Grattis till det fria ordet!
En del avskyr sanningen. Andra söker den.
Sanningen gör ont och sanningen befriar. Varför är vi så olika?
Idag, den 2 december 2020, fyller denna min fristående blogg 11 år. Ett glödande patos för sanningen driver mig.
Att lägga dimridåer, fuska, fjäska, maska och dölja det som har hänt är inget för mig. Jag vill veta. Först och främst för min egen del, sedan vill jag förmedla det till andra, till dig, ja, till heeela väärlden...
SANNINGEN SKALL GÖRA ER FRIA.
Hälsningar Jesus.
Bibel, blogg och musik.
Den som har levt med halvsanningar och vuxit upp med luddiga svar och egendomliga omskrivningar, blir en sanningssökare. Till varje pris!
Varför kom inte sanningen fram? Var det okunnighet? Stress? Rädsla?
Men den som är rädd för sanningen är den som tyvärr fått sanningar kastade i ansiktet, utan omsorg eller kärlek. Naturligtvis skyr man allt som då närmar sig att "avslöja" eller "gå tillrätta med". Det förstår jag.
Sturellas Fotoblogg började som en Religionsdialog-blogg, men det var alltför pretentiöst tyckte det som stod över mig - trots att jag bloggar i eget namn, på egen tid, i eget intresse - utan någons agenda.
Jag backade.
Min vilja är inte att provocera, men att söka sammanhangen och förstå hur allt hänger ihop, även om det är obehagligt och kan drabba mig själv.
Men min kunskap och min erfarenhet är viktig, och kan i sitt sammanhang betyda något för den som läser.
Havet består av många droppar.
Jag är en av dem.
Hör! Lyssna.
Det började med rädslan för islam som gjorde att hela vårt samhälle tog på sig en mental burka för att slippa se och förstå. Här är mitt första inlägg - en sorglig historia från BB i Karlskrona då mitt tredje barn föddes.
Sedan dess har jag läst Koranen ännu lite till, fått flera muslimska vänner och högaktar all dialog där varje part kan beskriva den andre så att han/ hon känner igen sig. Låt oss fortsätta med det!
Nu, elva år senare, är samhället ikapp där jag började.
Jag kan sura och säga:
- Vad var det jag sa...
Men det hjälper föga.
Stå upp för sanning och rätt.
Paulus är min förebild i många avseenden. Alla hans brev i Nya Testamentet är ett mästerstycke i konsten att kunna förmana, utan att kritisera.
Grunden är kärleken.
- Älskade bröder och systrar! Jag har hört om er kärlek till Kristus, håll fast vid den! Men jag har hört att...
Och så kommer något obehagligt. I alla fall upplever många det så som är fostrade till prestation, att uppföra sig, ha bra betyg, inte ställa till det, att skärpa sig...
Då blir varenda liten kommentar till kritik.
Känslan att vara värdelös kommer snabbt. Jag är inte älskad, ingen bryr sig om mig... och kritiken äter sig in i själen och förgiftar hela sinnet. Kärlekslöst.
Så skall det inte vara!
Just eftersom du är så innerligt älskad kan en förmaning komma som vill visa vägen till ett bättre sätt att tänka, ett godare handlingsmönster, ett snällare sätt att känna...
Detta är Sturella Fotobloggs yttre ram.
Yttre ram.
Jag förmanar - och blir ibland bemött av motstånd och kritik av människor som upplevt sig sårade. För det ber jag uppriktigt om ursäkt, men eftersom kritik inte är mitt mål, ligger ansvaret för dessa känslor hos läsaren.
Men jag accepterar inte att mötas av härskarteknik av humörs-människor som inte vågar svara på sakfrågor. Det tror jag inte heller att du gör. Nya dimridåer ska locka bort blicken från det som först gjorde ont.
Nej, låt oss stanna vid det som är svårt och komma djupare ned, tillsammans.
NU GLÄDER JAG MIG ÖVER ATT FÅ LIDA FÖR ER...
Kolosserbrevet 1:24.
Paulus kastades i fängelse för sin frispråkighet och Johannes Döparen blev huvudet kortare.
Riktigt så illa är det inte här, men det kostar på att ha en åsikt, och att yttra den.
Jag har några kollegor som lämnat Svenska kyrkan bland annat på grund av detta.
Tystnadskulturen är den farligaste. Den härskar i diktaturer, men den finns inom varje svenskt företag och på de flesta arbetsplatser, och även i våra församlingar.
Man vågar inte säga hur det är, då får man de andra emot sig och chefen kallar in en på samtal. Det vill vi naturligtvis undvika!
Så, hur ska den dyrbara sanningen få plats?
OM SALTET MISTER SIN SÄLTA, HUR SKALL DET DÅ BLI SALT IGEN?
Bergspredikan, Matt 5:13
Var är saltet?!
Det är faktiskt en skräck jag har - att saltet mister sin sälta, att ljuset mister sitt ljus och att orden mister sin sanning - och att kärleken bara är ett tomt beteende...
Jesus säger att vi skall vara jordens salt. Men om vi mister vår sälta då duger det inte annat till än att kastas bort och trampas av människorna.
Ungefär som när saltbilen kommer och ska få ishalkan att försvinna och vi trampar runt i snömoddssaltet på trottoaren och får våra skor förstörda....
Jesus säger också att vi skall vara världens ljus. Han jämför med en stad uppe på ett berg - Jerusalem! - eller en oljelampa som man inte skall dölja under skäppan, nej, sätt upp den på hållaren så att den syns.
Lampan skall lysa för alla.
PÅ SAMMA SÄTT SKALL ERT LJUS LYSA FÖR MÄNNISKORNA SÅ ATT DE SER ERA GODA GÄRRNINGAR OCH PRISAR ER FADER I HIMLEN.
Matt 5:14-16.
Tack Jesus!
Du är min bästa vän! Du skräder aldrig orden, du är sann och du är kärleksfull. Jag älskar dig för det!
Ingen annan är som du. Vad skulle jag göra utan dig?
Du har kallat oss att gå i dina fotspår. Ja, jag gör det, men det gör så ont ibland, Herre.
Nu ber jag om beskydd över mina texter, denna blogg med sin ärliga övertygelse att förmedla din sanning, i kärlek, även om dina ord går genom mitt bristfälliga liv med alla sina sår och törnar.
Kärleken till Kristus.
Detta Corona-år 2020 har varit det värsta på länge, med uppbrott, ångest och sjukdomar.
Men Herren har tagit mig igenom min beskärda del och placerat mig i livet där Han vill ha mig!
Mörker och olycka har vänts till en kreativitet som nu inte har några gränser!
* Bloggposterna fylls av predikningar, bibelstudium och egna reflektioner.
* Andliga sånger på radio Sölvesborg fyller många timmar, med musik och tankar.
Jag har badat i advents- och julsånger så till den milda grad att jag måste "av-jula" mig... Därför spelar jag Marie Fredriksson för att bli nollställd, och påfylld. Har du hört hennes CD "The Change"? Vilken musik!
Andliga sånger, radio Sölvesborg.
* Missionsföreningen Noreas bönekort produceras på kvällarna med alla mina foton, till hjälp för Women of Hope.
* Och mina brofoton och Aulawabblar hänger just nu på restaurant Blåregn i Sölvesborg, där middagsgästerna kan ta med sig en tavla efter maten - bara de betalar den... Två var borta idag, ha ha!
Egen tid är nödvändig. Tomrum måste skapas för att nya intryck skall få plats. Utrymme måste få finnas till att lyssna in Guds röst, både då jag läser dagstidningen och i min Bibel.
Ett och annat streck i akvarellblocket blir det också!
Tjohoo!
Bäste bloggläsare, kommer du ihåg hur predikningarna ofta avslutades förr?
- Låt ditt Ord förmana och uppmuntra oss, varna och trösta...
Så är det.
Och allt gott som sker, vem skall prisas för det? Lade du märke till vad Jesus sade i Bergspredikan?
- ... så att de ser era goda gärningar och prisar... Dig? Nej!! Prisar er fader i himmelen!
Om du tycker att någon bild är fin eller några textrader har hjälpt dig - tacka då Gud, vår far.
Men det gör inget om du viskar något till mig också... ; )
Må det fria ordet leva!
Ja må du leva, du fria ord - i pappersform, från talarstolar och predikoforum, i bloggosfären och i hela den digitala världen.
Ett enfaldigt, envetet och enahanda men sammanhållet hurra anbefalles.
HURRA.
Envetet hurra.
Ordrika hälsningar, eder bloggerska och skribent,
Helene F Sturefelt,
- amatörfotograf, penselkladdare och radiopratare. Och kraftigt skriv-bent.
Skriv-bent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar