ENSAM JUL, TILLSAMMANS

Vi är förvirrade.

Det är bara att erkänna; det blir en ensam jul för oss alla.

Ingen kommer att ha "roligare" än du. Inte jag. Ingen annan. Det finns ingen att vara avundsjuk på.

Vi är i samma båt.

Det blir en Corona-jul med fysisk isolering.

Men nu vill jag lyfta fram en annan sida, inte bara den som alla ondgör sig över och förfasar sig över.

Det finns en annan sida. Det gör det alltid!

Annorlunda jul.

Inte alla tycker om uttrycket "nära och kära". Julen kan vara oerhört plågsam när man måste träffa släktingar som man inte känner så bra. Det är jobbigt att tvingas relatera till dem man inte har så god relation till.

På årets viktigaste dag!

Det är socialt mycket avancerat...

Bakom kulisserna kan det nu vara några som pustar ut. Äntligen blir det lugnare! Äntligen får man vara i fred och kan hantera högtiderna efter sin egen förmåga, utan att känna skuld.

Så skönt att slippa "nära och kära" som ärligt talat kan vara väldigt avlägsna och okära. Så är det bara.

De egna tankarna och känslorna kan få plats på ett annat sätt.

Och julens budskap får vara i centrum utan att man behöver be om ursäkt för det.

Jesus - Guds utstrålning.

För andra, som bygger upp sina traditioner på att man är "många" är detta värre, men det får någon annan skriva om.

Vi vet också att sorgen kommer att ta ovanligt stor plats denna jul.

Många har dött antingen "av" viruset Covid-19, eller "med" viruset där andra underliggande sjukdomar försvagat.

Oavsett är sorgen stor.

Mina tankar går också till all vårdpersonal som riskerar sin hälsa för vår skull, i en extrem tid. All heder och kärlek till er!

Sliten personal.

I min egen familj har vi också fått sorg. Vår mamma dog igår. Under lång tid har vi i bön förberett denna stund, och när den väl kom, var det som att gå i "förberedda gärningar". Den sviktande marken bar, tack vare mångas förböner och personalens goda omvårdnad på boendet.

Döden har många förtecken, från den djupaste smärta till acceptans och befrielse. 

Olyckan har sitt mörker. Den åldrande döden har ett annat.

Döden har sin egen psykologi.

Förnekelse av faktum förlamar.

Ett sakta närmande får igång sorgearbetet och känslorna kommer.

Förberedelse och kunskap kring döendet kan hjälpa oss acceptera det som händer och sedan sker.

Men reaktionsfasen kommer ingen förbi. Man kan vara stark ett tag, men sedan kommer den känslomässiga rekylen.

Och det är extra jobbigt när man då försöker förbereda julmat, julgran och kanske en julklapp... När passar det att tårarna kommer??

Aldrig. Jo, NU!

Gråt med mig.

Det är mycket märkligt men jag upplever en stor, mänsklig gemenskap över alla gränser just denna jul. Coronan tvingar oss att fokusera på andra saker än bara oss själva och våra närmsta.

Jag vet att du sitter där och känner dig stukad och kanske ledsen. Det gör jag också. Det gör de allra flesta!

Det är en bakvänd gemenskap, men likväl är vi "tillsammans" i detta, eller hur!

Jag hoppas att julen 2020 blir den ärligaste julen. Ingen hets i butikerna och ingen mellandagsrea.

Vi har all teknik så vi kan hålla kontakten. Vi kan ringa, sms, mejla, skypa, zooma, fejstajma och allt vad det heter. 

Någon kanske skriver ett riktigt brev, på papper med frimärke...

Och vi kan bedja för varandra och bära varandra igenom detta.

Vila i krubban.

Jag tar fram Betlehems krubba, och tänker att jag vill krypa ned i halmen och vila hos Jesus... Vi får plats allihop. Behovet av tröst och närhet är så stort.

Gud håller allt detta i sin hand.

Sorg och saknad ryms också i hans stora plan. Jag vill tänka på att alla som har dött detta år har "gått hem", inte "gått bort" - - - 

Från profeten Sefanja kommer de starka orden av uppmuntran:

SION, VAR INTE RÄDD.

LÅT INTE HÄNDERNA SJUNKA I MISSMOD.

HERREN, DIN GUD, BOR I DIG,

EN HJÄLTE SOM KAN FRÄLSA.

HAN JUBLAR AV GLÄDJE ÖVER DIG I SIN ÖVERSVALLANDE KÄRLEK.

Sefanja kap 3:16-17.

Du kommer snart upp!

Tillsammans får vi acceptera dem som Herren väljer att hämta hem. 

Vi är kvar, du och jag.

Julen blir ensam, men då är vi ensamma tillsammans.

Tack käre himmelske Fader att Du alltid är oss närmare än sorgen, närmare än saknaden, närmare än smärtan, som Du Jesus känt i din egen kropp. 

Hjälp oss igenom och låt oss få vara lite glada, om än aldrig så lite... Amen. 

Jag avslutar med en mycket fin hälsning som vi fick idag:

MÅ DIN STJÄRNA GÅ DIG TILL MÖTES

OCH MÅ DEN VÄRMA DIN KIND

OCH MÅ DEN LÄKA SORGENS VIND

OCH TILLS VI SES IGEN

MÅ GUD HÅLLA DIG I SIN HAND.

Må stjärnan gå dig till mötes.

Som tur är blir det jul oavsett.

Guds mänskoblivande är inte avhängigt våra känslor. Men han vill komma oss innerligt nära i det som är våra känslor...

Ensam jul. Tillsammans. Acceptans.

Små hälsningar,

Helene F Sturefelt, 

- stukad julfirare.

Godare Jul.