GÖDSEL i FÖRSAMLINGEN

Vad handlar detta om?

Jag drömde så konstigt... Drömmarna lever ju helt sitt eget liv så man knappt vågar berätta vad man har varit med om, eller hur?
Det är som att gå på en nattlig teater i de förvirrades salonger...

Men som den symbolpedagog jag är, väljer jag att berätta, för jag tror att det nu du får läsa har ett allmängiltigt värde.
Men det börjar pinsamt.

God natt. Eller, god morgon!

Jag drömde om...

GÖDSEL I FÖRSAMLINGEN.

Intrampat gödsel i drömmen.

Vi befinner oss ute på landet. Det är en grind in till ko-hagen. Vi står utanför och känner lantlivets lukter.
Precis där jag står ligger en hög med skit. Bajs. I olika färger.
Med foten försöker jag peta bort det, men det ligger kvar, stenhårt. Bajset är intorkat sedan länge.
Ingen vet hur länge högen har legat där framför grinden.

Folk vill in. De trycker på.
Redan innanför grinden ramlar en präst och hamnar på knäna, i dyngan.
Hela hagen är full av intorkad gödsel. Det är inte kladdigt, men brunt över allt.

Prästen vänder sig om och jag möter hans blick. Den är inte nådig.

Små kreatur.

Nästa scen.

Jag drömmer att jag går in i hagen. Det här måste fixas!
Längre bort ser jag kreaturen. De ser små ut.

En lång vattenränna är till höger i hagen. Vattnet har nästan sinat. Endast en svag rännil sipprar fram.

Varför kommer det inte mer vatten? Har den rätt lutning? Är kranen på?
Hur ska jag åtgärda detta?
Är det min uppgift?

I drömmen uttorkat.

Nu kommer en kviga emot mig.
Hjälp!

Jag är livrädd för deras klövar, att de ska sparka mig, och deras pannor, att de skall stånga mig.

Men hon är vit och snäll.

Jag låter henne komma mig närmre, men för säkerhets skull backar jag och går ut genom stängslet.
Jag låser dörren, kontrollerar låset noga.
Kvigan tittar på mig genom springan. Hennes ögon är vänliga.

Hon vill ut!

- Släpp ut mig.

Här slutar drömmen.

Snäll.

Jag har inte varit i kyrkan denna helgen, varken sett eller hört radio- eller TV-gudstjänster. Därför blir jag lite tagen när jag ser att denna söndags tema är Den Gode Herden.

Det handlar om fåren i fållan, om den goda ledaren och om grinden.
Det är varning för de falska herdarna som bara är ute efter att slakta och förgöra. Fäna i fällan.

Kan det höra ihop med min dröm?

När jag väl vaknat, förstod jag att drömmen handlar om församlingen och dess ledarskap. Hela Svenska kyrkan brottas med detta, överallt, mer eller mindre, liksom landstinget, skolan, försvarsmakten...

Grinden.

Jag tänker ta hjälp av fyra begrepp för att tolka det jag drömt. Jag skriver "han" men det kan lika gärna vara en kvinna, förstås.

Från Kalle Grills grupper för män - att hitta en mer nyanserad mansroll - och då används dessa ord:
- Älskaren, Krigaren, Munken (magikern) och Kungen.

ÄLSKAREN - tar in världen och njuter av den. Skönhet och skapande är hans egenskaper. Älskaren är kreativ och konstnärlig. Han kan både ge och ta emot kärlek.
Men för mycket och för lite skämmer hela soppan.

Om Älskaren som ledare är för stark:
- Då skapar han medarbetare som är osjälvständiga och helt beroende av hans order.
Om Älskaren är för svag:
- Då lider ledningen av inkompetens.

Kreativ ledare?

KRIGAREN - får saker och ting gjort, står för sina åsikter och visar både kamp och tjänande, styrka och kraft.

Om Krigaren är för stark:
- Då blir han/ hon en sadist som skadar andra.
Om Krigaren är för svag:
- Då blir hen en masochist som skadar sig själv.

Jag ser fortfarande framför mig prästen som föll på den hårda gödselmarken, hans vreda blick... Vilken ledartyp är detta?
Låt mig fortsätta:

MUNKEN (magikern) - skapar eftertanke och ger helande. Där finns insikt, självdistans, lärande och förståelse genom studier och intuition.

 Om Munken är för stark:
- Då blir hon manipulativ.
Om Munken är för svag:
- Då blir han en kritiker.

Kritiker.

 

Fjärde rollen:

KUNGEN - står för vishet och hedrande, har överblick och riktning, ger ordning och balans. Hen sätter upp mål, uppmuntrar och engagerar.

Om Kungen är för stark:
- Då blir han en tyrann.
Om Kungen är för svag:
- Då blir hen en vekling som inte tar ansvar.


Tillbaka in i kohagen.

Vi börjar med bajshögen utanför grinden.

