FADER, FÖRLÅT DEM...

- Fader, förlåt dem...

Det är påskafton. Ännu är allt stilla.
Långfredagens smärta vibrerar än. Vad ska hända nu? Vi som har "facit" väntar på uppståndelsens överraskande glädje. Men både i kyrkan och familjelivet lever vi i väntan.

En ännu större väntan råder i samhället över hela världen. Pandemin är ett långfredags-virus av extrema mått.
På något sätt känns det som att en osynlig syndaflod dragit över oss.

Plötsligt börjar människor be... Nöden tvingar ateister och troende ned på knä tillsammans.
Nu är inte tid för käbbel eller teologiska debatter. Det gäller livet!

Det gör det hela tiden.

Det gäller livet. Det mjuka.

 

Men jag känner att vårt rop på hjälp är fel. Det är ett annat böneord som behöver klinga först och främst.

Minns du vad Jesus sa när han hängde i den mest djävulska smärta där på korset?

Inte ett ord av förbannelse, inget hat, men dock ett rop i övergivenhet då synden för första och sista gången skilde honom från Gud.

- MIN GUD, MIN GUD, VARFÖR HAR DU ÖVERGIVIT MIG?!

Ja, så är det. All fulhet, all grymhet och våldsamhet som vi orsakar varandra är det som skiljer oss från Gud. Både den strukturella synden i giriga samhällen och personliga elakheter är det som gör livet till ett helvete, bitvis.

Med Jesus på korset ropar vi också smärtans bön, varför Gud har övergivit oss. För det är så det känns.

Och nu detta förbannade Corona-virus som dödar i sin framfart. Felaktigt hanterande av djur på kinesiska matmarknader har för femte gången orsakat influensa som är dödlig.

Men.

Vem har övergivit vem?

Vem har övergivit vem?

Ja, inte är det då Gud som övergivit oss, när Han tvärtom har överlämnat en alldeles underbar värld att leva i.
Men vi blandar allt, vilt och tamt och blod och körtlar med slaktknivar som frigör virus, som plötsligt hoppar över på oss, med förödande konsekvenser.


Jag hör den motsatta böneriktningen.
Det är Gud vår Skapare som ropar från sin himmel till oss:

- Varför har ni, hela mänskligheten, övergivit MIG?!

Det är vi som är svaret skyldiga.

Inte Gud, vår himmelske Fader.

Det är inte Gud som står i skuld till oss. Det är vi som åter igen står i skuld till Honom!

Gud står inte i skuld till oss!

Därför bör vår bön istället vara det som Jesus ropar därefter:

- FADER, FÖRLÅT DEM, TY DE VET INTE VAD DE GÖR.

Det viktigaste böneropet just nu är:

- Förlåt.

Varenda människa behöver gå ned på knä och be sitt "förlåt", enskilt och tillsammans.
- Fader, förlåt, för vi vet inte vad vi gör.

Eller.

Jo, vi vet vad vi gör, men vi struntar i det för vi tjänar så fina pengar på att utnyttja jordens resurser.
Där saknas fortfarande det som vi i kyrkan kallar för "syndakännedom".
Om man inte vet om sina fel och brister, kan man inte ta itu med dem.

Men när ett dödligt virus tvingar oss ställa om på några veckor, då har "synda-nöden" börjat bli tydlig för allt fler.

Vi slutar flyga och släppa ut grova avgaser i luften och. från smutsiga fabriker slutar vi producera gifter ut i vattnet.
Egoistisk individualism börjar hitta tillbaka till solidariteten med ett kollektivt ansvar för varandra.

Det förbannade virus börjar sakta bli till välsignelse.

Ljuset sipprar in.

 

Låt mig få ställa en fråga:

Att detta händer; beror det på att Gud är grym?

Eller att människan är dum?

Gång på gång, genom människans historia, så ser vi ovilja och mänsklig dumhet som leder till katastrofer. Gud låter oss få ta konsekvenserna av våra handlingar, för att vi skall lära oss.
Orsaken är inte att Gud är grym, utan att människan är dum.

Hela Gamla Testamentet är fullt av vår dumhet... och konsekvenser som till slut är så många att Gud griper in, genom sina profeter, och styr upp situationen igen, för att rädda oss.

- Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör...

Ska vi någonsin lära oss?

Konsekvens.

Det är ännu tyst. Tillvaron vibrerar fortfarande av Långfredagens smärta.
Jesus tar på sig de yttersta konsekvenserna av vår synd och löser oss från dess konsekvenser.

Evig skilsmässa och andlig död.

Vi börjar ana att det är så. En efter en böjer knä och tar emot Jesus. Skuggan från korset faller in i varje bönekammare världen runt. Frälsningens tårar rinner, berörd av Guds närvaro.

- Heligt är Guds lamm, som offras för vår skull...

De gamla sångerna får nytt liv. Guds rop efter oss bryter igenom. Vi hör!
Till och med genom respiratorns pumpande av syre bryter Guds närvaro igenom. Relationen till Skaparen upprättas igen, för första gången eller på nytt.

Då är det inte längre bara hälsan som är viktig, utan det ännu djupare livet, långt in i själens skrymslen - att Guds helige Ande får ett gensvar av vår slumrande ande...

- Ja! Jag är här!

Smärtans närvaro.

 

Jesus levde för att dö. För att vi skall få leva. Andligt. Själsligt och kroppsligt. Men Gud bestämmer.
Dem han kallar hem ska vi släppa till Honom. Jesus är där.

I påsknatten förbereder vi oss för att ta emot det största av budskap; vi är inte övergivna!
Gud har besegrat döden då Jesus uppstår igen.

Låt oss dela denna glädje med varann!

Vi har inte råd att vara generade, smygtroende eller agnostiker... Det gäller livet!
Och döden.

Jesus är livsviktig. Livet är dödsviktigt.

- Fader, kan du förlåta oss hur vi har organiserat våra samhällen... hur vi bär oss åt mot varandra och naturen... Tack för att Du visar oss var det förlorade Paradiset finns.

Vem... är det som kommer... ?!

De varmaste hälsningar i påsktid,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- som imorgon på Påskdagen kommer att leda ännu en vandringsgudstjänst, kl 18.00.
Då går vi i uppståndelsens glädje, med sång och lugna steg.
Samling vid Möllebackskyrkan, Karlskrona, där fotona för övrig var tagna.

Kläder efter väder, kanske en vattenflaska eller en termos med något varmt.

Fysisk distans men hjärtligt värme och närhet anbefalles.
Välkommen, även om du bara kan gå en liten bit. Vi behöver varandra.

Kristus är uppstånden!