29.
Va'?
Ska han gå hem? Men bodde han inte i templet dag och natt?
Här ser vi hur fel det blir att översätta med nya ord som missar djupet! Det blir lika fel att säga "gå bort". Skall han gå bort? Vart då?
I den gamla översättningen stod det ju:
... GÅ HÄDAN...
Låt oss lära oss de stora orden och vad de betyder, annars riskerar vi att missförstå texten.
Pendel, mellan himmel och jord.
Att gå hädan är att lämna detta jordeliv och dö, för att komma till Gud i himmelen.
Vardagssvenskan skriver om döden som sagt med orden "gå bort", medan trons vardagsspråk säger "gå hem".
Hur som helst, nu inträder den stora friden vid livets slut, och Symeon ger sitt stora credo:
NU LÅTER DU DIN TJÄNARE GÅ HÄDAN, I FRID, SÅSOM DU HAR LOVAT.
TY MINA ÖGON HAR SKÅDAT FRÄLSNINGEN SOM DU HAR BERETT ÅT ALLA FOLK,
ETT LJUS MED UPPENBARELSE ÅT HEDNINGNARNA OCH HÄRLIGHET ÅT DITT FOLK, ISRAEL.
Lukas 2:30-31.
I förra inlägget - om ljuset som lidande - talade den gamle dystert om strid och svärd som Jesus kommer att orsaka. Men... är han inte Fridsfursten? Jo! Absolut!
Men när Guds rike möter världens rike, då blir det friktion.
Mörkret vill inte möta ljuset.
Lögnen vill inte möta sanningen och giriga människor vill inte veta av den givmilda kärleken.
Jesus kommer att vara som ett svärd genom alla människors tankar. Ondskan kommer inte att vilja ge sig, utan orsakar strid - det är inte Jesus som gör det!
Mörkt ljus.
Symeon får erfara att profetiorna i Gamla Testamentet - eller den hebreiska bibeln - nu går i uppfyllelse.
Den rollen som Israel har i Guds rike är att vara löftesbärare.
Åt vem då? Jo, åt alla folk!
Noggrant och sakligt börjar Guds sin frälsningsplan med ett steg i taget. Det judiska folket har varit bärare av detta löfte, mer eller mindre motvilligt, men hedningarna har inte fattat någonting.
Förrän nu.
Det är nu det går upp ett ljus!
Men bara den som lever med sin Gudslängtan förstår detta.
Detta var inte ett avslöjande av det slaget som världen förväntade sig, inte heller en ära av det slag som Israel ville ha. Det skavde...
Men det som hände i templet denna dag var däremot ett ljus fullt av sanning om Guds vilja för alla folk, och en sann härlighet och ära till Gud.
Ljuset går upp.
Tänk nu så här; när denna historien blir din, blir den också din kallelse. Alla har en egen roll enligt Guds plan.
Jag skriver det igen, med fet stil så att du inte missar detta:
Alla har en egen roll i Guds rike, enligt Guds plan.
Vissa har en aktiv och synlig roll. Det kan vara en roll som är offentlig där vi får predika evangeliet eller utöva Guds kärlek genom att möta medmänniskans praktiska behov.
Andra har en mer stillsam och tillbakadragen roll, där bönen är det viktigaste arbetet, en trofast bön om att Gud skall fortsätta uppfylla sina löften.
Platsen i Guds rike kan skifta med livets olika faser.
Jag har lämnat trettio års offentlig gärning bakom mig, med en tvärnit, och undrar ibland varför det blev så och om jag är på rätt plats. Ibland väljer man inte sina vägar, utan tvingas svänga för att inte köra i diket...
Motvilligt.
Min gode vän i bokhyllan, professor Tom Wright, skriver avslutningsvis:
"Maria och Josef behövde det äldre paret just då. Och Symeon och Hanna hade väntat på dem, och tackade nu Gud för dem och uttalade profetiska ord över Jesusbarnet.
Jesu födelse hade redan börjat ge effekt genom att olika sorters människor lockades till förnyad lovprisning och förnyad gemenskap med Herren."
- Tag plats! Time for departure! The Gospel Train is departing. Dörrarna är fortfarande öppna för er som skall gå hädan! I frid.
Vår himmelske Fader är lokföraren...
Tag plats.
Innerliga hälsningar från
Helene Sture Platsfelt,
- tågåkare, teålåg... och vävare av livets trådar,
- och här är Matteus på gång:
Grekiska: MATTAION.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar