GUD HAR GJORT OSS EN VÄG - Vandring Aspö

Vägen till livet.

Vägen till livet, hur hittar jag den? Går jag inte på den, varje dag?

Jo, det gör vi nog alla, men vissa vägar känns som rondeller eller återvändsgränder.

Följ med på en pilgrimsvandring över havet, där vi reflekterade över pilgrimens sju nyckelord.
Vägfärjan från Karlskrona avgick 13.30 och vi var framme 25 min senare på Aspö. Matsäck, vattenflaskor och pilgrimsstav var med.

Denna lilla ö-pärla har varit militärt belastad, men är nu frigjord, liksom hela Karlskrona skärgård.

Inbjudan.

Vinden var med oss, liksom de goda orden från evangelisten Johannes:

JESUS SADE:
- KÄNN INGEN ORO. TRO PÅ GUD OCH TRO PÅ MIG.
I MIN FADERS HUS FINNS MÅNGA BONINGAR...
Johannes kap 14:1

Finns det många rum i himmelen?! Är det så han menar?
Som den goda pedagog Jesus är, jämför han med det vi känner igen. Jag tar med hans ord på vandringen och låter det möta det första pilgrimsordet.

Liftar till Aspö.

FRIHET

Vägen till livet går genom friheten.
Ja, det är lätt att säga om man är rik, frisk och lycklig... Det är värre när man är bunden av vardagens krav och inmutade villkor.

Men går det att hitta en inre frihet, som modern pilgrim, trots att ekonomin inte är den bästa, hälsan vacklar och lyckan kommer och går?
Bunden av gamla tankemönster, låsta känslor och allmänt dumma tankar känns det nödvändigt att hitta en ny frihet ur det.

Gud har gjort åt oss en väg.

- Tro på mig, säger Jesus. Lev med mig. Låt mig få lösgöra dig från allt detta som binder.

Om Jesus kunde befria människor från hunger, ångest, skuld och död då kan han också befria oss välfärdströtta människor!

JAG VILL ATT NI SKALL VARA DÄR JAG ÄR, hälsar JESUS.
I Friheten.

Frihetens Rum.
                      Bunden till Frihet.


ENKELHET

Stranden på den ostliga sidan såg inbjudande ut. Vattnet skiftade i turkos och vågorna låg stilla.
Åh, den som ändå finge ta av sig strumpor och skor och känna sanden mellan tårna!
Det är en kroppens frihet som är alldeles underbar!

Vägen till livet går genom enkelheten.

Motsatsen är det komplicerade. När vi rör till det. När det blir för mycket som hopar sig.

Vad krånglar till livet för dig? Vad hindrar oss från att leva livet lite enklare?
Ägodelar? Pengar? Arbetslöshet? Arbetet?

Enkelt och vackert.

Att dra fiberkablar till alla fastigheter kan förenkla livet. Men också försvåra. När elektriciteten inte kommer, då är vi illa ute.
I den torra tallskogen såg vi spår av maskiner som grävt för att dra fram digital frihet och enkelhet.

Men det är inte det pilgrimen menar med enkelhet...

Jesus levde enkelt. Han tärde inte på andras resurser. Tvärtom gav han sig själv helt och hållet till oss, för att vi helt enkelt skulle få leva - skuldfria.

Från syndens konsekvenser. Vågar vi se det?

Han hälsar:
FADERN ÄR I MIG OCH UTFÖR SINA GÄRNINGAR.

Gud har gjort oss en väg.
Till Enkelhetens Rum.

Kablar - som plastnerver i jorden.

TYSTNAD

Det är tyst på Aspö. Det finns knappt någon biltrafik. Men just denna söndag var det någon som tvunget behövde såga sina vedstaplar med en tjutande såg...
Och ett flygplan flög över oss precis när jag skulle säga några kloka ord om tystnad...

Vägen till livet går inte genom buller, inte genom oväsen, brus och hög volym. Men den går inte heller genom tigande och surande.

Att leva med Gud gör att tystnaden blir fylld av närvaro, inte tigande och inte molande frånvaro.

Denna kvalitet av tystnad kan vara svår att möta när man är van vid att prata mycket, eller alltid ha TV och radio på.
Det kräver mod att våga möta sina egna tankar och känslor.

DET SYNLIGA - OCH DET HÖRBARA - ÄR FÖRGÄNGLIGT.
MEN DET OSYNLIGA - OCH DET OHÖRBARA - ÄR EVIGT.
2 Kor 4:18

Gud gör en väg åt oss.
Till Tystnadens Rum där stillheten och lugnet bor.

Tyst. Och mjukt.

Men lärjungarna fattade inte nånting... Kanske inte mina medvandrare heller?!

OM JAG NU GÅR BORT OCH BEREDER PLATS FÖR ER, SÅ SKALL JAG KOMMA TILLBAKA OCH HÄMTA ER TILL MIG,
FÖR ATT OCKSÅ NI SKALL VARA DÄR JAG ÄR.

OCH VÄGEN DIT DEN KÄNNER NI.

TOMAS SADE:
- HERRE, VI VET INTE VART DU GÅR. HUR KAN VI DÅ KÄNNA VÄGEN?

Tomas fråga är högst relevant. Jesus är för otydlig. Vart skall han gå?
Om jag vet att du skall gå till stationen, då vet jag vilken väg du har tagit och kan gå samma väg dit.

Men nu talar Jesus om andliga ting, om himmelen och livet efter detta.
Det är inte något vandrarhem han ska gå i förväg till och fixa sängar åt alla.
Nej, det är helt andra sorts "boningar" på en helt annan "plats" i en annan tid, med en återkomst som inte signaleras på stationens display...

Vart är du på väg?

Lyssna nu hur Jesus svarar den något buttre Tomas:

JESUS SVARADE:
- JAG ÄR VÄGEN, SANNINGEN OCH LIVET.

Att leva i gemenskap med honom gör att det blir lättare att fatta beslut, att prioritera och visa respekt för sig själv och sin omgivning.

Det är sanningen som är de vita markeringarna i vägbanan... Och detta tillsammans leder till livet.

Fundera på vad motsatsen kunde vara.

Övervakade mineringen i sundet.

Det var dags för en liten fikapaus.

Tvärs över sundet såg vi Kungsholms fort på Tjurkö. Under vattenytan finns farliga hinder i form av murar som bara ortsborna känner till. Dessa "rallar" var ett effektivt sätt att stoppa fienden.

Två stora turistbussar med polacker från Stena Line inväntade att besökarna skulle läsa sig mätta på all militärinformation på Drottning Skärs kastell.
Borta är alla hemligheter. Kvarstår gör nu krigshistorien i ett land som haft fred hur länge som helst.
Heja Sverige.

Hur kopplar vi det till nästa ord i pilgrimens bönevandring?

Anar Kungsholms fort.

BEKYMMERSLÖSHET

Vägen till livet går inte genom bekymmer och oro, utan genom tillit - och god planering.
Även militärt, tänker jag. Vi lever i en komplicerad tillvaro. Tillit till fel person kan orsaka katastrof.

Det handlar inte om att rycka på axlarna och vara nonchalant eller likgiltig.
Skapa inga nya bekymmer, men se verkligheten som den är.

Och i sökandet efter Gud missar vi ofta att det är Gud som är aktören - inte vi.
Vi kan inte genom våra förträffliga prestationer nå Gud. Nej, Gud har gjort en annan väg för oss att gå.

Via Jesus. Och det Han har gjort!

KÄNN INGEN ORO, KÄNN INGEN ÄNGSLAN. DEN SOM HAR GUD KAN INGENTING SAKNA...

Vi nynnande på denna Taizésång, medan vi jagade lämpliga skogsdungar för privata besök.
Alla offentliga toaletter var låsta på Aspö. Trist! Det skapade bekymmer, kan jag säga!

Men i himmelen finns det en boning där inga bekymmer längre existerar, varken stora eller små!

Himmelen!

LÅNGSAMHET

Kan man gå långsamt fort? Kan man gå sakta med stora steg? Kan man pilgrimsvandra med power-walk-stavar?
Tveksamt...

Vi var tvungna att gå en bit på Aspös enda asfalterade väg, en liten bit. Blåbärsriset lyste grönt i solen och vi såg att det är gott om kart i år - det kommer att lysa blått i juli av blåbär! Bara det får växa i sin egen takt.

Vägen till livet går genom långsamhet.

Men inte som lathet eller sölighet, utan i eftertänksamt saktmod.

Älskade blåbärsskog!

Vi vet alla alltför väl att vägen till frid inte går genom stress. Utbrändhet är en folksjukdom. Vårdpersonal, lärare, kyrkans folk... alla är drabbade.
Skalmans ord att "bråttom" är ett fult ord håller jag gärna med om. Hans mat- och sovklocka skulle vi alla behöva för att må lite bättre.

Gud bygger en väg genom Jesus.

MIN TID GER JAG ER.

Tid och Frid hör ihop. Tidlös tid. Tidlös frid.

Fredad tid.

Nu stämmer min hjärtrytm med Guds andetag.

Tidlös tid.

ANDLIGHET

Vägen till livet går både genom det materiella och det andliga.

Vi är ju både kropp, själ och ande. Varför är det så svårt att hävda våra andliga behov?
Grupptryck? Ovana? Dumma frågor såsom:
- Är du religiös?

Sedan kommer den del av svaret som Jesus gav Tomas, vilket har sagts alltför ofta i fel tonläge, men som en enastående sanning:

INGEN KOMMER TILL FADERN UTOM GENOM MIG.
OM NI HAR LÄRT KÄNNA MIG SKALL NI OCKSÅ LÄRA KÄNNA MIN FADER.

NI KÄNNER HONOM REDAN NU, OCH NI HAR SETT HONOM.

Genom korset...

Jag har sett att det finns många vägar till Jesus... men bara en väg till Gud.
Den sista biten går genom Jesus, genom korset, genom försoningen, genom honom som tvättade andras fötter, helade sår och blödningar, mättade tusentals hungriga och uppväckte döda.

I alla tider har hinduer, ateister, muslimer och buddhister upptäckt vem Jesus är och blivit frälsta.
Tvivlet var vägen till tro. Använd den! Seriöst.

