Nu smälter snön.
Igår hörde jag koltrasten... Kan det verkligen vara möjligt? Fågelsången ljöd över hustaken och jag kände hur hjärtat tog ett skutt.
Livet, livet!
Jag sitter här och tittar på mina foton. Det är ett sätt att koppla av, att inte fylla på med nya intryck utan bara vila i det välkända. Och jag ber gärna med hjälp av bilderna, det är lättare. Orden blir tydligare.
Missionsorganisationen Norea stödjer Women of Hope och deras arbete att lyfta kvinnors situation, runt om i världen. Det är det du ser på bönekorten som nu får bildsätta detta inlägg.
Härlighetens Fader, uppenbara för oss...
I kyrkan har vi gått in i Fastetiden nu medan samhället har gått in i Mellotiden...
Det är två motsatta rörelser som handlar om underhåll... kontra underhållning.
Underhåll av själen och underhållning av samma själ.
Förmodligen behöver vi både ock. Enkelhet i veckan och lite glamour på lördagskvällen - efter helgmålsbönen!
Det är fjädrar i fastlagsriset och fjäderboor bland schlagerartisterna... nej, det är inte inte, inte i den publiklösa pandemisäkra studion.
Tack och lov att tekniken gör det möjligt att deltaga både i gudstjänster och böner, och i TV's utbud av filmer och glitter.
Och tack Herre för alla radiokanaler som sänder ut Ditt goda budskap om befrielse från förtvivlan och meningslöshet!
Lyssna.
Just nu arbetar vi intensivt med radiotekniken i vår närradiostudion. Vi prövar olika lösningar för att kunna överföra musik från LP-skivor till digital form.
Jag har gott om kristen musik på vinyl, men jag längtar efter att kunna dela med mig. Och nej, jag gillar inte Spotify... Jag vill ha skivorna i fysisk form, känna på dem, läsa insides texter och hålla dem i handen.
Sådan är jag.
Du vet säkert att vår korta frekvens 92,0MHz gör att vi inte når så långt - i bästa falla till Ronneby och ner till Åhus - men genom att lägga upp programmen i molnet och ned igen här på bloggen, så kan du lyssna när du vill och var du än är.
Det finns även en sida på Facebook där Andliga sånger ligger: "radio Sturella".
Sysslorna klara.
Det är så gott att få umgås med Guds Ord, men vardagens bestyr tar lätt över. När sysslorna är klara hjälper det att veta att andra också läser och lyssnar till Bibelns ord.
Den där gnagande hungern efter "mer" och "något annat" är ofta ett outtalat behov av Guds närhet.
Tröskeln att öppna sin Bibeln kan vara hög och lika svår som för den här sälen att våga hoppa i det vinterkalla vattnet...
Fast den är av betong och kommer inte ur fläcken!
Det är också en sinnebild av den själ som låser sig i stolthet eller lathet...
Salig är du...
Ibland får man böja sig. Huka sig för att komma in.
Porten på nästa bild är en av många vackert formade valv i Sölvesborg, där arkitekt Gunnar Asplunds formgivning går igen, både i Tingshuset, stationshuset och i denna bostadsport.
Allt förmår vi i Honom som ger oss kraft.
Och tack för alla de som lär sig mer om vem Du är, Jesus Kristus, Du som öppnade porten till det himmelska riket.
Porten.
I Guds ögon är varje människa en dyrbar "ögonsten".
Vissa av oss är som hårda stenkulor, andra som genomskinliga glaskulor med vackert mönster.
Vi bedömer varandra så lätt efter utseende, men det gör inte vår Skapare.
Han vet ju vad som finns inuti...
Det är knappt att vi gör det själva, överösta med krav och borttappade bland reklam och andras tyckande.
Hos Gud blir jag äntligen mig själv. Äntligen. Inte mindre. Utan mer!
Dyrbara ögonstenar.
Vi skall inte vara lekbollar för människor som vill sprida villfarelse. Så står det faktiskt i Efesierbrevet.
En villfarelse är att förminska Jesus och göra honom till enbart en mänsklig lärare.
En annan är att ta bort allvaret i att Jesus ska komma tillbaka för att döma världen.
En tredje är att tänka att tron kommer genom egna ansträngningar att be och mediterar. Men så är det inte.
Tron är en gåva. Gud ger den till oss av nåd.
Fantastiskt!
Ingen lekboll.
Åh vad jag längtar efter kyrkans gudstjänster! Minns ni hur det var när vi satt där tillsammans i bänkarna, alla som ville, och sjöng och läste med i den sköna liturgin?
Nu har det uppdagats att myndigheterna har mycket märkliga restriktioner just vad gäller kristna sammankomster.
Gudstjänster - 8 personer. Oavsett om det är ett litet bönhus eller en stor katedral...
Begravningar - 20 personer. Men på civila (borgerliga) begravningar är det fritt fram! Där finns inga restriktioner...
Detta kallas för mobbning. Eller oförmåga att tänka logiskt. Eller kristofobi. Välj själv.
Värst är Mammons tempel där många gärna får komma in, för profitens skull.
Smittar Covid-19 mindre bland prylar än bland psalmböcker?!
Protester kommer nu från både ÄB och SKR.
Vi vill komma in!
Detta var kvällens reflektioner.
Nu har nästan all snö smält bort och jag skall gå ut och lyssna efter min koltrast.
Keep on praying!
Helene Sture Bönefelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar