HJÄRTA, ÖGA, ATTITYD

Naturkrafternas kamp.

All denna underbara, gräddvita snö som föll i veckan har nu brutalt smält bort. Minusgraderna åts upp av plusgraderna och den bruna marken tittar fram igen.

Vid Hälleviks havsbad har jag umgåtts med dramatiken mellan is och tång, snö och sand.

Naturen har varit barmhärtig mot sig själv och öste upp mängder av tång i höstas. När vinterns stormar kom, kunde vågorna inte äta upp stranden! Därför ligger all sand kvar och tallarnas rötter är oskadade.

Det är bara några grenar som knäckts av stora snömängder. Tallbarren blev ett bra uppfång för snön. 

Vilket är egentligen starkast? Tången, havet, vinden eller snön?

Hav, snö och sand.

Denna sköna februarihelg gav god inspiration, både från naturen och från dagens gudstjänster.

Helgmålsbönen i lördags - SVT 17.30 med vännen Mikael Billemar, och radions P1 kl 18.00 med Are Norrhava - var mat för själen, liksom dagens TV-gudstjänst från Bjärka Säby. 

Dessutom såg vi en liten video från Saligprisningarnas berg där Anders Sjöberg predikade om Bergspredikan! Vi var där tillsammans 2018, så välsignat!

Han tog sin utgångspunkt i Psaltaren 131, och det är där kvällens inlägg startar.

Hjärta, öga och attityd.

Kära hjärtanes.

Hämta din Bibel. Det är en kort text med endast tre verser. Men det ska vara den reviderade bibelöversättningen - inte 2000 som tyvärr har missat poängen. 

HERRE, MITT HJÄRTA STÅR INTE EFTER VAD HÖGT ÄR,

OCH MINA ÖGON SER EJ EFTER VAD UPPHÖJT ÄR,

OCH JAG UMGÅS INTE MED STORA TING, MED TING SOM ÄR MIG FÖR SVÅRA.

Psalt 131:1-2

Livet utgår ifrån hjärtat. Det som sker där, tar sig vidare ut i ögonen, det vi ser eller väljer att se/ inte se.

Därefter får detta sin konsekvens i vår attityd och våra handlingar.

Livet borde utgå från hjärtat... Men det gör det sannerligen inte alltid!

Styr du mig?

Anders Sjöberg lyfte fram vikten av att leva inifrån och ut. Det går inte att börja med det yttre beteendet om hjärtat är sjukt och blicken grumlig.

Men vi gör tyvärr ofta tvärtom. Det är plikten framför allt, det är krav och måsten som skall uppfyllas.

Och nu är det restriktioner och distansering. Det är förnuftet framför känslan. 

Eller?

Egentligen borde vårt beteende i en smittsam pandemi självklart utgå ifrån hjärtat! Hur kan argumenten låta?

- Jag stannar hemma, för din skull!

- Nja, jag stannar hemma för syns skull.

- Urk, jag stannar hemma för att jag måste. Men jobbet blir lidande, bara så du vet!

Hjärta, öga och attityd.

Attityd! Tydlighet...?

O LORD, MY HEART IS NOT HAUGHTY,

NOR MY EYES LOFTY.

NEITHER DO I CONCERN MYSELF WITH GREAT MATTERS, NOR WITH THINGS TOO PROFOUND FOR ME.

Psalt 131.

Men jag vet inte om jag vågar leva utifrån mitt hjärta... Risken är att det blir skadat. Då är det bättre att jag skyddar det och förhärdar det - - -

Det är liksom en kamp mellan insidan, utsikten och utsidan. Hjärtat säger en sak, ögonen en annan och beteendet ett annat.

Snart brister hjärtat.

Prästen Are Norrhava talade om hjärtat och auktoriteter. Jag citerar:

- Mina auktoriteter, vilka är de?

Om jag inte vet vad som styr mig, riskerar jag att lyssna till den som ropar högst, eller det som tillfälligt är normen omkring en i samhället.

Auktoritet är ett belastat ord, fortsatte han. Vägvisare är kanske ett bättre ord. På vår livsvandring går vi vilse då och då. Det är här som ens vägvisare kommer in. 

Välj dem med omsorg, eller var medveten om vilka de är. De hjälper oss tillbaka till stigen.

Var är vägvisaren?

Jag tänkte vidare. En auktoritet behöver inte vara en person. Det kan vara en känsla på avvägar, ett begär, en lust efter pengar eller ett högt drillat arbetstempo där stressen till slut kastar en rakt in i väggen.

Detta kan styra en stenhårt, och det är nästan omöjligt att ta sig ur.

Effektivitet, hög status eller stark plikttrohet är inga goda vägvisare. De kan var för sig leda en rakt ned i fördärvet.

"Makt kan man inte hantera på ett klokt sätt förrän man mött maktlöshet".

Livet har gjort ont för oss alla under 2020.

Jag drabbades av kyrkans hårda besparingar som ledde tillbaka till arbetsuppgifter som skadat mig i utbrändheten. 

Sedan kom Corona och tog min ork och mina krafter. Hjärtat orkade inte riktigt... Under en vecka var det kämpigt här hemma, där även smak- och luktsinne gav sig av. 

Den själsliga delen av hjärtat var dock helt intakt och hjälpte mig att leva inifrån och ut.

Ögonen bekräftade det hjärtat talade, och attityd och handling fick en dramatisk upplösning då situationen tvingade mig att säga upp mig.

Som strandens kamp där tången ville skydda mot vatten och vind, men där snön till slut fick grenarna att brista...

Knäckta tallgrenar i Hällevik.

Radions helgmålsbön fortsatte med sitt goda innehåll. Are Norrhava sa vidare:

- Jesus frestas att ge upp där ute i öknen. Det tycks vara en kamp mellan olika röster. Vilken skall bli auktoritet? Rädslan som smickrar, skrämmer smeker och slår? 

Eller kärleken som bara är?

Är detta en prövning där Jesus skall lära sig hantera sin makt i mötet med den världsliga makten?

Djävulen, den fallna ängeln, konfronterar honom med världens makt. Förbereds han här för att själv kunna visa vägen för andra?

Jesus har en helt annan slags makt, sa Are Norrhava.

Jag fortsätter att tänka utifrån denna veckas text i Matteus 4, då Jesus frestas ute i öknen.

Att lockas mätta sina inre behov med mat, är en världslig frestelse. Jesus svarar med hjärtats behov, som handlar om att först finna meningen med livet - det som är gömt i Guds ord - inte förvandla stenar till bröd.

Det är fel ordning.

Stenar förvandlade till is.

- Herre, mitt hjärta står inte efter vad högt är, säger David i Psaltaren 131.

Djävulen lockar Jesus med att få makt över alla världens länder... det som är den bakvända bönen "tillkomme mitt rike", istället för "tillkomme ditt rike"...

- Herre, mina ögon ser ej efter vad upphöjt är, säger David. 

Jesus kan hela Psaltaren, han vet detta. Ordet lever i honom, han som själv ÄR ORDET.

Tredje frestelsen är att kasta sig ut för ett högt berg för att testa att Guds änglar verkligen kommer och fångar upp honom...

- Jag umgås inte med stora ting, med ting som är mig för svåra.

Kung David blir här en förebild för Kristus! Ser du det? : ) 

Tänk om världens makthavare hade haft samma insikt? Lenin, Stalin, Mao och Hitler... alla grova materialister med ateismen som tillhygge i längtan efter sitt eget rike. Deras inre vägvisare har varit den fallna ängeln som gjort deras hjärtan svarta, deras ögon blinda och deras agerande mot människor helvetiskt.

Varken stenar eller bröd här.

Are Norrhava citerade själv ur sitt block en textrad från en av hans goda vägvisare:

"Om jag verkligen vill leva mitt liv, så kommer mitt hjärta att emellanåt att brista, och om det blir hårt, så kan jag inte leva mitt liv."

Jag tänker att det är ju denna sårbarhet som gör oss mänskliga och väcker den andres kärlek, eller hur!

Ryms inte det i politiken?

Jag skulle önska att det vore okej att leva på djupet av sin sårbarhet med sin rädsla, sitt mod och sanning, men jag vet inte om jag vågar. 

