Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 28 maj 2019

BÖNEN och EU-VALET


EU-flaggan i topp.


Politik och religion hör ihop, men inte som maktmedel utan som konsekvens av bönen.

Jag är en mycket politisk människa, men helt ointresserad av partipolitik. Var och en lyfter fram en viktig fråga, men kväver annat.
Jag röstar alltid på valdagarna, men motvilligt eftersom jag inte har någon politisk hemvist.

Som kristen kan jag hitta goda bitar överallt, men blir också förfärad över okunskap och förakt som kan finnas för motståndaren.

Det är Bönsöndagen. Denna vecka lever vi i kyrkans rytm där fokus ligger på bönen.

Undrar vad som skulle hända ifall Sturella kikade in i de olika partiernas bönekammare...
Hur ber en socialdemokrat? Om vad ber en miljöpartist? Hur låter liberalernas bön, som inte längre fick någon svensk plats i Bryssel?

Och hur skall Gud svara??

Böneplats. Hanö missionshus.


   Gud, Du är vår tillflykt och vår starkhet.
   Tack för bönens gåva och möjlighet.

   Hör vår bön, svara oss i Din kärlek.
   Handla med oss efter Din vilja.

   Låt vår bön bli en kamp för det goda och en vila i Dig. Amen.

Min första böneskola fick jag som tonåring då jag såg på ishockey-VM. I pausen gick jag in på toaletten och bad för det svenska laget... En dag kom jag på att det kanske fanns andra barn som också bad för sitt lag - i Ryssland och Finland...

I år spelade det unga finländska laget bäst och erövrade guldet.
Var det för att de bad mest i omklädningsrummet? Hörde Gud deras supportrars bön bäst?

Det får vi aldrig svar på.

Hej Finland.
 

Guds vilja kan vi inte styra, men vi kan lära känna den och handla efter den.
Innan Sturella prövar de politiska partiernas böneattityd så vill jag stanna upp inför bönernas bön - Fader vår.

Lärjungarna bad Jesus att lära dem bedja. Lukas återger händelsen med följande ord:

DÅ SADE HAN TILL DEM:
- NÄR NI BER SKALL NI SÄGA:

FADER, LÅT DITT NAMN BLI HELGAT.
LÅT DITT RIKE KOMMA.
GE OSS VÅRT BRÖD FÖR DAGEN SOM KOMMER.

OCH FÖRLÅT OSS VÅRA SYNDER,
TY OCKSÅ VI FÖRLÅTER VAR OCH EN SOM STÅR I SKULD TILL OSS.

OCH UTSÄTT OSS INTE FÖR PRÖVNING.
Lukas 11:1-13.

            Med hjärtat fullt av kärlek.


I alla politiska partier finns bedjande människor. Överallt finns kristna som vill ära Gud och hålla Guds namn heligt.
Överallt finns människor som ber att Guds rike skall komma - bortom alla länders gränser.
Ropet på dagligt bröd finns alltid.

Men att be om sina synders förlåtelse kan bara den göra som har tillräckligt stor självinsikt och inte sätter den egna makten för Guds.

Och det sista kännetecknet på Guds vilja i bönen Fader vår är att slippa prövningar... vilket ingen gör. Det handlar om att genomskåda ondskan och definiera den, och det kan bara Guds Ande hjälpa oss att se.

Vill slippa prövningar.


Nåväl.

Europa är mångfacetterat. Det går inte att hitta EN politik som fungerar för alla länder.

Sturellas EU-credo:

Jag tror på samarbete - inte union.
Jag tror på länders självständighet - inte överstatlighet.
Jag vill ha en mångfald av länder, kultur och språk - inte likriktning och enfald.

Jag tror på varje lands rätt att bestämma över sina gränser, på samma sätt som jag bestämmer över mitt eget hus.
Jag tror på generositet - men ogillar naiviteten mot ondskan.

Ibland skall dörren öppnas, ibland skall den stängas.
Jag tror på samarbete.

Samarbete.


Jesus fortsatte att undervisa sina lärjungar.

DÄRFÖR SÄGER JAG ER:

- BE, SÅ SKALL NI FÅ.
SÖK, SÅ SKALL NI FINNA.
BULTA, SÅ SKALL DÖRREN ÖPPNAS. Luk 11:9.

EU började ju som ett fredsprojekt, med kol- och stålunionen. Världskrigen skulle inte upprepas.
Nu ser både karta och verklighet annorlunda ut.

Europas fattigare länder har fått hjälp. De rikare betalar allt mer till en organisation som sväller.
Det knorras.

Beslutsrätten flyttas allt längre bort från hemlandet. Bryssel tar över mer och mer. Självständighet och egen kontroll minskar.
Det knorras.

En människa som går utöver sina gränser blir utbränd.
En organisation som går utöver sin förmåga och sina befogenheter blir utskälld - och hotas med kollaps.

Balans mellan individualism och kollektiv är den svåraste, men mest nödvändiga.

Samarbetet måste handla om miljö- och säkerhetsfrågor.

Samarbete.


Men den "fria rörligheten" med öppna gränser fungerar inte som i paradiset. Alla är inte snälla. Problemen med terrorister, stöldligor och odemokratiska tankesystem glömdes bort, de tar sig lätt in i landet. Det är ju det som väcker ont blod!
Om ett land inte kan se till sina egna invånares säkerhet, då är viljan till öppna gränser kraftigt reducerad.

Det finns en god nationalism som värnar sitt folk, men i samarbete med sina grannar.
Den smutsiga nationalismen bygger på förakt.

Inled oss icke i frestelse.

Vi ber att Guds rike skall komma, inte tredje, fjärde eller femte riket, med en ofullkomlig människa på tronen.

Mer Guds rike!


Flyktingkrisen och integrationen är den svåraste frågan.
Italien har fått ta stort ansvar för dem som kommer från Afrika. Deras system orkar snart inte mer, och de anklagar "Europa" för att inte ta lika stor del som de gör.
Det är lätt att förstå.

Finland tar emot minst. De spelar mest ishockey...

Det finns en gräns där man inte klarar av mer. Huset är fullt. Och ångesten är ett faktum när båtar på Medelhavet drar människor ned i döden.

Katolska länder stänger mer än protestantiska och sekulära. De vet att de inte klarar/ vill integrera muslimska flyktingar - skillnaderna i människosyn, kvinnosyn och gudssyn är alldeles för stor.

Grym inställning. Eller ärlig?

Polen tillhör de länderna. De har själva genom historiens gång varit fullkomligt utplånade, uppätna av rysk kommunism, men ändå fullt existerande som folk, med eget språk.
De vill inte uppleva det igen.

Jag förstår om de håller sin dörr stängd.

Ska vi bli arga på den som inser sin begränsning?

Förlåt oss våra synder.

Gdansk. 90. Murens fall.
 

Och hur ber man i Rumänien och Bulgarien, där invånarna tar dyra lån och kör till Sverige för att tigga ihop pengar, lurade att man får en lägenhet gratis om man är gravid?
Vuxna lämnar sina barn och är borta i ett halvår... Hur är det möjligt?!

Hur kan EU ha länder som inte kan/ vill ta hand om sitt eget folk?
Det finns sociala hjälpinstanser, men de tycks vara snåla med att berätta om det för sina egna.

Vårt dagliga bröd giv oss idag...

Ja! Men hur??

Kollektivet i Europa måste stötta dessa enskilda länder till att ta större egen-ansvar. Sätt press.

Och ännu mer samarbete.


Liberalernas bön - med fritt val att leva som man vill åt alla - det gäller bara den som är rik och frisk.
Den fattige och sjuke har ingen möjlighet att välja alls. Livet eller döden...
Här har individualismen tippat över. Kollektivet måste gå in och hjälpa sin nästa.

Socialvänsterpolitikernas bön - med rättvisa åt alla - låter kollektivet bli så stort att individen passiviseras och i värsta fall kvävs.
Fattigdomen finns, den är av ondo, och de rika behöver dela med sig mer. Men inte så att egna företagare pressas av ett så högt skattetryck att anställa och arbeta blir omöjligt.

Moderaternas bön - att få behålla sina pengar - kan man förstå om man är rik och lycklig.
När de goda tillgångarna investeras i nya arbetstillfällen åt fler, då är bönen om dagligt bröd vackert besvarad.
Men den välbärgade individualisten, som inte ser sin olycksbroder, har hamnat utanför Guds rike.

Vems pengar?
 

Det där med mångfald är märkligt. Det är inte motsatsen till enfald.
Mångfald tycks vara motsatsen till normer...

Europa har länge varit ett enhets-samhälle, med kristendomen som sammanhållande etik och förståelse. Det är borta nu.

Det svåra är att när den unga generationen kastar ut detta, då ersätts kristen uppfattning av en normlöshet som många gånger går emot sig själv.
Det är inte en god mångfald att acceptera tankesystem som är varandras motsats.

När åsiktsfriheten kom, var det en självklarhet att respektera demokrati och mänskovärde.
Den utgångspunkten är annorlunda nu.
Nu är det helt och hållet individens egen åsikt som har företräde, men försök att begränsa de värsta skadegörelserna av hets mot folkgrupp.

Respekt.


Ett liv är ett liv.

Jag ska inte ta upp abortfrågan här, men måste ändå beröra den. Vi är långt ifrån klara med vad som ska vara tillåtet och inte. Europa står inte enigt alls.

I vissa argument är det den medicinska tekniken som avgör var abortgränsen skall gå.
I andra är det kvinnans eget val.
Enda gången vi är överens är när det gäller övergrepp och våldtäkt, när liv står mot liv.

Men alldeles för sällan talas det om att det finns en blivande pappa någonstans. Än mindre att det finns ett blivande barn som också har rätt till sin kropp.

I mångfaldens Europa är inte ett liv längre ett liv. Etiken bygger på andra förutsättningar, som har komplicerat mänskoblivandet enormt.
Jag får återkomma till det.
Men mitt hjärta gråter. Det var inte så här det var tänkt...

Vad är minst ont?

Utsätt oss inte för prövning.

Fälld.


Min bön är att Europa på nytt skall, med sin mångfald av folk, hålla Guds namn heligt, be om Guds rike i människors hjärtan, tvärs över länders gränser och där samarbete sker på riktigt.

Min bön är att de som roffar åt sig - de onödigt rika och alla bidragsfuskare - ska be om förlåtelse och lämna tillbaka till dem som verkligen behöver.

Jag ber också om Guds Andes klarhet att avslöja och sätta gränser mot all ondska - förstörelse av naturen, utnyttjandet av kvinnor och barn - och att hat-ideologier inte får demokratiska medel att vara verksamma.

Politiskt skräp.


Den lilla människan ropar i bön, med ord från Psaltaren:

HUR LÄNGE SKALL DU GLÖMMA MIG?
HUR LÄNGE SKALL DU DÖLJA DITT ANSIKTE, HERRE?

HUR LÄNGE SKALL TANKARNA MALA, MITT HJÄRTA ÄNGSLAS, DAG EFTER DAG?

HUR LÄNGE SKALL MIN FIENDE TRIUMFERA?

SE PÅ MIG! SVARA MIG, HERRE MIN GUD!
GE NY GLANS ÅT MINA ÖGON...
Psaltaren 13.

Se mig.


Till sist.

Bönens makt är stor. Hjärtats samtal med vår himmelske Fader är underbar. Här är en berättelse om en missionär...

Missionären tog bilen från landsbygden och körde på skumpiga vägar in till stan för att köpa dyra mediciner.
Han gick in på banken och hämtade ut pengar. En man såg honom och förstod att han var rik.
En vecka senare kom missionären tillbaka till banken och hämtade ut mer pengar.
Samme man stod där och tittade...

Och gick fram och sa:
- Förra veckan följde vi efter dig för att råna dig. Vi låg gömda i buskarna i byn där du bor, men du   hade vakter omkring dig som skyddade dig, 26 stycken. Så vi stack.

Missionären förstod ingenting. Han hade varit ensam där den kvällen. Det fanns absolut inga vakter ens i närheten!

En man hemma i församlingen hade plötsligt blivit uppmanad av Gud att be för den här utsände missionären. Han släppte allt vad han hade för händer och ringde runt till sina bönevänner.
De bad intensivt om Guds beskydd för sin vän.

En tid senare fick missionären kontakt med sina vänner där hemma. Han berättade om den märkliga räddningen undan rånförsöket i byn.
Bönemannen förstod att detta inträffade samtidigt som de bad för honom.

- Hur många var ni som bad då? frågade missionären.
- 26 stycken, svarade han...

Sände sina väktare!


Var rädd om dig. Ta Gud på allvar. Bönen likaså. Och bed för Europas enhet.

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade i Sverige, Polen och på Hanö.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar