DEJTA GUD

Hej, ser du mig!?

Jag har en träff. Ett inbokat möte. Syftet är inget vidare. Alltså, träffen har inget annat syfte än att vara tillsammans.

Med Gud.

Jag dejtar Gud.

Utan att vilja något särskilt.

Inga tjatiga böner. Inget gnäll. Inget ifrågasättande varför Gud inte gör något åt våra dumheter.

Guds ögonfransar...

Det är egentligen ganska oförskämt att komma till skapelsens Herre med så lite intresse för själva relationen.

Om barn och barnbarn skulle göra så, då funnes det ingen gemenskap. 

- Kan jag få... skulle inte du kunna ge mig... 

Eller om ens älskade hade lika kylig inställning.

- Ge mig mat, tanka bilen, ge mig ett trevligt hem och lite sex under täcket, men oj vem är Du?

Under bron. Ge mig...

Vintern ligger kall över landet. Även Sveriges sydligaste kuster har nu nåtts av minusgraderna och östra Blekinge är igensnöat. Vintern frågade inte om den fick komma, den bara gjorde det eftersom det är den årstiden.

Följ med ut på isen. Vi skall dejta tillsammans.

Det är något förunderligt med att söka Guds närvaro.

Jag älskar att vara tillsammans med min älskade och bara vila i hans blick. Bara vara. Utan att önska eller begära något.

Precis så är det att vara tillsammans med Gud!

Gud är alltid mer.

Inte mindre.

Vem dejtar vem?

Naturen är min första älskare. Det var där jag lärde mig uppskatta skönhet. Skapelsen är så rik, så vacker och så intelligent. Jag drar djupa suckar av välbehag och anar Skaparen själv bakom allt.

Isen expanderar. Det frusna vattnet kryper upp på stenarna. Vintern har greppet. Precis som Gud har greppet om min själ.

Naturen sviker inte, luras inte och vill mig inget ont. Men den har sina krafter som jag böjer mig inför, varje dag.

Hjälp! Åh... Oändliga skönhet.

Jag läser om Gunilla Svensson, högstadielärare, som skriver i Världen Idag, 9 feb 2021.

- Det är något förunderligt med att söka Guds närvaro. Vår församling började året med två veckors bön för vårt land, och för att söka Guds närvaro i vårt eget liv. 

Det har skett via webben, bara en timma långt, med fokus på lovsång, Guds ord och kraften i Ordet, att överlåta sig själv och våga ge Gud hela hjärtat.

Hon fortsätter:

- Varje kväll har det även varit fokus på att söka sig djupare in i Guds närvaro, vänta där, och dröja kvar...

Jag står under en knotig ek och blickar ut över Sölvesborgsviken. Kan vi se naturen som en levande organism, som ska bemötas med respekt, för sin egen skull?

Stenfast. Trofast.

Vad har hänt med oss människor? De senaste generationerna har vi ändrat syn på naturen och ser henne som ett fyllt skafferi som vi kan ösa mineraler ur, dra upp fisk, fälla träd, bygga hus på åkermark och utnyttja allt vad vi kan. 

Hon finns till för sin egen skull. Precis som du. Ditt liv och mitt är inte till för att utnyttjas. Vi finns för att vi finns, för att Gud vill det.

Gud är existensens essens. Själva varat. Den som ÄR.

Därför kan Gud aldrig utnyttjas!

Men när jag stannar upp och bara står där vi isen och umgås med Gud, på blir jag betjänad av Guds närvaro, bortom min kontroll. 

Jag väntar, och Gud kommer. Ja, Han är redan där!

Precis som spåren efter de stora svanarna...

Svanfötter.

Gunilla Svensson beskriver sin bön:

- Jag talar ut Guds Ord, det jag just läst, jag talar ut ordet i bön, med mitt hjärta. Guds närvaro kommer in i varje vrå i hemmet, fyller på oss och betjänar oss med välsignelse!

- Genom webben, genom mörker, genom oro och bekymmer kommer Guds kärlek när vi dröjer kvar där, väntar och ger vårt fokus till Honom.

Gud, om någon, förtjänar vår tid, vår uppmärksamhet och våra hjärtan.

Eller hur!

Detsamma gör naturen.

Fylla igen?

Vi ska inte fylla igen havsvikarna för att fixa mer industrimark. Inte heller skall vi fälla bokskogarna och bygga hus där bland träden som vi tagit bort. Vi måste backa. Expansion håller inte i längden.

Se och lär av isen!

Till slut kryper den upp på stenarna! 

Ska vi klättra på varandra? Nej, människa lilla, backa. Tänk efter. Känn efter vad ditt hjärta säger.

Vintern säger att vi skall ta det lugnt. Energin räcker knappt till. Skogsbolagen har ställt in en del verksamhet bara för det. Så bra! Hur många tecken och naturfenomen behöver vi för att hitta tillbaka till respekten för livet?

Acceptera begränsningarna.

Det är enda som är gränslöst är Guds kärlek.

Den som dyker upp när vi dejtar Honom i stillheten.

Stilla promenad.

Isvarma hälsningar,

Helene Sture Dejtfelt,

- vinterfotograf i Sölvesborg.

- som gärna skulle vilja ge bort en prenumeration på Världen Idag. Känner du någon som vill läsa en kristen dagstidning?