VANDRINGS-GUDSTJÄNST Palmsöndagen

Vandringsgudstjänst på gång!

- Vi ställer inte in några gudstjänster, vi ställer om! Så är biskop Johans önskan nu i dessa tider med virussmitta.
Den sociala isoleringen börjar bli kännbar, även om vi ringer och mailar varann. Vi behöver träffas! Vi behöver få se varann och interagera - men på avstånd.

Därför var det mycket tacksamt att få göra om kvällsgudstjänsten till en vandrings-gudstjänst utomhus.
Jag kom i god till Karlskrona för att kolla upp sträckan och dessutom försöka spela in Palmsöndagens texter. En glad amatör bjuder på det hon kan!

Välkommen att följa med på denna digitala vandringsgudstjänst, med start från Möllebackskyrkan EFS till Saltö och solnedgången... Kläder efter väder. Medtag varm dryck. Eller kall! Den första vårvärmen har äntligen kommit.

Ställ inte in, ställ om!

Vi var 21 personer och 42 fötter som var samlade på Möllebacken, med glad förväntan.
Tydligt ledarskap med "ankare" längst bak, "stigfinnare" längst fram och där emellan ett hyfsat disciplinerat led, så att vi inte skulle hindra cyklister på deras bana när vi vandrade.

En enkel presentation och några ord vilken förväntan man hade på den närmsta timmen, är en fin start. Sedan sjöng vi oss samman:

  JESUS FÖR VÄRLDEN GIVIT SITT LIV
  ÖPPNADE ÖGON HERRE MIG GIV
  MIG ATT FÖRLOSSA OFFRAR HAN SIG
  DÅ HAN PÅ KORSET DÖR OCK FÖR MIG.
  Sv Ps 45.

Försoningsdöden.

Vi går med Kristus på hans lidandes väg, där Karlskronas backiga terräng blev vår fysiska prövning...
Medmänsklig värme fanns också i stort mått. Två och två fick vi bekanta oss med varann innan vi gick in i den vilsamma tystnaden - för att Ordet skulle få plats och tid att verka.

Det var så förunderligt stilla. Det blåste inte... I kvällningen lugnar sig alla väder och vi njöt av stunden.

På torget nere vid Fiskargumman gjorde vi vårt första stopp. Där finns gott om bänkar, och för att ovana ben skulle orka med, var det gott att få sitta ned en stund.

Här fick vi lyssna till evangeliet på Palmsöndagen då Jesus bad sina lärjungar att hämta en åsna som han kunde rida in på i Jerusalem:

Mina tankar och reflektion kring texten:

Låt oss nu tänka oss att det är vi som är åsnan... Du är åsnan... jag är åsnan... som ännu inte är brukad av Herren.
Jesus ser nu på dig och säger:
- Jag behöver dig...

- Mig?? Skulle Jesus behöva mig? Till vad då?
Förvåning, tveksamhet och protest vaknar inuti. Men eftersom det är Jesus som säger det, så vet han säkert vad han gör.

Att bli brukad av Gud själv. Det är stort!

I tjänst.

Nu lät vi den vilsamma tystnaden ge oss ro, så att vi inte pratade bort det vi lyssnat till. Att vara tyst tillsammans är en förtätat gemenskap, där man kommunicerar på annat sätt än ord, med blickar och leenden.

Vi gick västerut, mot solen. Vid Ekholmsbron stannade vi till och lät kvällssolen smeka vår kind.
Dock stördes utsikten av skrytbygget som delvis är byggt på pålar i vattnet. Hur länge ska det hålla när vädrets krafter är omilda?

Palmsöndagen handlar om makt.
Det är människans politiska makt som ställs mot Guds makt, och den är av ett helt annat slag.
"Jag bestämmer över dig" contra "Kärlekens makt". Pontius Pilatus mot Jesus.

Jesus tiger och lider. Det klarar bara den som lever med Sanningens makt.

Skrytbygget på Kilströms kaj.

Nedanför "Manhattan", alltså de nybyggda höghusen på Saltö, ligger den gamla fiskeindustrin, där det finns en fiskerestaurant som förhoppningsvis öppnar framöver.
Vi slog oss ned vid borden, med gott om avstånd till varann, och blickade ut över Saltö sund.

Solen målade allt i guld.

- Om du och jag är Åsnan, så vill Herren rusta sin åsna för att kunna bruka den. Människans uppgift är först att ta emot det Herren ger, för att sedan kunna ge det vidare. I den ordningen!

Pilgrimens sju nyckelord fanns med i min ryggsäck. Frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande.
Alla fick dra var sin lapp med ett ord.

Saltö-bron.

- Hur vill Herren rusta dig? Med frihet mot det som binder dig. Med enkelhet istället för det som komplicerar livet. Med tystnad där du kan höra dina egna tankar och känna dina egna känslor, ja där Guds röst kan bli hörd.
Herren vill rösta dig med bekymmerslöshet, särskilt i dessa tider då oron griper omkring sig.

Han vill rusta dig med en långsamhet som motverkar stressen. Guds folk kan vara en motkraft till allt som går för fort. Nu har ju ekorrhjulen stannat p g a coronaviruset som tvingar samhället att ställa om sin verksamhet. I långsamheten rustas vi till eftertanke - och att för-tanke; att tänka efter före!

Herren rustar oss med andlighet, motsatsen till att bara se till det materiella. Vi ser hur det andliga behovet vaknar nu hos allt fler. Herren behöver oss att möta detta och dela det.

Det sjunde pilgrimsordet är delande, i konstrast till att vara sig själv nog. Indivualismen fungerar inte utan kollektivet. Att dela är medmänsklighetens vackraste ansikte!
Om havets droppe inte skulle förstå att det ingår i det stora havet, skulle havet snart tömmas.

Kilströms kaj vid havet.

Vår vandringsgudstjänst gick inte långt, men länge.
Vi gick över krönet till Saltö badplats och hopptornet, där flera generationer lärt sig simma och hoppa.
Läktaren var vänd mot solnedgången och vi tog en längre paus. Termosar och vattenflaskor togs fram, en och annan frukt och bulle - allt på respektabelt avstånd.

Vi fick lyssna till en av Palmsöndagens episteltexter, från Romarbrevet 5:1-5, om lidande och uthållighet:

Paulus har ett krångligt språk, men vi tar det bit för bit:

DÅ VI NU HAR GJORTS RÄTTFÄRDIGA GENOM TRO, HAR VI FRID MED GUD GENOM VÅR HERRE JESUS KRISTUS.

Den andlighet som finns i kristendomen handlar om vad Gud har gjort för oss, inte vad vi skall göra för Gud för att bli godkända...
Människans första uppdrag är att ta emot.

Vi får ta emot den rättfärdighet som Jesus Kristus åstadkom just denna lidandesvecka, då han gick mot försoningsdöden på korset. Segern över döden på Påskdagens morgon ger varje människa en frid som övergår allt förstånd.

Saltö hopptorn. Oändligt vackert!

HAN HAR GETT OSS TILLTRÄDE TILL DEN NÅD SOM VI NU LEVER I, OCH VI ÄR STOLTA ÖVER HOPPET ATT FÅ DEL AV GUDS HÄRLIGHET.

Tänk, vi får del av Guds härlighet! Inte heller detta på grund av prestation, utan som en ren kärleksgåva. Vår synd stod i vägen för Gud, men Jesus öppnade vägen till Guds härlighet. Hur ska vi någonsin kunna tacka för detta stora?!

Men, härligheten hör också ihop med att dela hans lidande... och då blir det inte lika lätt...

Det känns som om vi verkligen börjar förstå många bibelord bättre, just för att pandemins lidande är ett allvar som vår generation aldrig tidigare har mött.

Härlighet.

MER ÄN SÅ, VI ÄR STOLTA ÖVER VÅRA LIDANDEN, EFTERSOM VI ATT LIDANDET SKAPAR UTHÅLLIGHET, UTHÅLLIGHETEN FASTHET, OCH FASTHETEN SKAPAR HOPP.

OCH HOPPET SVIKER OSS INTE, TY GUDS KÄRLEK HAR INGJUTITS I VÅRA HJÄRTAN GENOM ATT HAN HAR GETT OSS DEN HELIGA ANDEN.
Rom 5:1-5.

Det har bara gått några veckor av Corona-virusets utbrott, ändå ser vi redan frukten av att lidande kan skapa uthållighet - inte minst inom sjukvården! Gud bevare er särskilt!
Uthålligheten kommer att skapa fasthet - disciplin är oerhört viktigt nu, för att minska smittspridningen.
Fastheten skapar hopp - att vi ska klara av den här globala krisen tillsammans, och komma ut ur den med nya och bättre sätt att hantera verkligheten.

Saltö badplats.

Jesus visar med hela sitt liv hur han bär all världens lidande i sin kropp. Detta lidande ledde till uthållighet, även i Getsemane trädgård där prövningen värkte som värst.
Uthålligheten ledde till fasthet - han gav inte vika för våldet eller anklagelserna, inte ens när soldaterna hånade honom och slog honom.

Denna fasthet ger oss hopp. När vi inte orkar, då orkade Jesus Kristus hela vägen.
Vilken förunderlig kärlek och styrka...

O, VILKEN KÄRLEK, UNDERBAR, SANN!
ALDRIG HAR NÅGON ÄLSKAT SOM HAN.
FRÄLST GENOM HONOM, LYCKLIG OCH FRI
VILL JAG HANS EGEN EVIGT NU BLI!
Sv Ps 45.

Psalmen stod upptryckt på enkla papperslappar, men de flesta kan denna psalm utantill.
Vi hade njutit länge - för länge? - av den underbara utsikten, samvaron och Ordet, men nu var det dags att vandra vidare.

Bryggan längs berget är spännande att gå på. Många låg och solade längre upp på klipporna.

Stöttar varandra.

Den branta backen upp till Saltö skola blev en prövning... Alla är inte vana vandrare, så vi stannade och inväntade varann. Pilgrimsstaven är viktig, nu fick den bli en handräckning och draghjälp till den som behövde.

Egentligen är det så när man går många tillsammans, att "de första skall bli de sista och de sista skall bli de första". Det betyder att de som är snabbast på att gå, skall gå sist... och liksom skjuta på ledet. De som har ett långsammare tempo skall gå först, och skapa ett lugn med sin rytm.
Nu fick det bli så.

"Ankar-personen" längst bak såg till att alla var med.

Pilgrimsstaven.

Vandringsgudstjänsten led mot sitt slut.
Vi stannade till vid gamla bron mot Ekholmen. Det är fin utsikt där över Karlskrona inre skärgård.

Nu tog vi en egen stund var och en i tyst bön. Gud rustar sin åsna.. för att bruka oss, var och en. När vi går över bron lämnar vi det gamla bakom oss. Vad behöver du lämna?
Stillheten sänkte sig över oss och månen stod redan högt på himlen, som vittne till våra böner till vår himmelske Fader.

Det gjorde nästan ont av skönhet, närvaro, gemenskap...

TAG MIG DÅ HERRE, UPP SOM DITT BARN
LÖS MIG FRÅN ALLA FRESTARENS GARN
LÄR MIG ATT LEVA, LEVA FÖR DIG
GLAD I DIN KÄRLEK, OFFRANDE MIG!

Påskmånen är snart full.

Stakholmen blev platsen där vi delade välsignelsen. På väg dig började vi spontant sjunga pilgrimssången från Lunds stifts vandring förra året:

- Visa mig Herre din väg... och gör mig villig till att vandra den, vandra i ditt ljus!

Vi ställde oss i någon slags utsträckt cirkel och höll våra händer i alla väderstreck, medan vi tillsammans läste och bad:

HERREN VÄLSIGNE OSS OCH BEVARE OSS
HERREN LÅTE SITTANSIKTE LYSA ÖVER OSS OCH VARE OSS NÅDIG.
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL OSS OCH GIVE OSS FRID.

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, AMEN!

Ett gammalt foto.

På en liten gräsplätt vid refugen intill nya Östersjöhallen avslutades vår gudstjänst.
Vi gjorde ett enkelt delande, då var och en fick säga ett ord som uttryck för det vi upplevt.
Det var idel värme och glädje, säkert en hel del trötthet också, men mycket tacksamhet.

Klockan var redan åtta, men mitt armbandsur visade på vintertid, så tiden hade stått stilla för mig...
En vanlig gudstjänst i kyrkan tar en timme, med kyrkkaffe och eftersnack blir det två timmar.
Nu tog vi fikapausen i mitten...

Detta var verkligen ett gott sätt att få träffas på och fira gudstjänst! Jesus vandrade ju med sina lärjungar, då kan vi göra detsamma!
På någon av Karlskronas 33 öar...

Borgmästarfjärden.

Hoppas DU känner dig delaktig av Palmsöndagens gudstjänst! Vi får frimodigt använda all vår fantasi att låta Guds ord bli förkunnat, och att visa omsorg om varandra.

Just nu finns det gott om goda kanaler på sociala medier. Radio- och TV-gudstjänster är också viktigare än någonsin. Korta andakter sänds också från Fredrikskyrkan på torget i Karlskrona.

Varma hälsingar,

Helene F Sturefelt, vandrande gudstjänstledare.

Möllebackskyrkan EFS.