Detta är inte hela sanningen.
Den blomstertid nu kommer med bråk om plats och tid...
Christer Sturmark, ordförande för ateisterna i Humanisterna, har fått stor massmedial uppmärksamhet i dessa skolavslutningstider - både i radions "Människor och Tro" och i tidningen Dagen.
Det är bra, då blir kristendomen tydligare!
Du nalkas ljuva sommar då prästen ska va´ tyst...
Han säger bland annat att vi ska ta hänsyn till "alla", inte bara till "de flesta". Det ligger något i det.
Men majoriteten i Sverige tillhör Svenska kyrkan (drygt 70%) och det får än så länge störst genomslag.
Är det verkligen riktiga blommor?
- att efter avslutningen i skolan så inbjuder kyrkan till en härlig skolgudstjänst kl 11, öppen för alla!
Med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar värma, men skolan den är rädd....
Denna modell tillämpas redan här och var, men bör bli tydligare.
Då kan vi sjunga psalmer av hjärtans lust och både bedja och välsigna! Prästen kan predika och barnen medverka - alla de som frivilligt tagit sig dit, med släkt och vänner.
... och allt blir pånyttfött!
Här är originalet!
Christer Sturmark vill ha en religionsneutral samfundslagstiftning.
Han vill också kunna få statsbidrag - av princip - till sina ateistiska Humanister, men det går inte.
Orättvist, tycker han. Det ligger något i vad han säger.
Men...
Vad är det för mening med att ha ett samfund som inte har något att samlas kring?
"Gud finns nog inte" är deras klena tro.
Däremot är vi helt överens om att både existentiella frågor och vetenskapens landvinningar ska ha sin plats. Det finns många föreningar som lyfter fram dessa frågor.
Men det behövs inget samfund kring detta, menar jag.
Kyrkans buss. Frågor alltid välkomna.
- det handlar om olika metoder att beskriva och mäta de fenomen man talar om, och:
- det handlar om olika syfte med det man beskriver.
Jag behöver naturvetenskapens underökande metoder kring "hur" allting hänger ihop.
Men lika mycket behöver jag filosofi och religion som talar om "varför" allting finns och "vem" som ligger bakom.
Dessa meningsfrågor ligger inte på naturvetarens bord.
Därför är ateistens krig mot den troende helt meningslös.
Vi skulle kunna gå hand i hand istället.
Vi ska varken "tvivla oss in i dimman eller tvärsäkra oss ut i ljuset".
Och här är helheten.
Att lära oss hantera religiösa uttryck är viktigare än någonsin.
Den religiösa analfabetismen har nått sin botten.
Jag avslutar med den livsfarliga versen 4 i psalm 199:
O Jesus, du oss frälsar, du är de svagas sköld.
Dig, glädjesol vi hälsar, värm upp vårt sinnes köld.
Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får.
Vänd bort all sorg och smärta, Du vän som allt förmår.
Har jag tagit misste?
Är blommorna inte på riktigt? Virkade...
Käre Gud, du som är bortom alla ord och begrepp, kom i denna stund och möt både agnostiker och ateister med din Närvaro.
Amen.
Helene Sturefelt,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar