INTE SYND OM OSS

Dåliga utsikter.

Det är inte synd om oss.
Smittspridningen av Corona-viruset har tvingat oss ändra beteende, på gott och ont. Många måste - eller väljer frivilligt - att stanna inomhus för att inte utsätta sig för smittan. Vi håller avstånden i affärer och butiker och handlar på andra på andra tider.
Vi reser inte alls lika mycket längre och vi undviker att mötas i rusningstrafik.

Men är det synd om oss?

Vi har nu en majoritet av tre generationer som inte har upplevt krig (födda efter 1945) eller andra stora katastrofer. Det betyder att den välfärd de flesta unga njuter av saknar skugga.
Endast de äldre har ett annat perspektiv.

Dessa fredsgenerationer har dessutom allt mer tappat kontakten med naturen. De flesta arbetar inomhus och har kommit allt längre bort ifrån matproduktion och jordbruk.
Det gör att "sunt förnuft" = förmågan att förstå vad en begränsning är - finns i allt mindre utsträckning.

Vi har vant oss vid att få omedelbar behovstillfredsställelse.

Tills detta kinesiska djurvirus drabbade oss och orsakade en tvärnit i hela samhället, världen över.

Det är synd om oss!
Ingenting fungerar ju längre!

Gör det inte?

Vem är det synd om?

Vi har rent vatten i kranarna. Avloppen fungerar, tack och lov. Luften är renare än någonsin, liksom vattnet i sjösystemen. Det finns ännu mat i affärerna och tågen rullar.

Gnäll inte.

Datorerna har ju inte virus... för det är väl värre för de flesta, än att människor får virus... Ja, hoppas du hörde min sarkasm där.
Vi kan alldeles utmärkt hålla kontakt med varandra! Vi kan sms'a, skajpa, mejla, lajva, ringa... till och med skriva brev, eftersom posten ännu inte är nedlagd.

Och det är inte krig.

Det är INTE synd om oss!

Ren luft. Och björklövssprickning!

Synd är nämligen något annat.

Synd är att utarma jorden och slänga ätbar mat - att bygga vägar, köpcentrum och bostäder på bästa åkermarken. Här behövs en nationell strategi!
Varje land upptäcker nu att den goda handeln med varor i fritt flöde över gränserna, inte längre fungerar.
Alla måste se över sin självförsörjningsförmåga. Krisen tvingar alla till det.

För min inre syn ser jag hur politiker tvingas bryta upp asfalt för hand, för att återställa jordbruksmark. Och åka kollektivt istället.
Syndens dom blir hård.

Ska vi kväva livet eller värna det?

Och som ledarskribenten i Sydöstran skriver idag:

- Det går inte att förlita sig på att en global arbetsdelning fungerar, framför allt i kristider. Då måste det viktigaste finnas på hemmaplan.
Det kostar mer, men effektivitetsförlusten är ett pris för ökad leveranssäkerhet.

Är det synd om oss?
Nej, inte särskilt. Se till att ge bönderna möjlighet att utföra sitt arbete - för vår skull!

För livets skull.

Jag läser även att regeringen förlänger inreseförbudet till Sverige från länder utanför Schengen-området, med trettio dagar.
Men det gäller inte utländsk arbetskraft som är viktigt i det svenska jordbruket...

Jaha... Så för jordbrukets skull kan vi släppa in människor som kan smitta oss med Corona? Vad vinner vi med det?
Vi kommer att ha massor av arbetslösa ungdomar denna sommar - låt dem plocka blåbär i de norrländska skogarna och jordgubbar på bördiga åkerfält!
Eller ska de ha bidragspengar för att gå hemma i sommar och fortsätta spela datorspel?

Förlåt, jag är visst på riktigt dåligt humör.

Det är nog mycket synd om mig.

DEN NUVARANDE VÄRLDSORDNINGEN GÅR MOT SITT SLUT.
1 Kor 7:31.

Gränslös begränsing?

Nej, synd är att ge kvinnor lägre lön än män, och att ge längre lön till mänskovårdande yrken än de tekniska och digitala.

Tack Corona att du tvingar politiker att inse hur fruktansvärt stressiga och oskyddade arbetsmiljöer många kvinnor vistas i. Se genast till att förbättra villkoren inom vården och hemtjänsten!

Sätt in alla väntande fotbollsspelare i vården. De får inte börja sina matcher än, och går hemma och drar benen efter sig. Tänk vilken fantastisk resurs de skulle kunna vara inom hemtjänsten - de klarar nog dubbla pass med sitt tempo och sin förmåga att dribbla bort motståndet.

Vem är det synd om?

Synd - att missa målet.

Jo, det är naturligtvis synd om dem som blir drabbade och sjuka av Corona-viruset. Böner, värme och kärlek till er alla! Men just nu har jag ett annat perspektiv.

Men nu ska jag säga en sak till.

De flesta är rökande män med dåliga matvanor. Det betyder att de själva har ansvar för sitt dåliga hälsoläge. Var är deras egenansvar? Är det synd om dem?

Nej. Synden, den riktiga, den har tobakstillverkarna och skräpmatsfabrikanterna. Skulden bär alla som fortsätter godkänna denna skadliga produktion av giftigheter.
Men vi blundar och ropar på nya vaccin. Varför då? För att kunna fortsätta leva som om ingenting har hänt?

Gnäll inte.

Just nu ligger den största synden hos de kinesiska marknaderna, där man blandar vilda och tama djur där det vid slakt frigörs livsfarliga virus. Förbjud denna hantering omedelbart!
Förbjud också skövling av naturen, så att djuren inte drivs in mot mänskliga samhällen.
Det är inte tänkt att vi skall "blanda allt och alla". Det finns gränser, ordningar och ekologiska system som vi inte får rubba mer.

GÖR ERA HÄNDER RENA, NI SYNDARE, OCH RENA ERA HJÄRTAN, NI TVEHÅGSNA. SÖRJ, GRÅT OCH KLAGA. ÖDMJUKA ER INFÖR HERREN...
Jakobs brev 4:9.

Jodå, vi renar oss och tvättar och spritar händerna som aldrig förr!
Men gör vi det med våra själar också?

Nyhetsrapporteringen visade en annan dyster statistik här om dagen.
Majoriteten av de döda i Stockholm i denna smitta är somalier och syrier. Hur kommer det sig?
De är trångbodda, många röker och lever i egna enklaver där man inte tar del av vårt samhälle. Då spelar det ju ingen roll hur mycket Folkhälsomyndigheten vill informera!
Här nuddar vi vid ett annat problem som är lika svårt som smittan i sig.

Samhället i samhället.

Varför har vi accepterat det? Hur ska vi nå fram? Hur ska vi få en enhet?
Det finns ett självvalt utanförskap som vi måste våga se. En annan ideologi som inte följer vår.

Det blir aldrig som vanligt igen.

Ärligt talat, jag tror att detta Corona-virus bara är början...

Varför? Därför att jag tror inte att vi kommer lära oss läxan.

Många frågar när vi kan återgå till "det normala" livet.
Sanningen är ju att det Normala Livet inte fungerade! Denna vår livsstil har ju gett oss alla dessa negativa konsekvenser som hotar oss till livet.

Är det det vi skall gå tillbaka till? Det syndiga livet som fortsätter acceptera smutsiga industrier för att vi ska få billiga kläder, eller alla Thailandsresor som vi betraktar som en mänsklig rättighet?
Ska vi välkomna smogen tillbaka över Calcutta och London?

Synd är att sälja sin själ för pengar. Det gör mänskligheten kollektivt. Då är det verkligen synd om oss! Den strukturella ondskan är svårast att se.
Naturen, ja hela skapelsen ropar på hjälp! Ska vi lyssna, eller inte?

VI VET ATT HELA SKAPELSEN ÄNNU ROPAR SOM I FÖDSLOVÅNDOR...
Rom 8:22.

Påskliljorna ropar.

Nej, Corona-viruset är inget Guda-straff, men vår Herre tycks låta detta finnas som en modern syndaflod över världen, för att vi skall vakna upp.

Det är en mycket dyrköpt läxa, det här!
Ska vi göra läxan ihop? De flesta behöver nog läxhjälp.

Och jag vill sluta gnälla.

Det är inte synd om oss.

Men vi lever i synden.

För din skull...

Käre himmelske Fader,
Kan Du förlåta oss vår slarviga och giriga beteende?
Kan Du sända din helige Ande över oss så att vi omvänder oss till Livet, till Kärleken, till DIG?

Inled oss icke i frestelse... men det är ju det Du har gjort!
Eller ger vi Dig skulden för vår egen bekvämlighet?
Förlåt igen...

Utsätt oss inte för prövning... men det har Du ju också gjort!
Eller, vem prövar vem...? Är det vi som prövar Dig, du skapelsens Herre?
Trefaldigt förlåt... Amen.

Bistra hälsningar, Helene Sture Syndfelt,

- som nu har skrivit och publicerat inlägg nummer 1.900.

Nästa inlägg blir kanske snällare, men detta perspektiv måste också sägas.

Det finns hopp. Kanske.