Ensam? Eller bara själv?
Vem vill vara ensam? Gärna själv, men inte ensam.
Tänk så mycket vänskap och gemenskap som uppstår på festivaler.
Den isolerade nutidsmänniskan längtar tillbaka till storfamiljen, och nu är sommartiden här med alla sina möjligheter.
Vilken paradox - ju mer vi hävdar vår individualitet, desto mer behöver vi den stora gruppen...
Får jag vara med?
Jag njöt av Let´s Dance igår på TV4, när Anton Hysén och Sigrid Bernson tävlade mot Molly Nutley och Calle Sterner. Vem var bäst? Ingen... Båda!
De vägrade hamna i den negativa tävlingsfällan och juryn kunde inte skilja dem åt, vad gällde poäng och skicklighet.
Istället talade både Molly och Anton om den fantastiska gemenskapen som uppstått bland alla inblande.
- Man är som en stor familj.
Och tårarna var nära nu när gemenskapen ska upplösas....
Puss-hållplats i Sölvesborg, SRF.
Det är likadant på våra konfirmationsläger där gemenskapen också blir stark. Eller våra pilgrimsvandringar!
Och snart är det EM i fotboll, eller ännu viktigare: Sweden Rock Festival (SRF) i Sölvesborg, det är Hönökonferensens lovsångslänger och OAS-möte. Det är Hasslöfestivalen, Dansbandsveckan i Malung och.... Sailet i Karlskrona.
Fast mest längtar jag efter Ulvsmålafestivalen, där profant och kristet blandas i en salig (!) röra, välsignat av Gud!
Förberedelse. I väntan.
Vi är inte gjorda för att bo isolerade i små huslådor där man inte vet namnet på grannens barn...
Men det är svårt att komma nära, att få anledning att börjar prata om man inte "angår varann."
Om några dagar drar SRF igång. Kavajprydlige Nils förvandlas till coola Nisse med Nitar. Avdelningssköterskan Anita förvandlas glada hang-bang-Anna och alla slappnar av.
Maskerna faller. Rollerna kläs av.
Svettiga och lite skitiga, enkla sovplatser och mat över grill. Man hälsar på alla, pratar med alla. Enkelhet, närhet.
Precis som det alltid har varit i 100.000 år, innan vi hittade oljan...
Festivallivet är inget "undantag", tänker jag, det är det "normala" som är undantaget!
Normal - en vecka om året.
Det är lättare att vara Vän med Kroppen på festivaler. Ingen har tid att styla sig. Sprayen regnar bort och moussen är ointressant. Men den svarta kajalen runt ögonen kommer naturligt...
Många tjejer ser lyckligare ut. Mer hemma i sig själva. Vi får se hur det blir i år. Rapport kommer.
Naturliga...
"VET NI INTE ATT ER KROPP ÄR ETT TEMPEL FÖR DEN HELIGA ANDEN, SOM NI HAR INOM ER, OCH SOM NI HAR FÅTT FRÅN GUD?
NI TILLHÖR INTE ER SJÄLVA. SÅ ÄRA DÅ GUD MED ER KROPP".
1 Korinterbrevet kap 7:19
Innan dess står det några verser direkt riktade till alla tältande festivalbesökare, att inte smyga in i fel tält om nätterna, att inte tafsa på någon annans käresta, att helt enkelt behålla byxorna på, för ty:
OM DE INTE KAN BEHÄRSKA SIG, BÖR DE GIFTA SIG - DET ÄR BÄTTRE ATT GIFTA SIG, ÄN ATT BRINNA AV ÅTRÅ!
1 Kor 7:9
Och på dansbandsfestivalen i Malung kommer man att erbjuda enkla drop-in-vigslar - dock väl planerade med Hindersprövningen i ordning. Även därifrån kommer det rapport, så småningom!
Hindersprövning.
Att älska sin kropp, och visa den respekt, är en härlig känsla.
Korinterbrevet moraliserar inte, tvärtom värnas den kroppsliga heligheten.
Jag är så tacksam för den kristna mänskosynen som ger kroppen så högt värde, att den inte ska missbrukas, varken med mat eller dryck, eller i slarviga relationer.
Och att dansa måste vara ett mycket bra sätt att ära Gud med sin kropp!
Vals, tango och bugg...
Tack Anton och Molly för en mycket kärleksfull kroppsuppvisning i Let´s dance, där alla muskler samarbetade med kärleksfulla hjärtan, som svämmade över.
Översvallande kärlek. Pernillas tavla.
Ikväll väntar missionsmöte i Torsås, dit Carl-Erik Sahlberg kommer.
Jag har många rapporter att skriva, märker jag...
Digitala gemenskaps-hälsningar - mitt i hagel och åska, nu solsken,
Helene Sturefelt.
Hagel 2 juni 2012.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar