ALLA HJÄRTANS FASTLAG

Firningskaka.

Vilket fint sammanträffande!

Alla Hjärtans Dag möter Fastlagssöndagen, denna dag den 14 februari anno 2021.

Båda dagarna har kärleken i centrum.

Det kristna helgonet Valentin led martyrdöden den 14/2 år 270 e Kr under kejsar Claudius i Rom.

Sedan medeltiden har den 14 februari i England, Skottland och Frankrike varit den ogifta ungdomens dag. Då kunde de paras ihop genom lottning, så att de blev varandras "Valentin" och "Valentine", med fest och gille.

Dessutom inföll Valentindagen på den första vårdagen, läser jag, men det stämmer ju inte alls, särskilt inte i år! Vintern ligger vackrare och kallare än någonsin!

Alla Hjärtans vinterdag. Alla vinterdagars hjärtan.

Vinterhjärtan

I takt med att svenska folket tappar taget om den kristna tro, växlas fokus över till andra dagar att fira. 

När jag var ung (puh!) fanns inte Valentindagen, mer än som en namnsdag. Det var Fastlagssöndagen som var viktig.

I år kommer den i kläm. Inte många vet längre vad den står för.

Fastlagssöndagen i kyrkoåret överlever dock tack vare ett bakverk - fastlagsbullen, som inleder kyrkans fastetid.

Jag kan inte hjälpa att jag tycket det är jobbigt med denna förskjutning. Från Guds kärlek till människans kärlek, från allvar till mumsande, från seriös rannsakelse till bantning. Eller bara blommor och kakor.

Jag vill inte sätta det ena mot det andra. Livet är ett Både-ock, inte ett Antingen-eller.

Först Guds kärlek. Sedan ger vi det vidare till varandra.

Fastlagsdagens hjärta.

Fett fullt med fest.

Min mänskliga kärlek räcker inte till. Jag orkar inte vara snäll och kärleksfull och skicka digitala blommor till alla på sociala medier, ringa och bry mig om alla som behöver bli ombrydda. 

Jag erkänner min brist, med en gång!

För jag själv ligger på minus...

Jag behöver själv få ta emot. Mycket!

Kyrkoåret är min puls och min livsrytm. När jag tagit mig genom novembermörkret med adventsljusstakarnas hjälp och firat jul i december, tar jag mig igenom januari bara genom att invänta februari månads ljus, där Fastlagssöndagen vänder på allt.

Från röda dukar till violetta. Ljus och servetter har också den liturgiska färgen som fastetiden anger.

Temat i evangelieboken denna söndag är "Kärlekens väg".

Inte min kärleksväg, utan Guds kärleks väg.

Det är stor skillnad!

Guds hjärta till människan.

Jag får fylla på, ösa ur evangeliets källor, och sitta likt den bortknuffade blinde mannen vid vägkanten och ropa:

- Davids son, förbarma dig över mig!

- Tyst, tyst med dig!

Minns du honom?

Ropa inte såg högt. Tala inte om dina behov. Skrik inte. Du är väl inget barn heller?

Men, vem var det som knuffade ut honom? Vem stötte ut mig ur gemenskapen?

NÄR JESUS NÄRMADE SIG JERIKO SATT DÄR EN BLIND VID VÄGKANTEN OCH TIGGDE.

HAN HÖRDE EN FOLKHOP KOMMA PÅ VÄGEN OCH FRÅGADE VAD SOM STOD PÅ.

MAN TALADE OM FÖR HONOM ATT JESUS FRÅN NASARET GICK FÖRBI.

DÅ ROPADE HAN...

Lukas 18:37.

Hör mig!

Kärleksbrist. Förnekade behov. En blind kropp. Men ett seende hjärta. Ett rop.

Alla hjärtans rop.

- DAVID SON, FÖRBARMA DIG ÖVER MIG!

DE SOM GICK FRÄMST SADE ÅT HONOM ATT VARA TYST, MEN HAN ROPADE ÄNNU HÖGRE...

