EUROVISION i TEL AVIV

Eurovision Song Contest 2019.

Från en världsvid rörelse till en annan, från pilgrimsvandring till Eurovision Song Contest.
Från andlighet till flärd.
Men kanske med samma motiv att komma varandra lite närmare?

Igår, lördag 18 maj, bänkade sig 200 miljoner TV-tittare i sofforna för att följa världens största musiktävling.

Jag var fortfarande trött i benen efter starten av Lunds stifts stora pilgrimsvandring i Karlskrona - jag kommer att skriva om den i nästa inlägg - så det var mycket skönt att sjunka ned på mjuka dynor hos storfamiljen.

För det var väl musik det handlade om? Eller smög sig politiken in i alla fall?
Och var det bara jag som reagerade på de religiösa markörerna?

Katedral med munkar?

Israels bidrag i ESC var en överpampig melodi med sångaren Kobi Marimi; "Home".
Han föll i tårar efter framförandet, överväldigad över det han sjöng; möjligheten att få vara hemma i sitt land.
Vi har ingen aning om vilka starka känslor detta väckte bland alla israeler i den stora arenan.

Förskingrade, fördrivna, förföljda - vilket annat folk har blivit så jagat??

Israels bidrag kom näst sist när jurygrupperna hade gett sina poäng, plats 25. När folkets röster var räknade hade de kommit upp två pinnhål, till nr 23, men det är ändå en bottennotering för att vara för ett värdland.
Lite pinsamt kan man tycka, men i allas bedömning fanns både reaktion på själva låten och själva landet...

Musikpolitik.

Politisk musik.

Tel Aviv, Israel.

Jag kan inte låta bli att konstatera följande, efter att ha varit i landet vid flera tillfällen de senaste åren:
Vad gör israel när de får bygga upp sitt land? Jo, de får bokstavligt talat öknen att blomma och de får hela samhällsorganisationen att bära upp en mångfald, som deras grannländer inte är i närheten av.

Tel Aviv är en alldeles nybyggd stad, den mest liberala i hela Europa sägs det, med Jerusalem som sin konservativa motvikt.

Här var det lätt för Netta att kackla sitt vinnande bidrag. Hennes feministiska låt "I'm not a boytoy" var alldeles nödvändig när den vann förra året.

Nettas nödvändiga kackel.

Men hennes uppföljare i pausen var enbart pinsam...

Som en stor jättebebis hoppade hon runt i en gul banandräkt, sprang på matbordet och deklarerade "I do what I want"... Ja, det gör mina barnbarn också... tills vi säger till dem.
Vem riktade hon sig till? Vad var syftet?
Allmän anarki?

Detta var underhållning det är som sämst och när tidsandan lyser igenom med sina ytligaste influenser.

Tröttsamt.

Musiktrams.

Du kan bättre.

 

Israel är Mellanöstern enda demokrati, med alla religioner representerade i Knesset.
Omgivna av fiendeländer öppnade de sitt land och välkomnade alla till Tel Aviv.

Vi kan konstatera att Ramadan har börjat och då minskar de militära aggressionerna från muslimskt håll.
Men säkerhetspådraget var extra stort för dem med palestinskt påbrå. Det är bara att konstatera att det är mycket sorgligt att det är så, men varje land har rätt att sätta gränser mot de hot som de upplever.

Det är lätt att ha åsikter som svensk i ett land som levt med fred i många hundra år.
Mot all socialdemokratisk retorik från Palmes tid hävdar jag vikten av att se situationen även från Israels sida.

Onödigt många programledare.

Eller, ska vi tänka så här:

Ukraina var inte med för Ryssland krigar mot dem och vill återta deras land.
Varför reagerade vi inte mot det?

Rumänien och Bulgarien kan inte ta hand om sina romer. Ska de få vara med och tävla då?

Storbritannien vill inte vara med i den europeiska unionen. Då ska de väl inte få sjunga i Eurovision Song Contest? Nån ordning får det väl va*!? Eller?
De kom ju riktigt sist när alla sagt sitt i omröstningen.

Musikpolitik.

Politisk musik.

Bulgarien 2013.

Det mest kontroversiella bidraget kom från Island i år. Sadomasochistisk porr på bästa sändningstid gjorde mig kräkfärdig!!
Hur kunde man släppa igenom något så fult?

Å ena sidan sjungs det om kvinnans rätt att stå på sig, där Nord-Makedonien låg mycket bra till med sin starka låt "Proud" med Tamara Todevska. Å andra sidan får vi se dessa porrinspirerade inslag - allt under rubriken "underhållning och nöje" för 200 miljoner tittare...

Konsekvens?

Lekstuga? Genusperspektiv? Könspolitik?

Den ena handen vet inte vad den andra gör...

Så in i Norden.

Och i pausen passade gruppen Hatari från Island på att hålla upp en halsduk med texten Palestina, i deras flaggas färger.
Hann du se det? Kameran fokuserade på dem bara 2 sekunder, men det var tillräckligt för mig att reagera.
Så fräckt!
Vilken provokation mot värdlandet. Vifta med fiendens flagga. Respektlöst.

Dessutom lär några av dem vara homosexuella. De hade blivit jagade och lynchade i det land de hyllar... Vad är det de inte förstår?
Men i Israel, och särskilt i Tel Aviv, finns existens för alla sexuella läggningar.

Musikpolitik.

Det hör inte hemma här!

Utanför programmet får naturligtvis alla uttrycka sin åsikt, liksom jag är fri här på min privata blogg att dela min upplevelse med dig. Men man måste veta vilket sammanhang man befinner sig i.

Kors i ögat?!

Och så var det det stora pausnummret med Madonna, som nästan tog över fokus från tävlingen. Vad hade hon där att göra?? Och hur kunde det vara värt 12 miljoner pengar för att få höra henne sjunga falskt i sin gamla hit "Like a prayer"?!

Dessutom... dessutom... Här kommer den religionsmarkör som jag också reagerade på:

Madonna var utklädd i hårdrockskläder med nitar och en läderlapp för ögat med ett kors på.
Korset för en jude är inte positivt, om jag säger så...
Scenografin var dessutom som i en kyrka, med mörkklädda "munkar" med huvor där ansiktet inte syntes...
Kyrkan står i stor skuld till det judiska folket vad vi kollektivt har gjort mot dem genom tiderna.

Anklagat dem för att ha dödat Jesus.
När alla vet att Jesus frivilligt gav sitt liv, för att sona alla människors synder.

Religionsmusik med politisk faddhet.

Ogillas.

Fel plats. Fel låt. Fel tonart.

Då var det betydligt roligare att se gamla artister från andra årgångar av ESC uppträda igen och sjunga varandras sånger!
Bra. Knyt ihop tävlingen med dess egen historia.

Till sist måste jag få säga något som vår egen nästan-vinst.

"Is it too late for love" med vår John Lundvik är en underbar låt med vackert budskap.
Det hade Danmark också med sin "Love is forever" med Leonora, dinglandes med benen på en mycket hög stol, liksom Tjeckiens "Friend of a friend".

Juryrösterna hade Sverige i topp.
Men när folkets röster skulle läggas till krävdes fler poäng än vad som var fallet... Det var olidligt spännande, och de fyra programledarna drog ut på det i det längsta. Kameran zoomade in John Lundviks team som bara väntade på att få brista ut i segerleendet.

Men de slocknade.

Vi slocknade.

Vi leder ju!!

Vi fick inte de 253 poängen som krävdes för att gå förbi Nederländerna, vi fick bara 93 poäng...

Och blev inte ens tvåa!

På ett ögonblick rasade vår kärlek ned till en sjätteplats... passerade av Norge med sin jojk (skulle vi ha skickat Jon Henrik Fjällgren i alla fall?), Schweiz (vilken låt var det?), Ryssland (jaha), Italien (tråkig rap om en taskig farsa som svek) och som sagt balladen från Nederländerna (skulle inte Hanna Ferm och Liamoo med sin "Hold you" besegrat dem?).

Nåja.

Gratulerar glada Duncan med vinnarlåten "Arcade" - en sorglig göra-slut-låt. Segerintervjuad i tidningarna ville han också tala om att han var bisexuell.

Sexualmelodifestivalen. Jag vill inte veta det. Det är fel sammanhang.

Grattis till Nederländerna.

Det är inte lätt med oss människor.

Vi är vävda i ett stycke. Vi är politiska och sexuella musikalvarelser som vill bli sedda för dem vi är, från det land där vi vuxit upp och med den flagga som viftat för oss kring hemmets knutar.

Tack Israel och tack Tel Aviv för en grejt schovv. Tack gode Gud att ingen terror drabbade detta västliga spektakel. Fred och frid till alla.

Var går gränsen för Europa?
Om Australien kan få vara med från andra sidan jordklotet, så kanske Palestina skulle kunna få vara med?

Häftigt, Australien!

Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är, lik en diamant i skyn...
Det var en snygg scen som liknade en diamant, såg du det?

Må denna enorma produktion trots allt få gynna samförstånd och demokrati, där vi kommer lite närmare varandra - med musikens hjälp.

Och om du inte håller med mig, så har jag inte skrivit för att reta någon. Jag har bara använt min demokratiska rättighet att uttrycka min åsikt.

Tänk om vi tillsammans hade fått gunga i korgarna med Australien? Det såg så roligt ut! Då har vi inte tid att bråka. Politik - vem har uppfunnit det, egentligen?

Låt oss fortsätta drömma tillsammans, så som temat var för hela denna tävling 2019.

Lik en diamant.

Shalom to all Music lovers!

Världsvida och europeiska hälsningar till er alla, från Sturella och Euro-Aviv, Tel-Vision, som en bön...