Hur kan en ledare tillåta att gammal skit så öppet ligger och torkar in framför dörren?? Den är synlig för alla, men ingen gör något åt det.
Många hade bidragit... Högen hade olika färg, liksom...

Gamla oförrätter. Tystad kritik. Missmod. Kvävd kreativitet. Skitsnack. Misstänksamhet. Rädsla. Ilska. I en enda hög.

Jag anar en ledning som är impotent, som har fastnat i kritik och visar stora prov på vekhet.

Folket trycker på så att prästen där framme ramlar.
Jag anar en herde som inte kan leda sin församling. Här saknas ordning och disciplin. Församlingen har fått ta över mer och mer.

Den kristna identiteten är försvagad, prästen åtnjuter ingen respekt och måste tona ned det religiösa.
Till slut faller han. Hon. De. Vi.

Skit också.

Gödsel är egentligen mycket bra. Det är inget att skämmas för och går inte att jämföra med mänskobajset vid grinden.

Gödsel är som pengar - ju mer man sprider det, desto större nytta gör det!

Men varför låg det intorkat i hela hagen?
Gödsel ska väl spridas ute på åkrarna?

Min dröm talar om att man satsar resurserna internt. Pengarna går till den egna organisationen. De sprids inte ut i mission till andra.
Församlingen har blivit en klubb för inbördes beundran.

Men det går inte att vara där... Ledaren faller på eget grepp.

Bryr sig inte.

Vattenrännan.

Nej, det var inget fel på lutningen eller fallhöjden. Men den var smutsig och det var en brusten ledning till brunnen som orsakade att vattentillförseln nästan hade uteblivit.

Vatten. Källa.

Två kristna begrepp som Jesus använder om sig själv!

Den här kohagen, församlingen, arbetsplatsen, saknar kontakt med sitt ursprung.
De går i egen kraft. Fyller inte på hos Gud.

Högfärden har tagit sig in i ledningen, de klarar sig själva. Allt fler anställda är inte troende och det blir allt svårare att vara kristen medarbetare.
De sekulariserade korna är snart i majoritet.

Det finns ingen bön kvar i arbetslaget. Morgonbönen är borttagen, i självaste kyrkan!
Man talar inte om tro, försoning och frälsning.
Jesus får inte kallas "herre", bara "broder och vän"... Högsta ledningen har talat.

Kyrkan har slutat läsa sin Bibel.
Kraften är borta. Gödslet har torkat. Vattnet sinar. Helig Ande får inte plats.

Det är illa ställt.

Varning.

Den vita kvigan då?

Hon är den enda som har förstått hur det är ställt. En enda medarbetare lever med Jesus i sitt hjärta.
Ett enda får hör fortfarande herdens röst.

Men jag är rädd och låser och går ut.

Inte en gång till vill jag bli trampad och stångad av kyrkans medarbetare!

Vem ska släppa ut henne? Vem kan ge henne en ny tjänst? Eller ska hon vara kvar och plöja upp marken i hagen? Orkar hon det?

Frågorna är många...

Jag måste tänka lite till...

Här behövs verkligen mogna chefer som kan älska, kriga, bedja och leda som den goda Kungen!

Den vita.

Drömmarna talar sitt eget språk. Obearbetade händelser dyker upp igen, utklädda till oigenkännlighet.
Det handlar inte om kor, inte om geggamojja och inte heller om lantbruk.
Vårt undermedvetna är mycket finkänsligt och talar varsamt.

Drömmarna handlar ofta om relationer, om känslor som inte blivit bearbetade och om situationer som behöver ses på nytt utifrån ett annat perspektiv.

Svårigheten är ju att knäcka koden. Symbolerna är levande. Det går inte att slå upp "ko" i Sibyllas drömbok och få facit...
Nej, det är ett mödosamt arbete att lära känna sig själv och sina djup.

Men, någon tycks ha gått före...

Fotspår i leran. Jesus, är du där?

Min dröm driver mig att bedja för hela kyrkan, för alla dess församlingar och präster, i kärlek.

Käre gode Gud, Du som är alla drömmars hemlige leverantör,

Jag ber om kompetenta ledare till kyrkan,

- kyrkoherdar som älskar sin församling, inte sin maktposition,
- kyrkoledare som krigar för att den kristna identiteten skall vara rotad i Jesus Kristus, inte i verksamhetens statistik,
- församlingsherdar som börjar dagen med bön och bibelläsning tillsammans med medarbetarna, inte bara kaffe och fralla,
- prostar och ledningsfolk som ger vishet, överblick och uppmuntran till var och en.

Tack Jesus för att Du har gått före i skiten och banat väg, med fotspår tydliga även i den kladdigaste gödselhage.
Amen!

Banat väg.

Vakna hälsningar från eder drömmare,

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade på Öland och i Lyckeby,
- och som reflekterade i allmänhet, inte i synnerhet.