JESUS STANNADE OCH SADE TILL DEM ATT LEDA FRAM HONOM, OCH DÅ MANNEN KOM NÄRMARE FRÅGADE JESUS:

- VAD VILL DU ATT JAG SKALL GÖRA FÖR DIG?

Lukas 18:41.

Är inte det kärlekens största mod att våga fråga så!?

- Vad vill du att jag skall göra för dig?

Brustet hjärta.

Risken är uppenbar att den som får frågan önskar sig de mest orimliga saker, som man inte kan uppfylla. Och så blir hela situationen pinsam.

Jag skulle aldrig ha frågat... 

Men Jesus frågar. Han tar risken, som inte är någon risk för honom, eftersom han vet vem Han Är...

Den blinde hade bara ett enda svar.

Den som är arbetslös har bara ett enda svar.

Den som är sjuk har också bara ett enda svar.

HAN SVARADE:

- GÖR SÅ ATT JAG KAN SE IGEN.

JESUS SVARADE:

- DU KAN SE IGEN. DIN TRO HAR HJÄLPT DIG.

Lukas 18:42.

Tack Jesus.

Vår sekulariserade tid vill inte se att tron har fokus på Jesus Kristus. Jag har hört många dumheter som att "man kan tro på vad som helst, bara man tror. På en sten till exempel..."

På min motfråga om personen själv tror på en sten - och att det skulle hjälpa - har jag aldrig fått något tydligt svar...

Fastlagssöndagens hjärta.

Att se den andres behov. Och våga fråga och utsätta sig själv för att vara ett bönesvar...

Jesus, du är min kärleks väg. Jag är så trött, så tom och ledsen djupt där inne.

- Herre, förbarma dig över mig! Förbarma dig över din kyrka. Förbarma dig över vårt svenska folk som vänder sig bort från dig.

I egen-religionen.

Det är ett annat hjärta.

Hur länge håller du?

Men vilket uppvaknande det kan bli när ögonen öppnas, när tankens blick klarnar och känslornas seende blir ärliga.

Det är som om själva relationen till Jesus är läkedomen.

Vi kan be om hjälp, men glömma tacka.

Vi kan be om hälsa och nytt arbete, men strunta i Honom som hjälpte oss. Trolösa.

Då är vi ju bara halvvägs... Jag vill att vi skall vara hel-vägs!

Hela vägen på Kärlekens väg.

Hela vägen.

De vackraste ord om kärlek läses denna vecka i våra kyrkor - Kärlekens Lov från 1 Korinthierbrevet 13.

OM JAG TALAR BÅDE MÄNNISKORS OCH ÄNGLARS SPRÅK, MEN SAKNAR KÄRLEK, ÄR JAG BARA EKANDE BRONS, EN SKRÄLLANDE CYMBAL.

OCH OM JAG HAR PROFETISK GÅVA OCH KÄNNER ALLA HEMLIGHETERNA OCH HAR HELA KUNSKAPEN, OCH OM JAG HAR ALL TRO SÅ ATT JAG KAN FÖRFLYTTA BERG, MEN SAKNAR KÄRLEK, ÄR JAG INGENTING...

1 Kor 13:1-3

Radiogudstjänsten på P1 innehöll många fina reflektioner i söndags, bland annat från prästen Liza L Lundkvist, Umeå.

Tack för fin radiogudstjänst.

Jag citerar:

- Så flyktig den verkar, kärleken. Ingen älskar dig när du är nere och ute, skrev John Lennon.

Där i ensamheten, på skolgården, på sociala plattformar, i relationerna, när telefonen tyst...  

Ingen tänker på mig på Alla Hjärtans Dag, när jag förlorat arbetet, är i depression och pengarna är slut...

När jag inte kan leverera mig själv - finns kärleken då?

Om inte, varför skall jag lita på den, när det går bra och jag är synlig och inne?

Undrade Liza L Lundkvist, och fortsatte: 

"Kärleken är det trotsiga livets kraft, inte belöning för god prestation.

Villkorslös? Eller en belöning?

När jag inte kan leverera mig själv... Just det. Hur går det då?

Hur många sitter inte hemma och undrar om intresse och vänskap består när man inte längre kan "leverera sig själv", sitt kunnande och sin sin omtanke.

Då skramlar allt tal om kärlek ganska illa.

Jag skräller och skramlar... Jag är en brummande brons och en skorrande cymbal, arg på allt och alla, besviken och sviken och trött. Som ett osett barn.

Men det sa jag visst innan.

Prästen Liza L Lundkvist kommenterar Kärlekens Höga visa så här, 1 Kor 13:

Kärlek är en fästpunkt för mig när jag är fladdrig och tvivlande. Kärleken är en fast punkt där jag är hållen. En närvaro, en generositet mot mig. Kärleken behöver bli kroppslig, i enkla handlingar.

Lys över mig med din kärlek!

Och så citerade Liza L Lundkvist sin egen dikt, så fin:

"JAG glömde bort att det inte var jag som var kärleken. 

Jag övade mitt tålamod. Jag gav och andra sa att jag var god.

Jag svalde ilska, kvävde avund, höll mig själv tillbaka.

Jag ropade från höjder för rättvisa och frihet.

Jag höll så hårt om världen vår som om det hängde på mig om världen faller eller står. 

Jag bar, jag trodde hoppades och lärde mig stå ut.

Så hände det en dag att jag såg mig själv som i en upplyst spegel, en blek imitatör av andra kärlekshjältar i världen utanför. 

Jag såg otåligheten, egennyttigheten, att jag tagit tagit platser som aldrig varit mina, att jag krävt av andra samma ambitionsnivå, och såg mina egna prestationer sakta sina.

Mitt livs sång tycktes skramla som skrällande cymbaler och eka tom som grytorna jag spelat på som barn.

JAG ville vinna livet, men själens stora trötthet - och min ensamhet - var det enda som blev kvar.

Och jag såg en människa smyga in i bilden. Han viskade tätt bakom mig:

- "Jag ser dig" och lade armar om min själ.

Jag hörde honom säga:

- "Det du gjort är gott och väl. Men du, allting har sin tid du får vila nu, jag ser dig sträva här. Glöm aldrig vem du är: en människa. Du orkar inte alltid, du gör fel, du kan aldrig ensam göra denna världen hel.

Han sade:

- "Du är en del av den, av dem som gått före, som kommer efter dig, men viktigast av allt, allt liv kommer från mig!

- "Det är inte du som är kärleken, men du behöver den, och alltid  finns den där för dig att ta mot, du min älskade, och du är alltid, alltid nog."

Slut citat, Liza L Lundkvist, Umeå.

Jordiska hjärtan med gudomlig fyllning...

Så sammanfaller Alla Hjärtans Dag med Fastlagssöndagen. Guds kärlek är förutsättningen för vår kärlek.

Frågan är nu vilken kaka vi skall äta... Blir det vaniljhjärtan? Eller en fastlagsbulle med mandelmassa och vispgrädde?

Eller helt enkelt ett par snövita maränger, för att fira att vintern är så vit och vacker, med hårda isar till glädje för alla skridskoskrinnare?

Fastlagsmaränger.

Alla hjärtans bullar.

Valentinkakor.

Toppen.

Tack du okända Liza för din dikt. Du talade om mig. Om många av oss.

Herre, låt Din goda vilja bli synlig för oss, vi som blivit andligt blinda i vårt land.

Ge oss kraft att gå Din kärleks väg, och att inte vara så förtvivlat fokuserade på oss själva.

Förlåt.

Tack för att Du har gett oss hela Ditt hjärta i Jesus Kristus.

Hjälp oss att svara an på din kärlek.

Håll mitt hjärta! Det är Ditt.

Amen.

Skrällande hälsningar från Helene Sture Cymbalfelt,

- bagare på hal is.