Min bön är att vår egen kyrka ska ta Jesus på allvar i det han gjort för oss, och sluta förminska honom till en demokrati-profet bland andra... Trevlig, trevlig, trevlig... Nej, nej!

Gud har gjort oss en väg.

Tack!! Då vill jag mycket gärna lära känna den, mer och mer!
I Jesus visar Gud vem Han är och vad han vill med oss och våra liv.

Guds fiende har ett annat budskap:
- Jag är stillaståendet, lögnen och döden...

Gud har gjort oss en annan väg.

Vi passerade genom kronokyrkogården. Grinden stod öppen men platsen är gammal och ur bruk. Till och med döden har lämnat kyrkogården...
Bortglömd? Eller besegrad?

En stor sten låg längs med vägen. Det var "Halv-vägs-stenen"... som markerade på gammalt vis att nu var vi halvvägs till kyrkan.
- Från var då?

Vi hade ju gått en omväg för att kunna njuta av havet.

Halvvägs till himlen.

Halvvägs till livet.

Halvvägs.

DELANDE

Vägen till livet går genom delande - inte genom att vi behåller allt för oss själva i en blind egoism.
Individualismen får sitt sammanbrott när omsorgen om andra offras för det egna begäret.

Delande är helande.

Det är Guds väg till oss.

Att möta varandra.
Att se de rastlösa promenerarna ute på stan, de som går utan mål, med händerna på ryggen, ensamma och rotlösa i sig själva.
Att se de hemlösa, de utan boning, varken på jorden eller i himmelen.
Att se de ofrivilliga pilgrimerna - flyktingarna.

JAG GER INTE UPP.
ÄVEN OM MIN YTTRE MÄNNISKA BRYTS NED
FÖRNYAS MIN INRE DAG FÖR DAG! 2 Kor 4:16.

Gud har gjort oss en väg.
Det finns ett Rum för Delande - det måste ju vara hela himmelen!

Hela himmelen.

Ängen framför kyrkan lyste rosa av den lilla nävan, som just nu blommar i alla torra marker.
Eftermiddagssolen färgade kyrkans tegel guldgult.

Vi stämde upp i alla pilgrimers pilgrimssång.

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL
SKÖN ÄR SJÄLARNAS PILGRIMSSÅNG!

Vi var framme vid vårt mål. Från altare till altare. Från Karlskrona till Aspö.
Psalmnummer hängdes upp, ljusen tändes och våra trötta fötter fick vila.

Blockflöjtens spröda toner fyllde den lilla kyrkan. Det svalkade sinnet.

- Visa mig Herre din väg!
- Vi är inte här förgäves, före oss har andra gått.
- Förskönad nu naturen står klädd i högtidsdräkt...

… medan vi tog av oss våra varma skor och ryggsäckar.

Aspö kyrka.

Jag hittade den "franciskanska välsignelsen". Den var nästan lite bakvänd, men mycket intressant:

     Må Gud välsigna dig med obehag...
… inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer,
så att du får leva på djupet av ditt hjärta.

     Må Gud välsigna dig med vrede...
… över orättvisor, förtryck och utsugning,
så att du kan verka för rättvisa, frihet och fred.

     Må Gud välsigna dig med tårar...
… över dem som drabbas av lidande, övergivenhet, hunger och krig,
så att du kan trösta dem och förvandla deras smärta till glädje.

     Och må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet…
… så att du kan få betyda något för världen,
och göra det andra hävda är omöjligt; komma med godhet till de fattiga och våra barn.
Amen.
(Tomas Jarvid, nov 2017).

Obehag, vrede, tårar och dårskap!

Vår pilgrimsvandring var slut.
Vi hade fått många intryck att reflektera över och dela med varann.

Men nu väntade färjan tillbaka till fastlandet, och någon med stegräknare påstod att vi gått 18.000 steg - alltså över en mil...

På lilla Aspö!

Jag är så tacksam för vårt sammanhang där vi i enkelhet kan få vandra tillsammans på detta vis.
De sju nyckelorden ger perspektiv på tillvaron och hjälper mig faktiskt att hitta vägen till livet.

Trötta!

Och alla de där boningarna, eller rummen, de tänker jag mig först att de i detta livet handlar om mörka källare med ångest, trånga vindsutrymmen med skräp och gammal bråte - livets samlade synd - och garderober fulla av...

Jag vet att den nyckel som Jesus är kan låsa upp dessa utrymmen och städa rent, med Helig Andes hjälp.

Till sist gläder jag mig åt de himmelska boningarna med rum fulla av Frihet, Enkelhet, Tystnad, Bekymmerslöshet, Långsamhet, Andlighet och Delande - F E T B L A D - och överallt är det stora vaser med kärleksört...

Pilgrimsvandrare.

Pax et Bonum!

Frid och allt gott.

Eder mycket dåraktiga pilgrimsledare Helene F Sturefelt,

- som använt texterna på 4:e söndagen efter Påsk,
- och som ber er lämna sportstavarna hemma nästa gång... Låååångsamhet, var det!

30 km/h - för fort!