Är det okej att våra hjärtan brister? Står du ut med mina tårar?

Bultande hjärta, tårfyllda ögon och en attityd som inte orkar hålla fasaden uppe.

Helgens ringningar.

Jag vill dela en infallsvinkel till. 

Vi tar oss till Östergötland, till Rogslösa kyrka, där jag har varit flera gånger på pilgrimsvandringar.

Igår sändes SVT's helgsmål därifrån, men min vän och kollega Mikael Billemar.

Han talade om att hjärtat är centrum våra liv. Och så pekade han på några märkliga målningar uppe på läktaren. Ja, jag har fotograferat av TV-bilden...

Det är tre hjärtan. 

Ett som vägs på en våg. Ett annat hjärta som är genomborrat med en tupp överst, och det tredje som växer ur en solros, vänd mot solen.

Tre hjärtan.

Dessa enkla folkmålningar är från 1700-talet och rymmer en stor symbolik.

Att bli prövad i livet kan jämföras med att få en "tagg i köttet". Så var det för Paulus. Han upplevde sina motgångar som att ha denna tagg i köttet, som ständigt plågade honom. Han bad till slut Gud om hjälp.

Men svaret han fick är märkligt, sa Mikael Billemar.

- MIN NÅD ÄR DIG NOG.

På målningen ser vi något som liknar en gren - eller en tagg - som är inkörd i självaste hjärtat.

Ovanpå står en tupp.

Hjärta, grentagg, tupp. Rogslösa kyrka.

Tuppen är den som ger varningens ord. Du minns säkert stunden då Petrus var på väg att förneka Jesus, därefter gol tuppen tre gånger.

Men tuppen är även den som förkunnar gryningsljusets ankomst och hälsar de första strålarna med sin fanfar. 

Den andra målningen hade en solros i fokus. Jag lade märke till i nedre vänstra hörnan var solen målad - inte uppe i övre delen, där vi brukar måla solen. Vad vill den bilden säga?

Min vän fortsatte:

Tuppen varnar för mörkret och förebådar solen.

- I en värld full av mörker är det lätt gripas uppgivenhet. Bilden säger: i prövningens stund låt inte mörkret fördunkla din själ.

Sök istället de tecken som antyder ljusets ankomst. Låt ditt hjärta bli som solrosens ansikte, som följer solens strålar under dagen och tar dem till sig och och sprider dem ut under dagen.

Kanske är det det Gud menar när han säger till Paulus att "Min nåd är allt du behöver" 

Låt dig inte fördunklas av mörkret. Vänd ditt ansikte mot ljuset. 

Solen till vänster, hjärta med solros.

- Herre, mitt hjärta står inte efter vad högt är, och mina ögon ser ej efter vad upphöjt är, och jag umgås inte med stora ting som är mig för svåra.

Jag lever, alltså brister mitt hjärta. 

Eller, jag förhärdar mitt hjärta för att slippa känna. Då lever jag inte.

Mitt hjärta är sårat av livets alla motgångar. Min bevekelsegrund vägs på våg. Vad styr mitt seende och vilken vägvisare leder mig till rätt handlingar?

Men kan taggen i hjärtat börja grönska som en grön kvist med en solros i toppen?

Kan denna frörika blomma bli som en sol bland dem jag möter, så att jag får reflektera lite av Guds underbara solguldgula nåd, som tvättar ögonen rena och läker själens smärta?

Låt oss blomma, tillsammans.

Solrosen vägleder.

Tack alla fina, goda, kända och okända vänner, inklusive min älskade make, som gav min själ näring.

Tack Anders Sjöberg, tack Ave Norrhava och Mikael Billemar. Bibelordet har låsts upp med hjälp av flera nycklar.

Isen har smält i havsviken och tången ligger fortfarande som ett skydd mot mitt känsliga strandhjärta.

Hjärtligt flödande hälsningar,

Helene Sture Hjärtenflöde... 

- som säkert visst umgås med stora ting, med ting som är mig för svåra... Eller på engelska; "proufound" alltför djupsinniga så att de når avgrunden. Det är bara det är det är där mitt hjärta är...

Nära djupet.